Ett, tu…TV-serier! #19

Sherlock (2010-2014, 3 säsonger och 9 avsnitt)

Vem hade kunnat tro att det skulle gå så här bra att uppdatera Sir Arthur Conan Doyles klassiske detektiv och det dessutom så pass nära inpå Guy Ritchies långfilm? Jag sällade mig till horden som först var skeptisk för att sedan bli hals över huvud förtjust i såväl Benedict Cumberbatch Sherlock som Martin Freemans John Watson. Skådismässigt vill jag också nämna Andrew Scott som James Moriarty. Hittills har han inte imponerat så mycket andra sammanhang men som superskurk närmar han sig banne mig Heath Ledgers Joker.

Sedda i ett streck lyfter seriens tre första säsonger (plus en bonusspecialare mellan säsong tre och fyra) väldigt tydligt just relationen mellan Holmes och Watson på ett fint sätt. Samtidigt är jag väldigt nöjd över att Steven Moffat och Mark Gatiss lyckades hålla sig ifrån att rollsätta Mary Watson som den som kommer in och bara förstör allt det roliga för den två kumpanerna (en lockelse som Guy Ritchie inte kunde motstå).

I dessa tre första säsonger är Sherlock otroligt välproducerad och lika otroligt välskriven med ett notabelt undantag: andra säsongens The Hounds of Baskerville (även tredje säsongens The Sign of Three är något svagare). Självklart blir det ett mervärde i titten på serien om man är hyfsat välbekant med ursprungsmaterialet men det är långt ifrån nödvändigt för att man ska kunna uppskatta den helt och fullt.

Om du av någon anledning dragit sig för att ta dig an Sherlock (exempelvis är avsnitten förvisso långfilsmlånga men historierna är med råge värda det omfånget) släpp alla sådana förbehåll. Sherlock är utan tvekan värd att ta sig an!

His Dark Materials (2019-2020, 2 säsonger och 16 avsnitt)

Jag var en av alla de som slukade Philip Pullmans trilogi om Lyra Belaqua under andra halvan av 90-talet och hade väl vissa förhoppningar om filmadaptionen som fick titeln The Golden Compass. Peter Jackson hade ju fixat det med LOTR och på det hela taget hade även Harry Potter-filmerna åtminstone kunnat åkalla någon slags stämning från böckerna, om än ojämnt. Men The Golden Compass blev ett magnifikt magplask, sannolikt bland annat för att man misslyckades med att klämma in alla de religiösa och filosofiska spörsmål som böckerna vilade tungt på. Och för att New Line Cinema verkade lite för angelägna att skapa en ny LOTR genom att inkludera både Christopher Lee och Ian McKellen i rollistan.

Men med den nya tidens TV-serie-kultur går det börja hoppas igen – om inte annat lämnar 16 timslånga avsnitt mer utrymme än 113 minuter film. Och på det hela taget motsvarar de två första säsongerna av Jack Thornes (manusförfattaren) His Dark Materials både mina minnesbilder från The Northern Lights och förväntningarna på TV-serien. Det blir förstås en hel del CGI med luftskepp och daemons men det är sällan det stör överhövan, inte minst eftersom övriga scenerier känns rejält påkostade. Svårast är kanske att köpa Iorek Byrnison eftersom han är en ganska massiv gestalt som skådisarna ska interagera med.

Förutom produktionsvärdet har kompositören Lorne Balfe skapat ett mycket trevligt score med ett förtext-intro som jag absolut inte vill hoppa över. Dessutom är rollbesättningen, med lill-järven Dafne Keen i spetsen, också gedigen. Plus i kanten till att den är ganska varierad vad gäller etnisk bakgrund på ett självklart sätt som inte kräver några hänvisningar eller kommentarer.

Det tycks som om man planerar för inspelningen av trilogins sista del, The Amber Spyglass, när de kraftigaste covid-restriktionerna är lyfta. Jag är utan tvekan på, dessa första säsonger gav mersmak.

14 reaktioner till “Ett, tu…TV-serier! #19”

  1. Åh, Sherlock. Så bra. Möjligen att jag inte var fullt lika förtjust i fjärde säsongen, i jämförelse med de andra. Nu var det dock så längesen jag såg alltihop så det känns som att det är dags för en omtitt.
    His dark materials har vi sett tillsammans med tonåringen, alla älskar den. Andrew Scott är ju med där också ,dessutom! Instämmer i att han är fantastisk som Moriarty – så fantastisk att jag inledningsvis hade JÄTTESVÅRT att se honom som prästen i Fleabag, men när jag väl kom över det tyckte jag att han var fantastisk i den rollen också.

  2. Jag saknar fortfarande fjärde säsongen (de hann försvinna från Netflix 🙂 ) men de andra hade ju skyhögt omtittningsvärde. Just ja, vi har ju Scott-överlappningen i bägge serierna, det hade jag hunnit tappa bort. i His Dark Materials gick det väl hyfsat men Spectre var ju körd med en gång. Har tittningen på serien också lett till läsning (främst av Pullman, då kanske)?

  3. Sherlock gillade jag hela vägen in i mål men serien blev allt sämre varefter tiden gick men dålig blev den aldrig. HDM har jag däremot inte sett annat lockar mer

  4. @Sofia: alla säsonger finns på prime vad det verkar! Vad gäller läsning av Pullman så är det nog fortfarande bara mannen som läst dom, och det redan innan adaptionen kom då. Tonåringen prioriterar tyvärr inte läsning. Jag har bara tänkt att jag ska läsa, men räcker inte riktigt till för att läsa skönlitteratur just nu.

  5. Ja, Sherlock var ju fantastisk, även om sista säsongen inte levererade. Närmast perfekta adaptioner under de tidiga säsongerna. Med böcker som förlaga som filmatiserats så många gånger var det kul med en modernisering. Min favoritfilm är första filmen från S2: A Scandal in Belgravia.

    Även om jag inte håller den som en av de främsta fann jag namnet på S02E02 The Hounds of Baskerville mycket fyndigt. Med tanke på ändringarna de gjorde. Lek med ord, något som Steven Moffat och Mark Gatiss verkar gilla. Men som sagt de tappade mot slutet, något som de verkar göra ofta i sina projekt. Vet inte när de ska sluta!

    Jag visste inte att His Dark Materials bygger på samma förlaga som The Golden Compass! Där ser man. Lärde mig något. 🙂

  6. @Eva: De var ju otroligt poppis när de kom under andra halvan av 90-talet. Typiskt sådana där böcker som ”alla” pratade om. Jag tror att de kunde åka lite snålskjuts som en slags mer vuxen-ok version av Harry P

    @Henke: Problemet med Baskerville-historien kan jag tycka är att den blev alldeles för invecklad och konstruerad, vilket bla återspeglades i just namnet. Det var en akronym som var lite för bra för att vara sann 🙂 Samtidigt är jag grymt sugen på att se något av serien The League of Gentlemen men den verkar svår att få tag på utanför UK.

    Sedär, then my work here is done 🙂

  7. @Sofia, du har inte sett S4? Oj. Det skulle vara riktigt intressant att höra din åsikt om den… 🙂

  8. Hoppsan! En tv-serie som jag faktiskt har sett. His Dark Materials. Bara första säsongen vilket skvallrar om att jag inte var speciellt imponerad. Den kändes lättviktig, cgi-tung. Udda att se Laura från Logan. Det är alltid lite märkligt att se barnskådisar bli äldre. Det behövs bara nåt år och så ser de annorlunda ut.

  9. @Jojjenito: Har jag faktiskt aldrig tänkt på, ”at” är ju inte mycket mer begripligt det 😀

    Det är möjligt att den bara blir riktigt bra bredvid The Golden Compass 🙂 Det går fort i den åldern. Damn them…

  10. @Jojjenito: Aha, jag har inte kollat så noga vad det står på engelska bloggar, tänkte mest att ”at” var en rimlig översättning av ”vid”. Men ”on” är förstås betydligt mer rimligt i sammanhanget 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: