You are currently browsing the tag archive for the ‘Stridsvagn’ tag.

alt. titel: Okänd soldat, Unknown Soldier

Egentligen borde jag väl ha fattat det av titeln. Okänd soldat är givetvis ingen krigsfilm där man får lära känna enskilda personligheter, här kommer det istället att med största sannolikhet handla om det ansiktslösa, det skoningslösa, kriget. Konflikten och bataljerna som inte tar hänsyn till hur sympatisk en biopublik tycker att någon är utan mejar ned folk till höger och vänster utan misskund.

Tyvärr blir det här problematiskt för min del. Jag har fullt sjå att överhuvudtaget kunna skilja filmens olika personer åt eftersom de aldrig får bli just personligheter. Den ende som vi uppmuntras att knyta något som helst band till är den karelske bonden Antti Rokka. I övrigt är det mest grå uniformer, spända ansikten, cigaretter i skakande händer och fåordiga konversationer där jag har oerhört svårt att knyta någon särskild åsikt eller attityd till en enskild soldat. Den äppelkindande och unge officeren som vi får en glimt av i början när han tar farväl av sin fästmö i Helsingfors har jag helt hunnit glömma bort innan jag känner igen samma fästmö, nu som brud vid ett bröllop med den äppelkindade som jag fortfarande inte har uppfattat namnet på.

Nå, så mycket förstår jag att Finska vinterkriget knappast satte stopp för krigandet i vårt östra grannland. Efter förlusten 1940 blev Finland tvungen att avhända sig en del land (Karelska näset) för att göra stormakten Sovjet ännu lite större. Under något år tippade vågskålen än hit, än dit, men i valet mellan två onda ting satsade Finland till slut sina surt förvärvade slantar på en allians med Hitler. Med förhoppningen att den tyska örnen skulle hacka ut den ryska björnens ögon och Finland skulle kunna få tillbaka sina landområden.

Okänd soldat beskriver processen med detta fortsättningskrig, från mobiliseringen 1941 till vapenvilan 1944. Inte heller här gör filmen det särskilt lätt för mig som inte har råkoll på vare sig andra världskrigets alla krumbukter eller Finlands historia. Lite nu och då visas förvisso enklare kartbilder som ger någon slags bakgrund. Dock är filmens hela poäng det enskilda soldatperspektivet och de visste sannolikt inte särskilt mycket om exakt vad som pågick förutom i just deras lilla skogsglänta.

Så, inte mycket till vare sig personligheter, relationer eller sammanhang att hänga upp intresset på. Tidslinjen är långt ifrån kontinuerlig. Ibland hoppar vi fram en månad i taget, ibland ett halvår, och jag lyckas aldrig fatta anledningen till olikheterna.

Vad kvarstår då egentligen av Okänd soldat? Regissören Aku Louhimies ville tydligen få ”people to feel and understand how it is and feel to be at war”. Och jag är ledsen Aku, men i det skiljer sig inte Okänd soldat från nära nog varenda krigsfilm jag har sett hittills. Utan mycket ledstänger att tala om för oss mindre vetande reduceras den finska berättelsen till en ändlös och repetitiv cykel av bakhåll, anfall, döda soldater, springande eller krypande över stock och sten, skyttevärn, skyttegravar, stridsvagnar, minor, granatexplosioner samt skog och ännu mera skog. Ibland ackompanjerat av sorgesam fiolmusik.

Det jag möjligen kan ta till mig är som sagt den ende soldat jag lär mig namnet på: bonden Antti Rokka, spelad av Eero Aho (som ger mig en liten Simon Pegg-vibb). Samtidigt säger det kanske något att det först är nu så här i efterhand jag börjar ana att alla hans referenser till sin gård som ”Näset” inte handlar om dess namn, utan var den ligger. Han är alltså en av alla de som mister sitt hem när Sovjet plockar år sig det Karelska näset. Förvisso en anledning så god som någon att försöka kämpa mot stormakten.

Antti är påhittig och handlingskraftig. Han tar gärna saker och ting i egna händer vare sig det gäller bakhåll eller att hjälpa en medsoldat. Samtidigt har han inte mycket till övers för militär disciplin och hierarki. Officersrespekt är något som måste förtjänas enligt Antti, vilket naturligtvis försätter honom i en hel del bryderier med sina överordnade. Han slåss för sin gård och för sina kamrater, inte för några högtflygande ideal. Jag skulle kunna tänka mig att detta göra honom till en slags idealfinne, en rakryggad, pålitlig och enkel man som vet att göra Det Rätta.

Jag måste erkänna att jag har lite svårt att förstå den här typen av krigsfilm. Varför skulle jag få mindre förståelse för krigets brutala realiteter om jag tillåts bekanta mig eller, gud förbjude, kanske till och med identifiera mig med en eller två rollfigurer? Eller också är det så att krig är repetitivt bajs och det går helt enkelt inte att berätta om det på ett oändligt antal olika sätt?

Annonser

alt. titel: Järnkorset

Som med så många andra klassiska filmer och regissörer har min främsta koppling till Sam Peckinpah hittills inte varit någon av hans ”riktiga” filmer. Däremot har jag ett oräkneligt antal gånger sett Monty Python-sketchen som påstår sig visa en del av Peckinpahs version av musikalen Salad Days. Så på något märkligt vänster hade jag en föraning om vad som kunde vänta i Cross of Iron även om jag förstod att det inte skulle komma i form av dödliga tennisracketar och pianon.

Läs hela inlägget här »

FuryDet var en gång en liten, liten stridsvagn som hette Fury. Alla de andra stridsvagnarna mobbade Fury för att han var så liten och ineffektiv. Mobbarna var tyska stridsvagnar med coola namn som Tiger och de såg till att ett nästintill slaget tredje rike ändå blev en hård nöt att knäcka för de allierade styrkorna i april 1945.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Jeffery Deaver, The Cold Moon
Stephen King, Blaze
Edward St Aubyn, Romanerna om Patrick Melrose vol 1

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg