Året börjar bra i konungariket Sverige. I februari presenterar Ny demokrati sin styrelse och programmet ”Drag under galoscherna” och i augusti genomför John Ausonius, senare kallad Lasermannen, sitt första attentat. Härliga tider!

Muller vid olika fronter dessutom. Kuwaitkriget inleds i januari och i juni utbryter inbördeskrig i Jugoslavien (Sofiakuriosa: bara några dagar innan krigsutbrottet tågluffar jag och min dåvarande pojkvän genom landet på väg till Istanbul). Härliga tider!

Det kalla kriget har dock blivit några grader varmare. Så pass att Warszawapakten upplöses i juli och Sovjetunionen i september.

Det världsvida nätet börjar växa upp och får sin första webbplats.

Personer som lämnar jordelivet är bland andra Keye Luke, David Lean, Michael Landon, Colleen Dewhurst, Frank Capra, Dr. Seuss, Gene Roddenberry och Freddie Mercury.

Ett rätt ojämnt filmår kan jag tycka. De tre topplaceringarna är ohotade men sedan är det mer eller mindre slumpen (det vill säga magkänslan) som avgör. Jag väljer att lyfta ett par filmer som förtjänar mer uppmärksamhet.

10. Drop Dead Fred
Som den här till exempel. Jag är löjligt svag för nära nog allt som Rik Mayall var med i och här är han dessutom hopparad med sötaste Phoebe Cates som behöver få hjälp att bli lite barnsligare. Ibland är det nyttigt att be sin mamma dra år helsefyr.

”Hold on, hold on that’s now how the pigeons do it. You’re supposed to stamp on her head and peck her”

Drop Dead Fred

9. Point Break
En film vars plats på listan om inte annat motiveras av den fullkomligt onödiga (för att inte nämna undermåliga och usla) remaken. Kathryn Bigelow visar tillsammans med Keanu och Patrick hur en surfbräda ska gränslas.

“Bodhi, I know you man. When they fall on you, you won’t back down and they’ll have to burn your ass to the ground.”

Point Break pic

8. Hot Shots
Fortfarande en av historiens bättre filmer i kategorin “dumroligt”. Man får bara se till att inte tänka allt för mycket på att Charlie Sheen tränade sig till ett nervsammanbrott för den här och uppföljaren.

“My father used to say that not playing to win is like sleeping with your sister. Sure she’s a great piece of tail, with a blouse full of goodies, but… it’s just illegal.”

Hot Shots pic

7. Backdraft
Men kom igen nu! Kurt Russell, Robert De Niro, Donald Sutherland, Scott Glenn och så William Baldwin på sladden. Andlöst av Ron Howard plus ruggigt snyggt filmade brasor.

“Burn it all.”

6. Thelma & Louise
Men kom igen nu! Hade vi manliga BFF’s i #9 kommer här den kvinnliga motsvarigheten. Fast i en bil stor som en stridsvagn istället för på varsin surfbräda. Vad man nu är tycker om Thelma och Louise går det inte att komma ifrån att det är en film som cementerat sin position i filmhistorien.

“Louise, get us to damn Mexico.”

Thelma & Louise pic

5. Frankie and Johnnie
Men kom igen nu! Jag gillar inte Michelle Pfeiffer i allt men hur kan man inte bli charmad av hennes supersvennebananvanliga servitris med fotriktiga skor och otvättat hår? Al Pacino är däremot nästan lite för bra för att vara sann. Fast djävulskt charmig han också…

“It didn’t SEEM like you came! I mean, usually a guy’ll moan or somethin’, you didn’t even clear your throat!”

Frankie and Johnnie pic

4. Closet Land
En allt för okänd pärla till kammarspel. Den nyligen bortgångne Alan Rickman och Madeleine Stowe briljerar i filmen som fick mig att börja ge pengar till Amnesty.

“You would do well to depersonalize what follows.”

Closet Land pic

3. Terminator 2
Men kom igen nu! Det är T2. Say no more…

“Wolfie’s fine, honey. Wolfie’s just fine. Where are you?”

Terminator2 pic

2. Delicatessen
Den underbart stolliga visualiteten hos Jeunet och Caro slog ned som lite av en bomb där i början av 90-talet. Bisarrt, absurt, bedårande och hysteriskt roligt.

“They ate him! Can you believe that? They ate him!”

Delicatessen pic

1. The Fisher King
Trots att jag är ett stort fan av Monty Python (tack, pappa!) är jag inte säker på att att jag var medveten om Terry Gilliam som regissör innan The Fisher King. Eller Jeff Bridges som skådis heller för den delen. Enligt min mening en av Gilliams absolut bästa filmer och buddykänslan mellan Bridges och Robin Williams är oslagbar. Har faktiskt lite av Delicatessens visuella stollighet men ännu mörkare om det nu är möjligt.

“I don’t mean to be flippant or to enrage you or anything, but you’re a psychotic man.”

The Fisher King pic

Bubblare: Fried Green Tomatoes, Father of the Bride, The Doors, Hook, JFK, Dead Again, Double Impact, The Silence of the Lambs

En titt i kristallkulan ger vid handen att Fripps filmrevyer gillar Jim Morrison och The Doors, Filmitch plockar fram The Silence of the Lambs, Fiffi älskar Frankie and Johnnie, Flmr hänger på Kevin Costner i JFK medan Jojjenito håller på den asiatiska vinkeln med Den röda lyktan. Movies-Noir har som vanligt varit ute i god tid och får därför ingen gissning.

Annonser