Emma (1996)

Publicerad i Västerbottens Kuriren i november 1996

Emma Woodhouse (Paltrow) har just gift bort sin älskade guvernant (Scacchi) med den hustrulöse Mr. Weston. Full av energi tar hon sig an nya utmaningar, denna gången i form av den föräldralösa Harriet Smith (Colette). Emma är fast besluten om att hitta en lämpligare make till Harriet än den lågättade bonden Robert Martin. Med den lilla lantbyn som bakgrund rider kärleken de få ungdomar och giftasbenägna som där finnes. Men när Harriet uppmuntras av den man som Emma själv är kär i inser hon att parmäkleriet kanske inte alltid är en lätt bransch.

Emma, publicerad 1816, är ett av Austens mest kända och älskade verk. För att halvår sedan kom en annan tolkning av den, Clueless (med Alicia Silverstone som Emma), men detta är en mer bokstavstrogen variant.

Och väl är väl det, för precis som när det gäller Shakespeare är Austens språk en enda rad av glimmande juveler att njuta fullt ut. Dessutom gör skådespelarna dem full rättvisa. Gwyneth Paltrow (Brad Pitts decapiterade fru i Seven) växer synbart med uppgiften och lyckas applicera den exakt rätta blandningen av flickaktighet, naivitet och manipulering. Toni Colette (från Muriels bröllop) är också utsökt som den klumpiga och något malplacerade Harriet. Man lider med henne i hennes försök att hänga med i Emmas svängar och ler åt den lätthet varmed hon blir kär. Ewan McGregor har här en roll kapitalt annorlunda jämfört med hans prestationer i Dödsleken och Trainspotting. Men som det så ofta är i Jane Austens böcker så är det kvinnorna som har de bästa rollerna och replikerna.

Emma är en superb film och även om du tidigare varit misstänksam mot allt vad romantiska komedier heter så kan du lugnt bänka dig framför Emma, hon sviker inte! Man kan till och med lämna salongen i ett svagt romantiskt rus, det är alldeles berättigat.

Omdöme 2010:
Emma håller fortfarande, frågan är om jag inte till och med skulle höja betyget ytterligare ett halvt snäpp. Det beror bland annat på att jag efter att ha läst förlagan tycker att manuset mycket lyckat har skurit bort många av de mer perifera händelserna och dialogerna som i och för sig är fantastiskt roliga men som skulle gjort filmen alldeles för otymplig. Och trots alla roller hon gjort innan och hädan efter är Emma en av Gwynteh Paltrows absolut bästa tolkningar, hon leker sig igenom filmen, hon ÄR Emma Woodhouse.

Att filmen är svulligt ögongodis av högsta klass när det gäller kostymer och miljöer skadar ju inte heller, framförallt inte för en anglofil som jag själv. En av de bättre trogna Austenfilmatiseringarna i mitt tycke (några TV-versioner har jag faktiskt inte sett).

Dessutom är det lite kul med tidsmarkörer i sådana här gamla texter, som att jag uppenbarligen tyckte att jag var tvungen att påminna läsarna om vem Gwyneth var (men inte Ewan av någon anledning).

14 reaktioner till “Emma (1996)”

  1. Kul läsning!!! Intressant också att du tycker den är snäppet ännu bättre nu.

    Emma ligger faktiskt i min snart-se-igen-för-att-kunna-recensera-hög ;D

  2. Roligt att du tyckte om det. Möjligen hade jag redan när det begav sig kanske gett den 4,5 men de tjusiga VK-kurrarna var odelbara 🙂 Yay, ser fram emot Emma-recension. Eller kan vi till och med hoppas på en ”tre om en”?

  3. Självklart är jag med, men det var inget fiskande 🙂 Jag tänkte snarare på typ ”Tre om en: Gwyneth” eller ”Tre om en: Angloporr” 😀

  4. Mm, tror faktiskt inte jag har sett Emma, men eftersom jag är en sucker för brittiska kostymdramer så borde jag nog göra det. Gillar även de andra Austen-filmatiseringar jag har sett. Parentesen om Paltrows huvudlösa insats i Seven kanske ansågs som en spoiler då ’96. Eller, haha?

  5. Det tycker jag absolut att du borde göra! Om du lyckats missa Ang Lee’s version av Sense and Sensibility, kan jag definitvt rekommendera den också. Du har ju helt rätt om Paltrow, men jag kan inte påminna mig om att jag någonsin fick någon kommentar på det 😀

  6. Sofia: Japp, Förnuft och känsla har jag sett, den är underbar. Grant känns ganska ung i den. Ja, det gäller nog alla inblandade skådisar.

    Min favvo i genren är nog Återstoden av dagen (med Hopkins och Thompson i högform), fast i det fallet vet jag inte om angloporr känns som helt rätt beteckning. Eller ja, varför inte?

  7. @Jojjenito: Jag minns att jag tyckte Remains… var lite småseg men å andra sidan har jag inte sett den sedan den gick på bio. I Upstairs Downstairs-genren är jag annars ganska förtjust i Gosford Park.

  8. Lite härlig angloporr sitter aldrig fel. Har inte sett Emma, men eftersom den finns gratis på Voddler kanske det börjar bli dags att ändra på det. 🙂

  9. Sofia: The Remains of the Day småseg? Småseg?! SMÅSEG?!!

    Hehe, jag ser att jag blir tvungen att posta en gammal recension av filmen på bloggen. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: