Delicatessen (1991)

DelicatessenNär vi diskuterade filmspanartemat Mat var det ett par filmer som direkt pockade på uppmärksamheten och en av dem var förstås denna franska pärla. Som ju i och för sig inte handlar så mycket om mat som frånvaron av den. Den har hållit sig högst levande i mitt minne trots att jag är rätt säker på att jag inte sett den mer än en gång under det tidiga 90-talet. Det var alltså hög tid för en omtitt.

Naturen har gjort revolt. Inget växer och kött är det förstås ännu mer ont om, till och med råttorna har tagit slut. Slaktaren Clapet som också är hyresvärd har dock sett till att lösa saken in house om man ska uttrycka det så. Hyran betalas i natura, på ett eller annat sätt och fastighetsskötare måste nyanställas med jämna mellanrum.

Alla som bor i huset är medvetna om tingens ordning, även slaktarens dotter Julie som fortfarande bor kvar även om hon i övrigt har brutit med sin far. Ordningen kommer emellertid att ställas på ända med ankomsten av den före detta cirkusartisten Louison som söker jobbet som fastighetsvärd efter att den förre gjort ett misslyckat försök att fly undan sitt öde.

Har du den minsta faiblesse för kluriga och lite egna filmer kan jag inte annat än att rekommendera Delicatessen med varm hand. Ett riktmärke kan vara uppskattning av Terry Gilliam, för självklart går det inte att blunda för influenserna från särskilt den sex år tidigare Brazil. Redan de fantasifulla förtexterna skvallrar om att detta är en mycket visuell film.

Själva handlingen är som synes inte särskilt komplicerad, det som driver det hela framåt är främst de olika karaktärerna i hyreshuset. Och så den underjordiska samt vegetariska motståndsrörelsen förstås. Särskilt underhållande är den stackars Aurore som plågad av rösterna i sitt huvud hela tiden hittar på extremt tillkrånglade sätt att försöka begå självmord på.

Ett bärande tema i filmen är som sagt mat – alla behöver det ju. De allra flesta hyresgästerna väljer att köpa Clapets dyra kött men om det beror på att de är obotliga carnivorer eller för att i just detta hus är kött mer lättillgängligt än vegetabilier är svårt att säga. Sedan har vi förstås mannen som genom ett avancerat översvämmningssystem har sett till att lösa problemet genom att föda upp grodor och sniglar hemma i lägenheten. Det är väl inte för inte som fransmän ibland lite nedlåtande kallas för ”froggies”.

Snigellägenheten för oss över till ett annat genomgående element – vatten. Trots att den obestämt post-apokalyptiska världen framstår som uttorkad tycks det inte råda någon som helst brist på vatten. Utom när man vill ta sig ett bad förstås. Tunnlarna där motståndsrörelsen håller till dryper av väta och det är vatten som i viss mån kommer att rädda våra protagonister undan sitt hemska öde.

Känner du till parhästarna Jean-Pierre Jeunet and Marc Caro uteslutande från Alien Resurrection och därför hållit dig ifrån deras tidigare franska alster råder jag dig att tänka om. M. Clapets slakteri är absolut värt ett besök.

7 reaktioner till “Delicatessen (1991)”

  1. En fullpoängare! Wow! Jag såg den för något år sen med stora förväntningar och blev nog lite besviken. Fann den lite tråkig. Dock minns jag den speciella stämningen. Kul att bli påmind!

  2. Jag kan tänka mig att det gör stor skillnad hur pass opåverkad man är när man ser Delicatessen. Jag såg den ju första gången när ingen visste vilka Jeunet/Caro var och den känslan har satt i sig. Kanske dags att försöka sig på en omtitt?

  3. Det skulle den nog förtjäna. Plus att jag inte skrivit om den heller. Den åker upp på listan!

    Vill för övrigt minnas att jag tyckte något liknande om En långvarig förlovning, men blev rikligt belönad efter omtitt.

  4. De filmer jag hitintills sett av Jenuet har jag gillat även Alien 4. Just den här har jag bara sett början av men den verkade lovande och ligger sedan en tid på att se listan.

  5. @Pladd: Ohh, spännande — det ser jag fram emot 🙂

    @Filmitch: Resurrection är väl rätt ok, men storyn har ju en del hål. Och så hatar jag att Winona prompt skulle vara en ”kännande” karaktär…

  6. Det är alltid härligt med en fullpoängare. Grattis till den 🙂 Det är ju en mycket speciell film och när visuell knasighet går hem är det svårt att värja sig. Jag hade velat uppleva Delicatessen på bio. Igen.

  7. @Fiffi: Särskilt härligt med fullpoängare som visar sig hålla nivån även vid en omtitt — det är en lycka som bara växer. Funkar alldeles utmärkt som både koncept och film för mig. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: