X3: Adolf Hitler (2003, 2008 & 2017)

Bengt Liljegren skriver i sitt förord till Adolf Hitler att bilden av diktatorn tenderat till att vara relativt endimensionell, även om dimensionerna kunnat skifta. Tysklands frälsare, en märklig man som ingen tog tillräckligt på allvar för att stoppa eller en djävul i människohamn? Liljegrens ambition med sin biografi är inte att förminska eller relativisera men att också lyfta fram människan bakom stereotypierna – mannen som ”led av kroniska magbesvär, älskade chokladkaka med vispgrädde och gärna tittade på King Kong”.

Några sådana ambitioner fanns definitivt inte hos skaparna av miniserien Hitler: The Rise of Evil. Titeln är förstås avslöjande i sig, men det står snart också klart att den lika gärna hade kunnat lyda Hitler: The Rise of Kräääääjsy. Framställningen gör inga som helst försök att visa upp en rationell och resonabel man, resan till hysteriska reaktioner på Tysklands kapitulation efter första världskriget går på en kaffekvart. Förutom tioårige Adi som får stryk av far och blir bortskämd av mor är dessutom denne Adolf Hitler en djävulens avkomma från (nästan) allra första början.

Det gör att det uppstår ett par intressanta skillnader i detaljer mellan The Rise of Evil och Adolf Hitler. Både miniserie och bok är förvisso överens om att Hitler exempelvis hade en jycke med sig i skyttegravarna och som hette Fuchsl. Men medan Liljegren pekar på en nära relation mellan den unge mannen och den vita terriern som slutade i tragik när hunden försvann, eventuellt stulen, får mini-seriens Hitler piska Fuchsl obarmhärtigt när hundens vägran att lyda skämt ut honom inför de andra soldaterna.

En större händelse är den som rör systerdottern Geli Raubal, vilken tog livet av sig i september 1931 med Hitlers pistol. Liljegren redovisar ett tillräckligt nära förhållande mellan morbror och niece för att omgivningen ska ha höjt på ögonbrynen samt att Geli var olycklig i den förgyllda bur där Hitler placerat henne. Men att det ska ha funnits något sexuellt i deras relation avvisas bestämt med hänvisning till brist på pålitligt källmaterial samt påpekandet att något sådant skulle ha utgjort en allt för stor risk för Hitlers politiska ambitioner. The Rise of Evil hyser inga sådana betänkligheter och låter dessutom självmordet följa direkt på en svettigt obehaglig och tilltvingad kyss.

Miniserien är totalt tre timmar och rör sig i huvudsak mellan åren 1919 och 1934, det vill säga Hitlers resa från politisk infiltratör till Führer. Den gör ett tappert försök att flaxa med lånta fjädrar genom att inleda med det välbekanta citatet som vanligtvis tillskrivs filosofen Edmund Burke: ”The only thing necessary for the triumph of evil is for good men to do nothing”. Problemet är bara att att den sedan aldrig visar oss några goda män som avstår att handlar mot Hitler. Jag gissar att fokuseringen på dels journalisten Fritz Gerlich, dels affärsmannen Ernst Hanfstaengl, ska försöka sopa hem den poängen. Men Gerlich kritiserar öppet Hitler med katastrofala följder medan Hanfstaengl inte på något sätt framställs som särskilt god när han försöker hitta sätt att finansiera Hitlers kampanjer under 1920- och 30-talen. Allt eftersom kameran riktas mot storpolitiken tappar serien också förmågan att få oss som tittar att förstå varför folk egentligen röstade på NSDAP. Möjligen kan The Rise of Evil vara sevärd om man vill ta del av en Robert Carlyle som med liv och lust svettas, domderar och spyr ur sig antisemitisk propaganda med kaksmulorna sprutande från läpparna.

Den karaktärsmässiga ytligheten delar The Rise of Evil med Robert Harris Munich, en bok som koncentrerar sig på att dramatisera händelserna under Münchenavtalet. Handlingen är förvisso individualiserad i så motto att läsaren får följa britten Hugh Legat och tysken Paul Hartmann, vilka läst på Oxford tillsammans och nu händelsevis råkar arbeta i positioner som gör dem bägge involverade i avtalet. Hartmann är dessutom inblandad i en kupp som syftar till att avsätta Hitler, men för det behöver han Legats och britternas hjälp. Men när sista ordet är sagt inser läsaren att alla bokens deltagare enbart funnits där som mannekängdockor för att spela upp ett välkänt historiskt skeende med ett lika välkänt slut. Hänvisningar till Hartmanns och Legats gemensamma historia görs inte i någon psykologisk vinkel, inte heller beskrivningarna av Legats äktenskap som är på upphällningen.

Grunden i den här trojkan skulle jag säga utgörs av Bengt Liljegrens biografi. Den är lätt att ta till sig och känns trovärdig i den mån jag kan bedöma. Särskilt det sammanfattande sista kapitlet var läsvärt efter att huvudet surrade av nära 350 sidor fullpackad information. Utifrån den kan man sedan fortsätta att se The Rise of Evil och läsa Munich med regelbundna återhopp in i biografin i syfte att jämföra och i bästa fall befästa lite historiska fakta. Däremot gissar jag att alla tre främst är till för oss fåkunniga i ämnet, för kännare ligger de sannolikt på en alldeles för ytlig nivå.

Hitler: The Rise of Evil (2003)

Adolf Hitler (2008)

Munich (2017)

3 reaktioner till “X3: Adolf Hitler (2003, 2008 & 2017)”

  1. För en gångs skulle kan jag relatera till rubbet:
    Liljegrens bok hör till de bättre jag läst om Hitler just därför han fångar människan otroligt bra.
    Rise of evil stängde jag av efter ca 20 minuter då jag insåg att det var” hitta på trams” det får vara någon måtta när man gör en BOATS
    Harris romaner brukar jag uppskatta så även denna även om man vet hur det går – filmatiseringen dök upp på Netflix nyligen – helt ok om du frågar mig.

  2. Då får jag tacka för tipsen förstås, kan inte påstå att jag testat särskilt många Hitler-biografier så det känns ju tryggt att jag plockat en av de bästa 🙂 Jag kan tycka att Harris är lite ojämn, just den här var en jäkla snooze-fest… Men en filmatisering kanske lyckas höja pulsen lite bättre — tack för ytterligare tips!

  3. @Tveitt: Din analys av såväl historiska skeenden som dagsläget får stå för dig. Jag vill dock inte att bloggen ska bidra till den senare diskussionen, detta är inte rätt forum för det. Därför har jag tagit bort din kommentar, jag hoppas att du har förståelse för det

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: