För oss som är födda på 70-talet låter 1990-talet fortfarande rätt modernt tills man börjar tänka efter och inser att det börjar vara många år sedan det passerades. Särskilt när man kan kontrastera händelser som Nelson Mandelas frigivning i februari och återföreningen av Öst- och Västtyskland i oktober (vissa skulle säkert också räkna Margaret Thatchers avgång i november hit) mot det rådande världsläget. Som till viss del i och för sig säkert är beroende av det faktum att Irak invaderade Kuwait i augusti. Och kanske det faktum att Milli Vanilli avslöjas som bluffar…

Den västerländska kapitalismen firar nya triumfer när McDonald’s öppnar sin första restaurang i Moskva. Svenskt djurskydd firar när Skansen beslutar sig för att inte längre hålla elefanter mitt i storstaden. De mänskliga rättigheterna kan väl också fira lite när WHO (äntligen…) tar bort alla kopplingar mellan homosexualitet och psykisk ohälsa. Och världens läshungriga ska kunna komma att fira ordentligt om ett par år när J.K. Rowlings idé (som hon fick på en tågresa mellan Manchester och London det här året) om en föräldralös trollkarl resulterar i en tunn volym fem år senare.

De som lämnar filmens värld är bland andra Sten-Åke Cederhök, Barbara Stanwyck, Tor Isedal, Greta Garbo, Paulette Goddard, Jim Henson, Rex Harrison, Roald Dahl, Ava Gardner och Jacques Demy.

10. Black Jack
Äktsvensk småstadsångest från en tid när Sverigebetraktaren Colin Nutley fortfarande gjorde pricksäkra filmer. Nice guys always finish last. But they still have to babysit.

”Inger är ett vanligt jävla knull för mig! Ingenting annat!”

Black Jack

9. Cyrano de Bergerac
Stora känslor kräver stora näsor. Härligt episkt och kostymigt när Cyrano ska hjälpa den tjusige Christian att vinna den sköna Roxanne. Plus ett underbart score av Jean-Claude Petit.

”My nose precedes me by fifteen minutes.”

Cyrano de Bergerac

8. Tremors
Vem hade kunnat tro att det gick att göra en så rolig och spännande film om gigantiska maskar i Nevadaöknen? Buddykänslan mellan Kevin Bacon (som för övrigt hade ett starkt år, se bara på #2) och Fred Ward är oantastlig.

”I can’t believe we said no to free beer!”

Tremors

7. Pump Up the Volume
Christian Slater är upprorisk på ett egentligen inte alls särskilt upproriskt sätt, men ungdomarna i den lilla småstaden älskar hans oerhört vågade radiosändningar (take THAT, social media!). Den intressantaste rollen spelas dock av ordentliga rikemansflickan Paige men självklart är det Christian som landar den stora kärleken i form av Samantha Mathis.

”Eat your cereal with a fork and do your homework in the dark.”

Pump up the volume

6. Cry-Baby
Jag har svårt att värja mig mot John Waters överdådigt plastiga och trashiga filmer. Här en pastish på en 50-talsrulle som innehåller såväl doakörer som juvenile delinquents. Svär jag i kyrkan om jag säger att det är en bättre version av Grease?

”I’m so tired of being good.”

Cry Baby

5. Total Recall
Arnie är hemlig agent på Mars. Eller var allt bara en dröm? Eller ett minne? Välbekanta teman alltså från mr. Philip K. Dick. En film som känns lite daterad (särskilt när det kommer till effekter och miljö, något som remaken såg till att råda bot på) men som fortfarande är ruggigt underhållande.

”Take this out of the case, and stick it up your nose. Don’t worry, it’s self-guiding. Just shove real hard.”

Total Recall

4. The Hunt for Red October
Sean Connery är ascool som stenhård ubåtskapten. Den absolut bästa Tom Clancy-filmatiseringen till dags dato. Outhärdligt spännande som jag i alla fall minns den.

”Now they will tremble again – at the sound of our silence. The order is: engage the silent drive.”

Hunt for red october

3. Edward Scissorhands
Precis som med Colin Nutley och #10 kan det vara värt att då och då dra sig till minnes att Tim Burton också var en regissör som en gång gjorde bra filmer. Bitterljuvt med en osannolikt ung Johnny Depp, en som alltid pålitlig Dianne Wiest plus ett kort gästspel från Vincent Price. Och så ett av Danny Elfmans bästa score på det.

”You don’t have to hide from me – I’m Peg Boggs, your local Avon representative and I’m as harmless as cherry pie…”

Edward Scissorhands

2. Flatliners
En film som även den nästan var outhärdligt spännande när det begav sig men som kanske framförallt kan skryta med en för året svårslagen line-up: Kevin Bacon, Kiefer Sutherland, Julia Roberts och William Baldwin (Oliver Platt platsar inte riktigt i skrytet, eller vad säger ni?).

”You bring the equipment, I’ll bring my balls.”

Flatliners

1. Jacob’s Ladder
En relativ nykomling, jag dröjde länge med att se den här skräckfilmen som egentligen inte är någon skräckfilm. Närmast oantastlig stämning och prestation från Tim Robbins även om det förväntade slutet drar ned helhetsintrycket en smula.

”This isn’t happening.”

Jacob's Ladder

Bubblare: The Exorcist III, Die Hard 2, Mermaids, Misery, Green Card, Pacific Heights, GoodFellas

En titt i min som vanligt ofelbara kristallkula ger vid handen att Steffo förstås Dances with Wolves, Fiffi ser Ghost(s), Filmitch gör dumheter med GoodFellas, Jojjenito klipper till på Edward Scissorhands och att Henke gärna klänger uppför Jacob’s Ladder. Movies-Noir får ingen gissning eftersom han redan gjort sin lista. Det får inte heller Absurd Cinema eftersom kristallkulan slutar funka på kvällskvisten.

Annonser