För oss som är födda på 70-talet låter 1990-talet fortfarande rätt modernt tills man börjar tänka efter och inser att det börjar vara många år sedan det passerades. Särskilt när man kan kontrastera händelser som Nelson Mandelas frigivning i februari och återföreningen av Öst- och Västtyskland i oktober (vissa skulle säkert också räkna Margaret Thatchers avgång i november hit) mot det rådande världsläget. Som till viss del i och för sig säkert är beroende av det faktum att Irak invaderade Kuwait i augusti. Och kanske det faktum att Milli Vanilli avslöjas som bluffar…
Den västerländska kapitalismen firar nya triumfer när McDonald’s öppnar sin första restaurang i Moskva. Svenskt djurskydd firar när Skansen beslutar sig för att inte längre hålla elefanter mitt i storstaden. De mänskliga rättigheterna kan väl också fira lite när WHO (äntligen…) tar bort alla kopplingar mellan homosexualitet och psykisk ohälsa. Och världens läshungriga ska kunna komma att fira ordentligt om ett par år när J.K. Rowlings idé (som hon fick på en tågresa mellan Manchester och London det här året) om en föräldralös trollkarl resulterar i en tunn volym fem år senare.
De som lämnar filmens värld är bland andra Sten-Åke Cederhök, Barbara Stanwyck, Tor Isedal, Greta Garbo, Paulette Goddard, Jim Henson, Rex Harrison, Roald Dahl, Ava Gardner och Jacques Demy.
10. BlackJack
Äktsvensk småstadsångest från en tid när Sverigebetraktaren Colin Nutley fortfarande gjorde pricksäkra filmer. Nice guys always finish last. But they still have to babysit.
”Inger är ett vanligt jävla knull för mig! Ingenting annat!”
9. Cyrano de Bergerac
Stora känslor kräver stora näsor. Härligt episkt och kostymigt när Cyrano ska hjälpa den tjusige Christian att vinna den sköna Roxanne. Plus ett underbart score av Jean-Claude Petit.
”My nose precedes me by fifteen minutes.”
8. Tremors
Vem hade kunnat tro att det gick att göra en så rolig och spännande film om gigantiska maskar i Nevadaöknen? Buddykänslan mellan Kevin Bacon (som för övrigt hade ett starkt år, se bara på #2) och Fred Ward är oantastlig.
”I can’t believe we said no to free beer!”
7. Pump Up the Volume
Christian Slater är upprorisk på ett egentligen inte alls särskilt upproriskt sätt, men ungdomarna i den lilla småstaden älskar hans oerhört vågade radiosändningar (take THAT, social media!). Den intressantaste rollen spelas dock av ordentliga rikemansflickan Paige men självklart är det Christian som landar den stora kärleken i form av Samantha Mathis.
”Eat your cereal with a fork and do your homework in the dark.”
6. Cry-Baby
Jag har svårt att värja mig mot John Waters överdådigt plastiga och trashiga filmer. Här en pastish på en 50-talsrulle som innehåller såväl doakörer som juvenile delinquents. Svär jag i kyrkan om jag säger att det är en bättre version av Grease?
”I’m so tired of being good.”
5. Total Recall
Arnie är hemlig agent på Mars. Eller var allt bara en dröm? Eller ett minne? Välbekanta teman alltså från mr. Philip K. Dick. En film som känns lite daterad (särskilt när det kommer till effekter och miljö, något som remaken såg till att råda bot på) men som fortfarande är ruggigt underhållande.
”Take this out of the case, and stick it up your nose. Don’t worry, it’s self-guiding. Just shove real hard.”
4. The Hunt for Red October
Sean Connery är ascool som stenhård ubåtskapten. Den absolut bästa Tom Clancy-filmatiseringen till dags dato. Outhärdligt spännande som jag i alla fall minns den.
”Now they will tremble again – at the sound of our silence. The order is: engage the silent drive.”
3. Edward Scissorhands
Precis som med Colin Nutley och #10 kan det vara värt att då och då dra sig till minnes att Tim Burton också var en regissör som en gång gjorde bra filmer. Bitterljuvt med en osannolikt ung Johnny Depp, en som alltid pålitlig Dianne Wiest plus ett kort gästspel från Vincent Price. Och så ett av Danny Elfmans bästa score på det.
”You don’t have to hide from me – I’m Peg Boggs, your local Avon representative and I’m as harmless as cherry pie…”
2. Flatliners
En film som även den nästan var outhärdligt spännande när det begav sig men som kanske framförallt kan skryta med en för året svårslagen line-up: Kevin Bacon, Kiefer Sutherland, Julia Roberts och William Baldwin (Oliver Platt platsar inte riktigt i skrytet, eller vad säger ni?).
”You bring the equipment, I’ll bring my balls.”
1. Jacob’s Ladder
En relativ nykomling, jag dröjde länge med att se den här skräckfilmen som egentligen inte är någon skräckfilm. Närmast oantastlig stämning och prestation från Tim Robbins även om det förväntade slutet drar ned helhetsintrycket en smula.
”This isn’t happening.”
Bubblare: The Exorcist III, Die Hard 2, Mermaids, Misery, Green Card, Pacific Heights, GoodFellas
En titt i min som vanligt ofelbara kristallkula ger vid handen att Steffo förstås Dances with Wolves, Fiffi ser Ghost(s), Filmitch gör dumheter med GoodFellas, Jojjenito klipper till på Edward Scissorhands och att Henke gärna klänger uppför Jacob’s Ladder. Movies-Noir får ingen gissning eftersom han redan gjort sin lista. Det får inte heller Absurd Cinema eftersom kristallkulan slutar funka på kvällskvisten.
Rörliga bilder och tryckta ord 
Aha! Tre överlapp inklusive samma film som ettor. det var en trevlig överraskning! 🙂
det var ett halvbra år tycker jag. Saknade den där riktigt tunga topp-femman som vissa år kan ha….
Låt oss se vad du bjöd på då:
10. Black Jack – är det den där Helena Bergström gråter så att snoret rinner nerför ansiktet?
9. Cyrano de Bergerac – jag nöjer mig med Roxanne (du vet filmen som Cyrano de Bergerac bygger på!)
8. Tremor – verkar festlig, har nog aldrig sett hela filmen från start till mål
7. Pump up the volume – har kanske hört namnet, men vet inte något om filmen, ungdomsmusikfilm? Musikal?
6. Cry-baby – nej nöjer mig med diton från Firefly…
http://firefly.wikia.com/wiki/Cry_baby
5. Total recall – yay! fortfarande ruggigt underhållande, som inte minst nyinspelningen bevisade, genom att vara så ocharmig och kall…
4. The hunt for Red October – yay! Spänningen!
3. Edward Scissorhands – bubblare hos mig då jag inte kommer ihåg ett jota från filmen, även om det känns som att jag gillade den när det begav sig.
2. Flatliners – kul skådespelarlista och Oliver Platt är bra, kan ha sett den, men kanske inte hela…
1. Jacob’s ladder – yay! Ja. YAY!
Ok,så du prickade in min etta med din gissning, well done, och jag missade målet helt och hållet med Dances with wolves. Vid närmare eftertanke så kommer jag nu ihåg att du ju är sval inför Dansar med vargar. My bad. Jag skulle brutit ihop och valt den enkla vägen med Edward Scissorhands. Sorry!
Bra grejer här med! Förutom…Black Jack! WTF!? 😉
Flatliners var länge sen jag såg! Men kommer ihåg den som bra! Friskt att den fick komma med på en lista!
Härligt att se din 10:a! Underskattad film det där, ofta bespottad av folk som inte ens sett den. Jättesynd tycker jag.
Flatliners har jag inte sett sen den var ny, den borde jag nog se om för att minnas den lite mer korrekt. Och Cry-baby var i många år en riktig guilty pleasure för mig. Undrar hur många gånger jag spolade tillbaka den videon 😉
10. Black Jack den missade jag att ha med på min lista ack ack ack.
9. Cyrano de Bergerac jag tror att jag sett den och jag tror att jag gillade den
8. Tremor – check
7. Pump up the volume – inte sett
6. Cry-baby – mjae har aldrig riktigt gillat Waters filmer regissisören är mer intressant när han ger intervjuer.
5. Total recall – check
4. The hunt for Red October – behöver verkligen ses om jag minns den som bedövande tråkig
3. Edward Scissorhands – check
2. Flatliners – var ett bra tag sedan sist men kommer ihåg att jag fann upplösningen lite smetig – nyinspelning på g
1. Jacob’s ladder –check
Jodå 4/10 överlapp
@Henke: Yay för gissning och gemensam etta! Måste vara första gången det hänt? Men i vilken film gråter inte Helena Bergström så snoret rinner? 🙂 Pump Up… är en rätt typisk 80-talsungdomsfilm, ingen musikal
@Steffo: Nähä, vad är det för fel på Black Jack nu då?
@Fiffi: Jag minns i alla fall Black Jack som en film där man hela tiden tänkte ”Jaaaa, precis så där ÄR det ju!” Härligt med Cry-Baby, den är ju helskön 😀
@Filmitch: Whåååt, Red October tråkig?! Jomenvisst är slutet i Flatliners lite smörigt, men det kan man bortse från 🙂
@Sofia: just det i vilken film gråter hon inte så att snoret rinner? Det var liksom det som var min poäng! 🙂
@Henke: Därav 🙂 😉
Jacob’s Ladder. Oj vilken stark film. Återkommer till den gång på gång enkom för stämningen. Jisses vad nice. 🙂
@David: Inga invändningar från mig på det 🙂
Black Jack var faktiskt och nosade på min topp 10 ett tag, men halkade till slut några snäpp utanför. Den och Under Solen är två filmer av Nutley jag fastnade för som yngre. Änglagårdarna är bra, men Nutley biter bättre när materialet kommer utan hype om att det är något särskilt jag ska se tror jag.
Jag har inga starka minnen av Tremors, men lekte flera lekar baserade på den när jag gick i lågstadiet. Tanken på att något jättelikt kunde dyka upp underifrån och äta upp en var kittlande iaf som barn, haha. Filmen var inte min kopp te då och förmodligen inte heller nu, men med rätt inställning kan den nog höjas på listan för min del.
Cry-Baby är excellent!
Jacob’s Ladder är ju en film som lär kunna passa mig mycket bra i smaken men likt dig har jag avvaktar med att se den och det har ännu inte skett. Kanske till halloween, även om det inte är en direkt rysare som du säger.
Du uppmärksammade mig om att filmen Mermaids kom detta år också. En film jag såg förra sommaren och gillade ganska mycket. Skön romankänsla! Kommer inte in på topp 10 heller för mig, men ligger där alldeles utanför.
@Absurd Cinema: Under solen har jag faktiskt inte sett, kan inte påstå att jag är något jättefan av Nutley. Mermaids är trevlig, om inte annat för att påminna sig om att både Cher och Winona kan göra bra prestationer då och då.
Kul med några överlapp, och jag har helt missat Jacob’s Ladder, den måste ju bara ses. Och all heder åt Black Jack.
@Magnus: Oj, om du har missat Jacob’s Ladder — grattis! Det är en upplevelse att se den första gången. Fast frågan är om inte Black Jack är hemskare 🙂