allegiantalt. titel: Allegiant

Tja, jag känner mig själv hyfsat väl i alla fall. I texten om Insurgent förutspådde jag att att jag sannolikt skulle kunna tänka mig att knalla bort till den lokala biografen för lite McDonalds-motsvarighet till film och här sitter jag alltså nu igen och höjer publikens medelålder avsevärt.

Jag ska inte påstå att jag har några jättetydliga minnen kvar av Veronica Roths bokserie, men som i fallet med Insurgent har jag en stark känsla av att historien i Allegiant är rejält förenklad i sin transformering till vita duken. Vilket förstås också kan bero på att man måste spara på godsakerna eftersom de (förstås) ska räcka till ytterligare en film som tydligen kommer att kallas Ascendant (premiär först i juni 2017).

Nåvälan, Fours mamma, den fraktionslösa Evelyn, har tagit över styret av Chicago men visar sig (förstås) inte vara särskilt mycket mer barmhärtig än sin föregångare Jeanine. Mobbväldet är alive and well och avrättar fångar på löpande band. En av de som står i den kön är Tris bror Caleb och bland annat därför är Tris extremt sugen att ta sig ut från Chicago för att se vad som låg bakom det där meddelandet som spelades upp i slutet på Insugent.

Tris lyckas efter lite bök fly tillsammans med bland andra Four och Caleb och hamnar så småningom i framtiden. Eller i alla fall verkar det så eftersom etablissemanget som styrs av den så kallade Bureau of Genetic Welfare ligger på en teknisk nivå som Chicago aldrig ens var i närheten av.

Här får vårt gäng veta att byrån inte bara övervakar allt som händer i Chicago utan att hela staden är ett resultat av genetiska experiment för att försöka läka ut de skador som orsakats av obetänksamma tidigare generationer. Den perfekta slutprodukten av det här experimentet är förstås Tris och hon går med på att testas mot att byrån hjälper till att skapa fred i Chicago. Men kan hon verkligen lita på byrån och dess ledare David?

Ja, varför skulle hon inte kunna det? Här har vi en institution som uppenbarligen tycker att det är helt ok med enorma mänskliga experiment och som ju bevisligen inte lyfte ett finger för att förhindra de mord som Jeanine gjorde sig skyldig till. Generellt känns det som om filmerna främst plockat med sig Roths skepsis inför ledare, vilka oundvikligen tycks korrumperas av sin maktposition. Det blir dock aldrig riktigt klart huruvida de här personerna är ”onda” till att börja med eller om de som sagt korrumperas först när de väl befinner sig i en position där det är möjligt.

Överhuvudtaget känns det inte som om manuset till Allegiant (skrivet av fyra olika personer, aldrig ett bra tecken) anstränger sig särskilt mycket för att skapa trovärdiga förklaringar till varför saker och ting händer. Tris får en ärligt talat lövtunn anledning att tro på Davids historia men manuset ger henne inga möjligheter att ifrågasätta det. På samma sätt faller den avslutande ”spännande” fajten ut i väldigt olika resultat beroende på om de inblandade tillhör huvudcasten eller inte.

I dagens USA och värld är det ju inte heller så att det saknas möjligheter att skapa en klangbotten i en historia som innehåller avgränsande murar, kontroll av befolkning och en föreställning om biologisk, kulturell eller teknisk renhet men inget av detta har manusförfattarna heller orkat bry sig om att ta hand om.

Ska man vara snäll mot Allegiant innehåller filmen faktiskt ett par helt ok actionmoment och en rätt snygg design. Ska man vara ärlig (I’m just saying it like it is…) är den däremot inte mycket att hurra för. Nu klarar inte ens Shailene Woodley av att gjuta in någon form av liv i den här själlösa soppan. Filmen är utan någon som helst känsla eller stämning och av en sådan kaliber att jag sitter och undrar vad det egentligen var jag såg redan när eftertexterna börjar rulla.

star_full 2star_half_full

Annonser