You are currently browsing the tag archive for the ‘Donald Sutherland’ tag.

Efter den senaste titten på höjdar-(heh…)filmen Airplane! började jag läsa på lite om bröderna David och Jerry Zucker samt Jim Abrahams. Jag upptäckte då att de innan flygfilmen haft ett projekt tillsammans med John Landis, vilket vuxit ur deras college-teatergrupp Kentucky Fried Theatre. Häpp, Kentucky Fried Movie!

Inte helt oväntat är det rätt lätt att se Kentucky Fried Movie som en slags prototyp för såväl Airplane! som Top Secret! och The Naked Gun. Det är en löst sammansatt sketch- eller episodfilm men någonstans i mitten kommer ett ganska långt segment, A Fistful of Yen, som är en parodi på kung fu- och spionfilmer på samma sätt som Airplane! eller Top Secret!

Runtomkring historien om karateexperten Loo som måste bekämpa den onde Dr. Klahn (och som i en totalt surrealistisk vändning plötsligt vaknar upp i Kansas för ett Wizard of Oz-slut) brötas det på med fejktrailers (Catholic High School Girls in Trouble), nyhetssändningar (A.M. Today), reklaminslag (Hare Krishnas ölreklam) och utbildningsfilmer om vad zinkoxid kan användas till (allt från kylskåpshyllor till benproteser).

Så det man väl kan säga att trion lärde sig inför Airplane! var att försöka bli lite mer stringent i att inordna sin humor i någon slags sammanhållen historia för som vanligt i den här typen av episodfilmer bjuds man på både rått och ruttet. Mycket är kanske inte superroligt, det mesta är knappt över studentspex-nivån men ibland glimtar det till. Antingen med något så enkelt som en otroligt låg ordvits (omnämnandet av ett ”tape” i rättegångssammanhang leder givetvis till att advokaten börjar dra ut en remsa silvertejp) eller också ett rätt roligt koncept (Feel-A-Round-bion). Ett running gag är alla medverkande som plötsligt och utan anledning blir beskjutna med en pilbåge.

För den vetgirige finns det också ett par cameos som är värda att notera. Bill Bixby gör reklam för ett huvudvärkspreparat och Donald Sutherland är en klantig servitör som tårtar sig själv i ansiktet.

Särskilt de mångahanda sexinslagen är väl kanske inte det roligaste jag sett på film. Särskilt fejktrailern för Catholic High School Girls in Trouble och scenen där nyhetsuppläsaren kan bryta fjärde väggen och se på paret som har sex framför TV:n motiveras mest av att man, om än väldigt lite A, får se en hel del T. Samtidigt är paret som utför instruktionerna i The Wonderful World of Sex rätt underhållande, särskilt som mannens för tidig ejakulation kan åtgärdas genom den medföljande Big Jim Slade.

Min favorit blev dock filmvisningen som ges i Feel-A-Round. Vilket innebär att varje biobesökare har en person bakom sig som fysiskt utför det som händer på duken. En riskabel aktivitet när filmens kärleksgnabb utvecklas till knivhot.

Kanske ingen film jag kommer att se om i brådrasket men om inte annat har jag härmed tillfredsställt kompletteringsdjävulen när det gäller ZAZ.

Från kodknäckande till klassiskt spionraffel! I ett krigshärjat England jagar professor Percival Godliman och polisen Frederick Bloggs, bägge rekryterade av MI5, efter den stilettförsedde superspionen Henry Faber, die Nadel. Särskilt som Nålen inte bara är händig med stickvapen utan också klurat ut de allierades invasionsplaner. Förlorar de överraskningsmomentet vid Normadies stränder är det bara att packa ihop medan Hitler tar över världen.

Läs hela inlägget här »

Året börjar bra i konungariket Sverige. I februari presenterar Ny demokrati sin styrelse och programmet ”Drag under galoscherna” och i augusti genomför John Ausonius, senare kallad Lasermannen, sitt första attentat. Härliga tider!

Läs hela inlägget här »

BuffyKanske ska Joss Whedon-fans ändå tacka Donald Sutherland. Av allt att döma är han nämligen mannen som fick den nybakade filmmanusförfattaren att ”eventually throw up my hands” när det kom till berättelsen om vampyrdödaren Buffy. För hade Whedon varit jättenöjd med filmen och sin egen insats hade det kanske aldrig blivit någon TV-serie.

Läs hela inlägget här »

Scorch TrialsUppväxtdramat The Maze Runner rusar rakt in i del två. Grabbarna från labyrintens glänta (och så senaste tillskottet Teresa förstås…) blir omhändertagna av organisationen som stod redo när de stapplade ut ur helvetesgapet i slutet av första filmen. Men frågan är om det inte är ett klassiskt fall av ur labyrintaskan och rakt ned i bedrägerielden?

Läs hela inlägget här »

På förekommen anledning från Filmitch. Vi upplevde den här filmen lite olika om man säger så…

***

An American HautingMan kan möjligen tycka att hemmansägaren John Bell är mer än lovligt korkad. För om Kate Batts nu är känd som bygdens häxa, hur smart är det att hamna i en rättstvist med henne? En rättstvist som den lokala domstolen dessutom föga förvånande dömer till den vite, välbärgade mannens fördel.

Läs hela inlägget här »

Då tar vi oss an filmen nästan 20 år senare. Spänningen är olidlig — har den blivit bättre?!

***

Puppet mastersNär Robert A. Heinlein dog 1988 ansågs han av det stora flertalet som en odiskutabel sci-fi-mästare. Därför är det lite underligt att det faktiskt bara tycks vara två av det dryga trettiotalet böcker han klämde ur sig (icke att förglömma cirka 60 noveller dessutom*) som blivit filmatiserade. Starship Troopers fick en rätt hygglig behandling av Paul Verhoeven och fokuserar på invaderande människor. The Puppet Masters, som istället handlar om invaderade människor, kom inte lika smärtfritt undan.

Läs hela inlägget här »

Jag såg ju faktiskt en av pod people-adaptionerna på bio när det begav sig (how old am I?!). Imorgon kommer svaret om filmen likt ett undermåligt vin kunnat vila sig i form.

Publicerad i Västerbottens Kuriren i maj 1995

***

Puppet mastersDet måste ha gått ett visst mode i science fiction, ty efter ett antal år av tystnad har två SF-filmer haft premiär på lika många veckor – Stargate och nu senast Puppet Masters.

Läs hela inlägget här »

Invasion of the body snatchersMatthew (låter mer 70-talsaktigt än Miles) Bennell är hälsoskyddsinspektör i San Fransisco och spenderar mesta delen av sin tid med att hitta råttskit i grytor och få vindrutan inslagen av hämndlystna restauranganställda. Han är lite småintresserad av kollegan Elizabeth Driscoll (fort: vem har tidigare i temat hetat Driscoll i efternamn?!) som dock bor med läkaren Geoffrey. Men Geoffrey är inte lika uppmärksam på Elizabeths behov som han en gång var, han börjar lämna hemmet vid de konstigaste tider och när hon ifrågasätter honom säger han kallsinnigt att han faktiskt inte behöver rättfärdiga allt han gör inför henne.

Läs hela inlägget här »

alt. titel: Ondskans spår

FallenFallen ramlar ganska omgående i den mest klassiska av jaha-filmsfällor. Trots att jag utifrån beskrivningen tyckte att det lät som en hyfsat spännande övernaturlig thriller (och Denzel brukar ju vara stabil i den här typen av produktioner) inser jag efter ungefär en kvart att jag faktiskt sett den förut. Det dröjer dock ett bra tag in i filmen innan jag dessutom kommer ihåg hur den slutar.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Rosalie Ham, The Dressmaker
Raymond Chandler, The Big Sleep

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg