Ett år som givetvis kommer att bli hågkommet i historiens annaler såsom året när jag (nästan) gav ut en bok. Den har ett ISBN-nummer i alla fall…

Ett något större intresse röner nog det faktum att Sven-Göran ”Svennis” Eriksson blir förbundskapten för det engelska fotbollslandslaget. Det numera oumbärliga Wikipedia lanseras öppet.

I USA får George W. Bush ett lite drygt halvår på posten som president innan skiten flygplanen träffar fläkten tornen den 11 september. Nästan 3 000 personer omkommer i attackerna mot World Trade Center och Pentagon.

De som lämnar filmvärlden är bland andra Margaretha Krook, Ray Walston, William Hanna,  Anthony Quinn, Arne Sucksdorff, Jack Lemmon, Nigel Hawthorne och Sven Gillsäter.

Annars är 2001 filmmässigt ett riktigt bra år (du hade heeeelt rätt, Fiffi). Min lista lyckades bli överfull av mind fucks och animerat. I toppen regerar däremot allvaret och däremellan huserar några hober, en trollkarl och en hel hoper orcher.

10. Le pacte des loups
En härligt fransk (och inte minst snygg!) varulvsskröna som jag mycket hellre ser (om) än den puttinuttiga Amélie. Kanske håller den inte riktigt hela vägen ut monstermässigt, men den är ändå värd en listplats hos mig. Varulvar, franska revolutionen och så lite martial arts-fajter på det, what’s not to like?

“Do you know how Florentine women ensure their husbands come home? Every morning they slip him a slow poison, and every evening the antidote. That way, when the husband spends the night away, he has a very bad night.”

Le pacte des loups

9. The Others
Egentligen borde jag kanske se om The Others innan det får plats på listan för ärligt talat minns jag inte särskilt mycket mer från den än att den hade en jäkligt skön känsla och att jag nog ändå blev lite överraskad av den slutgiltiga vändningen. Och så har vi ju Nicole Kidman, bara en sådan sak.

“I’m beginning to feel totally cut off from the world.”

The Others

8. Mulholland Dr
Ett mysterium som heter duga med fina konspirationsparanoiaövertoner. Filmen som fick mig att inse att Naomi Watts kanske inte var så himla blek i alla fall. Inte som skådespelerska åtminstone.

“Just forget you ever saw it. It’s better that way.”

Mulholland Dr

7. Donnie Darko
En kult-mind fuck med klart läskiga övertoner även om jag inte skulle karaktärisera den som en skräckfilm. En av Jake Gyllenhaals tidigare roller och en mer plågad tonåring är det svårt att hitta. Styrkan finns i filmens stämning.

“Why are you wearing that stupid man suit?”

Donnie Darko

6. Shrek
Underbar film som leker med sagogenren på ett högst uppfriskande sätt. Dessutom perfekt röstcastad på alla sätt och vis. Att den gör både Mike Myers och Eddie Murphy inte bara uthärdliga utan otroligt roliga är en bedrift i sig.

“Pick me! Pick me! Me! Me!”

Shrek

5. Spirited Away
Min första Miyazaki och likt många andra blir jag fullkomlingt andlös inför särskilt den visuella fantasifullheten. Spännande och rörande på en och samma gång.

“There must be some mistake! None of these pigs are my parents!”

Spirited away

4. Monsters, Inc.
Vem hade kunnat tro att det fanns så många spännande figurer i alla ungars garderober. Buddykänslan mellan Sully och Mike är klockren och så här ett år in på det nya tusentalet är animeringstekniken osannolik.

“I won’t go into a kid’s room. You can’t make me.”

Monsters inc

3. Fellowship of the Ring
Jag var aldrig något Tolkien-fan men visst hade man läst den klassiska trilogin en eller två gånger. Kanske också för att jag inte hade några större förävntningar eller förhoppningar inför Peter Jacksons filmatisering räckte det med inledningen och Cate Blachetts röst för att jag skulle vara förlorad. Första delen i en av filmhistoriens stora trilogier.

“One does not simply walk into Mordor.”

Fellowship of the Ring

2. Iris
Alzheimer är skit och Dame Judi Dench porträttering av ordkonstnären Iris Murdoch som undan för undan tappar sitt främsta verktyg, sin karriär och sitt uttryck är hjärtskärande.

“There is only one freedom of any importance, freedom of the mind.”

Iris

1. Gosford Park
Om jag inte var något större Tolkien-fan, är jag verkligen inget större Robert Altman-fan. Jag har sällan fattat storheten med hans episodiska filmer men med perioddramat Gosford Park är det en annan femma. Duktiga skådisar, utsökta kostymer och häftiga miljöer. Ultrabrittiskt så det förslår.

“I’m the perfect servant; I have no life.”

Gosford Park

Bubblare: Zoolander, Legally Blonde, Jay and Silent Bob Strike Back, Atlantis: The Lost Empire, A Beautiful Mind, Monster’s Ball, Pianisten, From Hell, Frailty, The Devil’s Backbone, Ocean’s Eleven.

Jag är lite sent på bollen med det här året, de andra filmspanarna som redan bestämt sig är:
Fripps filmrevyer
Jojjenito
Filmitch
Fiffis filmtajm
Movies-Noir
Flmr

Annonser