X4: Jurassic Park (1993-2015)

Åsynen av den där färdigbyggda dinosaurieparken i Jurassic World (samt det övergivna besökscentret icke att förglömma) ledde föga förvånande till en obönhörlig längtan att återbesöka de tidigare delarna i Jurassic-serien. Originalet från 1993 lämnades faktiskt därhän vid denna omtitt – jag känner att jag sett Jurassic Park så pass många gånger att jag är säker på dess stadigvarande kvalitet.

Men hur var det då med tvåan, The Lost World, från 1997 och trean, Jurassic Park III (how’s that for an innovative title, folks?!), från 2001? Jag ville minnas att tvåan faktiskt var ganska underhållande medan trean var snabbt bortglömd, medverkan av William H. Macy till trots.

Tvåan bygger i likhet med originalet på en förlaga av Michael Crichton vilket kanske kan förklara att dess historia åtminstone är lite bättre underbyggd än trean. Men till min förvåning märker jag att filmen inte längre håller måttet, särskilt inte när det kommer till effekterna.

Originalet lyckades för det mesta veta precis hur mycket som skulle visas och när man skulle sätta stopp eftersom det helt enkelt fanns begränsningar i teknologin där i början på 90-talet. Någon sådan urskiljning märks inte av i denna första uppföljare och tyvärr är både dockor och CGI vid det här laget rätt daterade. I det avseendet har ändå nummer tre i serien lyckats aningens bättre (bortsett från ett antal fullkomligt vedervärdiga inklipp).

Storymässigt är ingen av dem några höjdare även om inledningen på tvåan, där Jeff Goldblum & Co. ska försöka skydda världen från dinosaurierna och dinosaurierna från det rovgiriga företaget, känns aningen mer angelägen än att leta efter en styck försvunnen unge på vad som verkar vara en rätt stor ö. Men det hyfsat goda upplägget slarvar tvåan fullkomligt bort när det är dags för T-Rex att go all King Kong on San Diego’s ass.

I Terminator–filmerna har mänsklighetens undergång sitt upphov i illusionen att det skulle gå att kontrollera tekniken och på samma sätt är den springande punkten i Jurassic Park-filmerna illusionen att det skulle gå att kontrollera naturen.

Originalet är föga förvånande den av filmerna som bäst lyckas utnyttja den vinkeln i form av den jultomteliknande Richard Attenborough (riktigt så jultomtelik var inte Crichtons Hammond kan vi tillägga) som ju bara vill väl. Tvåan, i likhet med fyran, gör det enkelt för sig genom att plocka upp samma tråd men utrusta den med en riktig Skurk: Det Onda Företaget. Trean är i det här avseendet en ”vanlig” actionfilm eftersom det enbart handlar om att rädda sig från Isla Sorna med livet i behåll.

Med alla fyra filmerna i ryggen är det dock ett annat tema som framstår med viss tydlighet, även om jag inte kan påstå att jag riktigt förstår varför man valt att lägga så pass mycket energi på Skilsmässorelationer. Tyvärr innebär det också att alla filmerna kommer att innehålla mer eller mindre odrägliga barn. Tim och Lex besöker sin morfar i originalet eftersom föräldrarna håller på att skilja sig. Den odrägligaste av de odrägliga dyker upp i tvåan i form av Ian Malcoms dotter Kelly där Ian och Kellys mamma är (surprise, surprise…) skilda. Scenen där Kelly ska visa upp sina gymnastiska förmågor utgjorde skämskuddevarning modell brachiosaurus redan när filmen hade premiär.

I trean må lille Eric Kirby kunna överleva i veckovis på en dinosaurieinfesterad ö men det han allra helst vill är förstås att mamma Amanda och pappa Paul ska bli tillsammans igen. Detsamma gäller Gray Mitchell i fyran och även om storebrorsan Zach visar upp en tuff yta delar han säkert Grays känslor inför föräldrarna.

Om detta med skilsmässor ska symbolisera något djupsinnigt (den oöverstigliga skillnaden mellan teknik och natur, mellan kultur och natur?) eller bara leverera en anledning  för de medverkande barnen att släpa på lite känslomässigt bagage kan jag inte avgöra. Jag vet bara att jag inte sett just den röda tråden så tydligt som vid den här titten.

Eftersom tvåan tappade så pass mycket måste jag nog säga att Jurassic World raskt fick en hedervärd andraplacering med avseende på underhållningskvalitet i serien. Originalet slår den förstås inte på långa vägar.

Jurassic Park (1993)

The Lost World: Jurassic Park (1997)

Jurassic Park III (2001)

Jurassic World (2015)