You are currently browsing the tag archive for the ‘Brevroman’ tag.
Eftersom The Professor skrevs innan det famösa 1847 när systrarna Brontë var och en publicerade blivande klassiker borde den förstås ha varit först ut i denna litterära del av Brontë-bonanzan. Jag får skylla min slarvighet på att jag blev förvirrad av det posthuma publiceringsårtalet
***
Ska man göra något är det lika bra att göra det ordentligt. Ska man ha ett Brontë-tema har i alla fall jag väldigt svårt att motstå lockelsen att se vad systranas mindre kända böcker kan innehålla. Särskilt när man har en så eminent tjänst som Librivox nära till hands.
alt.titel: Den unge Werthers lidanden, The Sorrows of Young Werther
Den unge Werther lider alla helvetets kval. Men samma person som skickat honom dit såg tidigare till att han befann sig i himlen, för hon var nämligen en ängel. Den ljuva Charlotte, så perfekt att det inte ens gick att uttrycka hur perfekt hon var för den klockarekattsförälskade ynglingen. Omedelbart när de träffades insåg Werther att hon var hans själsfrände, de drogs till samma dikter, tyckte likadant i alla viktiga avseenden och hon dansade dessutom som en gudinna.
Men Werthers förälskelse är dödsdömd av det enkla skälet att Charlotte redan är förlovad med den rekorderlige Albert som Werther, om än motvilligt, måste erkänna är en rätt trevlig kille.
Cranford av Elizabeth Gaskell (Mrs. Gaskell för hennes läsare) är en samling charmiga epistlar från den ultimata lilla engelska landsbygdorten där de residerande kvinnorna (primärt änkor och ungmöer) vill att allt ska vara som det alltid varit och ankomsten av tågtrafik ses som en total katastrof. Stora händelser involverar kattinmundigande av en bit värdefull gammal spets och man håller hårt på konvenansen när det gäller att äta apelsiner. Som vanligt i viktoriansk litteratur spelar pengar en förhållandevis stor roll — man ska helst leva som om man inte hade dem, men när man verkligen inte har dem, då är det illa.
That’s what HE said!