Rambomåndag: Hot Shots! (1991) och Hot Shots! Part Deux (1993)

Trodde ni att det var klart nu? Icket! För mig är dessa filmer så intimt förknippade med Rambo att det skulle vara otänkbart att hoppa över dem i en sådan här exposé. Och för Rambomåndag får till och med eventuella Oscars-funderingar stå åt sidan.

***

Behold! The awesome power of the comedy! När jag för n:te gången sätter mig för att titta på Hot Shots!-filmerna inser jag att många scener som i min hjärna har tillhört Rambo-filmerna egentligen har sitt upphov i dessa parodier. Vilka å andra sidan i hög utsträckning naturligtvis i sin tur har tagit dem från just Rambo-filmerna.

Det går inte många minuter utan ett skämt och man varierar sig rätt bra, på menyn står fysisk humor, negativ humor, absurd humor, metahumor och, givetvis, ordvitsar (”In my hands, nothing turns to putty” är odödlig). Innan omtitten ville jag minnas att Hot Shots! var den bättre filmen men så här i efterhand måste jag nog ge den äran till Part Deux. Skämten är vassare och inte minst metareferenserna fyndigare – dels har vi medverkan från Richard Crenna (ett genidrag bara det), dels har vi flodbåtsscenen när Charlie och Martin Sheen får chans att skrika ”I loved you in Wall Street!” till varandra.

I ettan är Carey Elwes en riktigt rolig Iceman-kopia och William O’Learys Dead Meat-karaktär är fortfarande fullkomligt lysande. Att både Jon Cryer (Wash Out) och Ryan Stiles (Mail Man) senare skulle möta upp Charlie Sheen i Two and a Half Men är sådant där roligt värdelöst vetande som är fullkomligt ovärderligt när man vill tråka ut folk på fester.

Att Lloyd Bridges Amiral Benson inte riktigt når upp till Leslie Nielsen-klass (han är liksom lite för medveten om att han ska vara deadpan-rolig) kan man i sammanhanget nästan ha överseende med. Frågan är dock om den två år senare bisarrt uppumpade och långhårige Charlie Sheen inte är ännu bättre som en något mer välartikulerad Sly- än Tompa-kopia. I Part Deux får man dessutom chans att återse den gamle räven Miguel Ferrer som soldaten vilken återfår självförtroendet genom Toppers peptalk (”War – It’s fantastic!”).

I dessa tider av evinnerliga Scary Movie– och Not Another…-filmer känns det liksom lite tryggt och nostalgiskt att vända tillbaka till Hot Shots! och Topper Harleys äventyr på flygbasen à la Top Gun samt i den irakiska djungeln à la Rambo. Trots att bara en tredjedel (Jim Abrahams) av den klassiska spoof-trion Abrahams, Zucker och Zucker var inblandad håller de fortfarande en förvånansvärt bra klass.

Hot Shots!

Hot Shots! Part Deux

13 reaktioner till “Rambomåndag: Hot Shots! (1991) och Hot Shots! Part Deux (1993)”

  1. ”I loved you in Wall Street”-scenen är så förbannat briljant.

    Jag håller med dig helt och hållet i både betyg och omdöme. Charlie är enastående som Sly, men alla vet ju att there’s only one Tompa.

  2. Så trevligt att jag inte var helt far off, då. Men du som gillar bägge: vem är bäst av Sly och Tompa? Vem är mest värd din uppskattning? Det låter som att det lutar åt Tompa…

  3. Ryktet om min Sly-kärlek är betydligt överdrivet. 😉 Men jag gillar hans egna filmer väldigt mycket.

    Sen i förhållande till de andra actionträskallarna tycker jag Sly har något eget att tillföra i nästan samtliga filmer. Han har åtminstone en ambition och agenda med sitt filmskapande som oftast har smittat av sig och gjort skitfilmer som t ex Driven både se- och njutbara. Den finns dock inte alltid, därav t ex stolpskottet The Expendables.

    Tompa är outstanding i min bok, men han gör för mycket action nu för tiden. Those days are thru, old man. Den intensiteten han levererar i Eyes Wide Shut får inte gå förlorad bland sandstormar och hustak i Dubai.

  4. Jag såg Hot shots 2, väldigt censurerad och klippt, på en bakgatebiograf i Kairo tillsammans med min kompis och en taxichaufför vi hyrt över dagen. Han var 29 år och hade aldrig varit på bio. Chauffören alltså.

    Jag och kompisen skrattade gott åt filmen medan han satt alldeles blixtstilla och koncentrerade sig för att hänga med i handlingen. Han tyckte den var ganska läskig, speciellt i början.
    Vi bytte adresser och jag fick ett vykort någon månad senare där han tackade för bioupplevelsen. Ingen han kände hade varit på bio, det var stort för honom att vi bjudit med honom, en simpel taxichaufför. Nu var detta 1994 så jag hoppas han sett nåt mer sen dess, eller så väntar han på trean 😉

  5. Härligt! Jag såg såg första Hot Shots på bio i Prag. Det var en härlig upplevelse. Vi låg dubbelvikta av skratt i stolarna. Skrattmässigt är filmerna värda minst en fyra var. Sen har jag svårt att avgöra vilken som är bäst. Tvåan kanske är mera personlig, men ettan är en bättre helhet. Sen föredrar jag Lloyd Bridges tio ggr mer än Leslie Nielsen.

  6. @Pladd: Aha, så det är mellan-Tompa som gäller, den där perioden när han gjorde lite ”tyngre” film?

    @Fiffi: Jag säger ju det, du har de bästa film-historierna! 😉 Och vilken tur att det var en bra film chaffisen fick se, den måste ha gett mermsak. Men Hot Shots 2 i Kairo, var det något kvar av den öht?

    @David: Kul att det är fler än jag som gillar de här 😀 Jo, jag kan nog hålla med om att ettan är mer sammanhållen, de förhåller sig till varandra lite som The Mask och Ace Ventura. I gubbracet är nog Lloyd och Leslie ungefär likvärdiga, men just här upplever jag att Leslie hade funkat aningens bättre.

  7. Jag har för mig att filmen var nedklippt till strax under 70 minuter. Det var som en lång kortfilm och inte riktigt samma film som när jag såg om den hemma sen. 🙂

  8. @Fiffi: Det var inte mycket kvar. Undras om folk som bor i länder där filmer censureras så hårt tror att alla filmer är så kort?

  9. Mellan-Tompa är spot on! Någon gång ska jag ha ett tema med dessa filmer där det blir ohämmade kärleksförklaringar varje dag.

  10. Fantastiskt underhållande filmer båda två. När det kommer till absurda och barnsliga (på ett bra sätt) filmer placerar sig Hot Shots precis under toppskiktet (Nakna Pistolen och Airplane). Kommer ihåg mer från tvåan än ettan och rankar den därför snäppet högre, vilket förmodligen har med att jag har sett tvåan fler gånger. Härligt att du fick med dem i ditt Rambo-tema 🙂

  11. @Martin: Visst är de?! Och för min del är de som sagt självskrivna i ett Rambo-tema, inte minst eftersom jag sett dem både tidigare och fler gånger än alla Rambo-filmerna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: