The man from U.N.C.L.E. (2015)

FilmspanarnaSpionen över alla spioner, James Bond, må ha uppdaterat både sina fordon, drinkvanor och kvinnliga partners (det senare kan förstås diskuteras…) men uppenbarligen finns det fortfarande ett stort sug efter en mer traditionell spion. En slipad kvinnokarl och en västvärldens hjälte. En manly man som slåss mot såväl kriminella organisationer som kommunister med samma nonchalanta småleende på läpparna och ständigt en dräpande oneliner eller två i bakfickan.

Det är kanske tveksamt om Austin Powers ska räknas till den kategorin men för ett tag sedan kom exempelvis Kingsman och nu är det alltså dags för en filmatisering av TV-serien The Man from U.N.C.L.E. En titel som egentligen blir lite missvisande eftersom det vi får se bara är upptakten till det samarbete som i slutänden kommer att bli U.N.C.L.E., det vill säga United Network Command for Law and Enforcement.

The Man from UNCLEDen upptakten består av CIA-agenten Napoleon Solo och KGB-agenten Illya Kuryakin som av sina respektive organisationer tvingas till ett temporärt samarbete för att än en gång ta itu med en gemensam, fiende – nazister. Nazister som nu dessutom misstänks ha kommit över kärnvapen. En vital del i det projektet är forskaren Udo Teller, därför finns också dennes dotter Gabriella med i bilden.

Vad jag vet har jag bara sett Guy Ritchies Sherlockfilmer, men med utgångspunkt i dem skulle jag vilja påstå att britten är en ytterligt medveten regissör, rent visuellt. Jag inbillar mig att det ganska snart blir tydligt även i The Man… vad gäller exempelvis förtexter, kameravinklar och utsökt 60-talistisk retroporr. Filmens kvinnliga skurk som vidjerank och drottninglik, en vinglös Nike från Samothrake, placerats i fören på den smäckra motorbåten.  Hela tiden balanserar filmen emellertid på gränsen till att vara FÖR snygg för att kunna tas på allvar.

Och kanske är det inte heller meningen att man ska ta filmen på allvar. Eller också är det det… Det största problemet jag hade med The Man… var nämligen att filmen blandade olika stämningslägen hej vilt på ett sätt som aldrig skapa en tillfredsställande helhet. Ibland är det humoristiskt med lättsamt tjafs mellan de borna fienderna Napoleon och Illya. Det är också i dessa partier som filmen är som bäst.

Ibland ska det vara romantiskt mellan Gabby och någon av våra manliga huvudpersoner men det handlar sällan om mer än bara antydningar. Ibland ska det vara actionladdat på ett sätt som gör att man tror att Napoleon Solo helt plötsligt bytt namn till Frank Martin eller Xander Cage. Eftersom just dessa partier abrupt dessutom slutar andas den 60-talsluft som i allt övrigt är filmens (visuella) huvudpoäng blir resultatet att man slungas ur den klassiska spionstämningen.

Ytterligare andra gånger ska det bli väldans allvarligt med psykoser och nazisternas experimentalmediciska hemskheter. Efter att Ritchie blickat ned i de psykologiska bråddjupen får han lite problem att återigen lyfta sin skapelse till den lättsamma tjafsnivån. Och är tanken med den ömsesidigt rättrådiga avslutningen att publiken ska lockas att glömma bort årtionden av kapprustning och iskallt krig?

Utöver det dras The Man… tyvärr även med klumpigt berättande. Ett par scener (båtflykten från skurkfabriken och inbrytningen på skurkön) drar exempelvis ut alldeles för långt på tiden. Och jag tror faktiskt inte att publiken har riktigt så dåligt minne som Guy Ritchie verkar förutsätta mot slutet när upplösningen serveras i puréform på silverfat.

Rent skådespelarmässigt funkar huvudpersonerna Henry Cavill med stålkäken och Armie Hammer med ditoblicken bäst när de får jobba mot varandra. Alicia Vikander gör inte bort sig Noomi Rapace-style men presterar heller ingen särdeles minnesvärd Gabby. Vill man vara snäll ska kanske i alla fall en del av den skulden läggas på Ritchie i form av en svagt formulerad rollfigur och eventuellt även svag personregi. Jag vill minnas att även Sherlock-filmerna funkade bäst när de bara handlade om Sherlock och hans BFF John (och ja, efter en kontroll minns jag rätt).

The Man… blir i slutänden en film som siktar högre än den når, en Miu Miu som försöker bli en Prada. En retro-klänning som kanske inte prompt önskar att den vore vintage men som ändå aldrig kan undgå att jämföras med the real deal.

star_full 2star_full 2

Vad tyckte de andra filmspanarna som också hade gett efter för spionsuget?
Fiffis filmtajm
Fripps filmrevyer
Fredrik on Film
Har du inte sett den?
Jojjenito

11 reaktioner till “The man from U.N.C.L.E. (2015)”

  1. Har du sett serien som filmen baseras på? I så fall, hur tyckte du att den klarade sig i jämförelse?

  2. Stiligt recenserat! Nu har jag ju inte sett UNCLE och blir lite mindre sugen för varje låga betyg den får, men jag uppskattar att ta del av din analys. Den här väntar jag nog med tills den kommer ut på dvd.

    Menar du att du inte sett Lock, stock & two smoking barrels?? Bäst i sin genre! (Brittisk heistkomedi lr vad nu kallar dessa filmer). Mkt bättre än Snatch, vad folk än säger …

  3. @Magnus: Nope, inte sett serien så jag såg filmen helt blank

    @Cecilia: Tack! Filmen kan absolut vänta till DVD-släpp. Nope, inte sett Lock…, en av mina skämsfilmer. Men den står hemma i hyllan! 😉

  4. Lite pendlande åsikter över hela gänget…men ändå ingen som skriver ned den helt! Bara det känns ju faktiskt lite uppfriskande!

    För en gammal tv-serieskådare som en annan….blir ju ändå förstås rullen intressant att ta sig an i åskådningssyfte… 😉

  5. ”Alicia Vikander gör inte bort sig Noomi Rapace-style..:” Nej sannerligen inte. Tyckte att hon klarade sig bra även om karaktären var blek, kanske medvetet så då hennes karaktär hade en hemlig agenda…

    Bra text! Dålig film… 🙂

    Tycker att Sherlock Holmes-filmerna är Ritchies bästa filmer. Snatch är rent ut sagt dålig och Lock, stock… är extremt överskattad.

  6. Jag kan inte säga att jag varit förtjust i någon av Guy Ritchies filmer (Revolver gillade jag visserligen en del) MEN jag har nånslags skräckblandad-förtjusnings-förväntning på hans riddarna-kring-runda-bordet-film med Charlie Hunnam som Kung Arthur och sen är Jude Law, Eric Bana, Persbrandt och David Beckham (!!!) med på ett hörn.

  7. @Steffo: Så du är bekant med serien alltså? Bra eller anus?

    @Henke: Mja, om Alicias roll var medvetet blek var det ett dåligt medvetande tycker jag 🙂

    @Fiffi: Kommer Persbrandt att ha med sig sin peruk? 😀

  8. Hehe, blek blev fel ordval. Distanserad är mer beskrivande av vad jag menade… Men visst hon var kanske blek också…

  9. Intressant frågeställning om den politiska kontexten för en sådan här film. När serien kom i mitten av 60-talet måste det ha varit lite utmanande att förena öst och väst i kampen mot något annat. Men sedan har ju en del vatten forsat under broarna. Kanske är det här ett tecken på det växande obehaget med Rysslands utveckling efter ett par decennier av en tro att det kalla kriget hade töat upp för evigt.

  10. Jag tror också det här får bli en hemmafilm. Känns inte som det är värt att se den på bio… Haha, eller vänta nu, jag har redan glömt bort den, jag såg ju den i lördags. 😉

    Ja, jag håller med om det mesta i teorin även fast jag rent praktiskt inte störde mig på spretigheten.

    Du kan nog ha en poäng där i att Ritchie inte är världens bästa personregissör även om det förmodligen är en kombination. Vikander är dock Oscarsvärdig om man jämför med katastrofen Noomi i Sherlock. Det var nästan kuddvarning varje gång hon var med.

  11. @Henke: Är med på din precisering av orden men tror samtidigt att vi är överens om att det var en blekhet alt distansering som inte var särskilt lyckad.

    @Carl: Kan säkert vara så, att det fanns en poäng i att visa på ett öst och väst som kan samarbeta. Samtidigt funderade jag lite på om inte åtminstone Kuryakin borde ha haft några ideologiska invändningar mot att arbeta med Solo

    @Jojjenito: Haha, misstänker också att den här filmen kommer att blekna ganska snabbt. Fick förresten kämpa rätt hårt för att minnas vad det var vi såg i juli 😉 Ja, det var nästan så man tyckte synd om Noomi i Sherlock, jag gillade ju henne i Prometheus.

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: