love-friendship1”A Vernon never goes hungry”. Grejen är bara den att Lady Susan Vernon, efter att makens död lämnat henne utan försörjning, siktar lite högre än att bara kunna överleva dagen. Givetvis vill hon kunna snärja en man för egen del men i nuläget verkar hon rätt nöjd över att samla på sig ett knippe älskare och överlämna själva giftasdelen till sin dotter Fredericia. Som exempelvis Sir James Martin, en veritabel fåntratt men en förmögen fåntratt. Varför skulle det vara fel för Fredericia att gifta sig med Sir James på grund av hans förmögenhet om det nu är det enda som talar för honom?

Lady Susan har å sin sidan nyligen blivit utkastad från Longford av Lady Manwaring som tröttnat på att den andra kvinnan kastat blickar efter hennes man, ”a divinely attractive man”. Nu styr Lady Susan kosan mot Churchill där hennes bortgångne mans bror bor tillsammans med hustrun Catherine och deras två barn. Samt Catherines yngre bror Reginald…

Kostymdramer är alltid ett vågspel, ibland är det som om själva historien tappar andan i en korsett av brokad, silke och utsökt eleganta interiörer. Den risken tycks vara något mindre så fort det handlar om en historia från Jane Austen eftersom grundmaterialet alltid är mer än bara en historia om kärlek och sociala relationer. Här är det regissören och manusförfattaren Whit Stillman som plockat upp Austens mer okända (och ofärdiga) brevroman Lady Susan och ur den skapat Love & Friendship.

En titel som förvisso låter Austensk så det förslår men som egentligen inte har särskilt mycket med innehållet att göra. Åtminstone inte om man ska se till vår huvudperson som spelas fullkomligt briljant av Kate Beckinsale. Jag har tidigare sällan varit särskilt förtjust i henne, men här är det bara att kapitulera. Ofta iklädd skimrande grönt eller lila (Lady Susan verkar inte vara mycket för sorgklädsel) blir hon i sanning ormen i många andra kvinnors äktenskapliga lustgårdar.

Beckinsales Susan är lika hänsynslös som en societetens Gordon Gekko. Hon styr alla medlemmar av det manliga könet som vore hon en Call of Duty-champion och livet en Xbox i permanent God-mode. Hon är inte ute efter kärlek, men heller inte så desperat efter försörjning eller en plats i den sociala hackordningen som exempelvis Vanity Fairs Becky Sharp eller Lily Bart i The House of Mirth. Att hon uttryckligen vill ha en ”worthy lover” (kanske till och med två?) och gärna hämnas på de kvinnor som försöker stå i hennes väg gör att hon snarare påminner om en något mindre obarmhärtig Isabelle de Merteuil.

Alla de här andra kvinnorna stammar dock från rätt så allvarliga verk och det befriande med Austen är som vanligt den ironiska understatementhumorn. Love & Friendship är späckad med sköna one-liners där priset nog måste gå till Lady Susans utlåtande över vännen Alicias man: ”He’s too old to be agreeable, and too young too die”. Det blir också roligt när etiketten hindrar omgivningen från att konfrontera Lady Susan med hennes ränksmideri samtidigt som hon uppenbarligen står och ljuger alla rakt upp i ansiktet. Eller ljuger och ljuger… Det handlar snarare om att Lady Susan har en enastående förmåga att vrida omständigheterna efter sitt eget perspektiv. Hon skulle exempelvis aldrig drömma om att besudla en vänskap med snöd ekonomi så varför skulle hon avlöna sin fattiga vän Mrs. Cross även om nu kvinnan i allt väsentligt är hennes kammarjungfru?!

Jag upplever att de riktigt bra Austen-historierna bygger på närvaron av en stark huvudperson och Whit Stillmans Lady Susan tar definitivt rygg på mina andra favoriter, Emma Woodhouse och Lizzie Bennet. Hon är smart och snabbtänkt, pragmatisk och bildad (eller i alla fall tillräckligt tvärsäker för att framstå som bildad). Det skulle inte förvåna mig om Love & Friendship inte bara kommer att innebära en stor popularitet för Austens ofärdiga roman, utan också kommer att ses som en av de bästa Austen-adaptionerna.

star_full 2star_full 2star_full 2star_full 2

Malmo_Filmdagar_2016_crop_100Alla som var i Malmö passade på att flukta lite kostymer.
Fiffis filmtajm
Fripps filmrevyer
Jojjenito

Carl var förvisso inte med i Malmö, men det går visst utmärkt att skriva en bra text om Love & Friendship i alla fall…

Annonser