You are currently browsing the tag archive for the ‘Cry-Baby’ tag.
Nu börjar det finnas rent löjliga mängder filmer som jag har sett och på ett eller annat sätt tycker är bra och värda att uppmärksammas. Det börjar därmed också kännas poänglöst att kommentera vilka jag har sett på bio och vilka som kommit via andra kanaler. Är det en extra minnesvärd visning nämns det förstås.
***
1990
Paul Verhoeven slår till igen med Total Recall. Jag kommer ihåg att jag hörde några klasskompisar som pratade om den och Arnies blodiga händer och tyckte att det lät hur häftigt som helst. Och det var det ju. Colin Nutley kan fortfarande göra film som bygger på igenkänning och inte bara stereotyper. Det blir inte så mycket mer småstadsågren än BlackJack innan Fucking Åmål. Det är knappt att jag kan sitta kvar i soffan, så hemsk är den. Läs hela inlägget här »
I Baltimore 1962 är det The Corny Collins Show (en gång i månaden är det ”Negro Day”) som gäller på TV. Tracy Turnblad och kompisen Penny Pingleton rusar alltid hem efter skolan till TV:n i Tracys lägenhet (ovanpå skämtbutiken Har-De-Har Hut) där Tracys mamma Edna stryker och knaprar bantningpiller. Genom att vinna en danstävling får Tracy Turnblad chans att vara med i programmet, trots att hon är ”pleasantly plump”. Där blir hon raskt ett hot mot Amber van Tussel (bland annat snor hon Ambers pojkvän, Link), med följden att Amber sprider elaka rykten om Tracy, både på showen och i skolan. Men det är snarare Tracys engagemang i integrationsfrågan som ger henne verkliga problem — med polisen.
That’s what HE said!