FilmspanarnaArbogas sista Bio Kontrast-film för säsongen var den ryska Левиафан (Leviatan, Leviathan) från 2014. Som av en lycklig slump passade den som ett välfyllt magasin i kalashnikoven för filmspanarnas maj-tema – ”det går åt helvete”.

LeviathanVid kusten vid Barents hav har Koljas familj bott och fiskat i generationer, i ett hus som han nu bor i tillsammans med sonen Roma och hustrun Lilja. Men nu verkar det vara slut med det. Inte bara för att Kolja själv gått över till att vara traktens bilmekaniker istället för att fiska utan för att kommunen, med borgmästaren Vadim i spetsen, beslutat sig för att expropriera Koljas mark för att kunna bygga ett kommunikationscenter. En anledning som den desillusionerade Kolja inte ger ett ruttet lingon för, han är övertygad om att den genomkorrumperade folkvalde ska bygga ett palats till sig själv.

Den ende som kan hjälpa Kolja är kamraten (och stridsbrodern?) Dimitrij som i vanliga fall är advokat i Moskva. Han kommer för sent för att hejda själva domen från att falla – istället för rimliga 3 miljoner rubel för Koljas mark behöver kommunen bara betala knappa 700 000 – men han har å andra sidan grävt upp en hel del skit om den gode borgmästaren som han räknar med att kunna använda för att få till någon slags deal för sin vän.

Leviatan är från början ett gammaltestamentligt havsvidunder som har fått stå symbol för såväl Gud som Djävulen och säkerligen allt däremellan. I Andrej Zvjagintsevs film liknar den lokale prästen uttryckligen Gud vid Leviatan – en varelse som varken kan kontrolleras eller tämjas och som dessutom högaktningsfullt skiter i alla maktlösa människor som försöker. Annars har det varit populärt att i de bibliska beskrivningarna av Leviatan helt enkelt se en val och även här finns det resonansbottnar i filmen. Rent visuellt speglas bland annat ett strandat valskelett av de ruttnande och sönderfallande båtskroven som kantar kustlinjen.

Men jag undrar om inte Zvjagintsev i än högre grad har velat återkalla den brittiske 1600-talsfilosofen Thomas Hobbes berömda bok med samma titel som filmen. Här formuleras den klassiska frasen om hur livet i sitt naturliga stadium är ”solitary, poor, nasty, brutish and short”. För att komma ifrån ett evigt och anarkistiskt allas krig mot alla måste samhällen upprätta sociala kontrakt som mot vissa skyldigheter lämnar över styret till en stark och enväldig statsapparat.

För den stat som likt en allsmäktig men rättrådig och rättvis Gud skulle skydda Kolja och de andra invånarna i den lilla staden enligt det sociala kontraktet har förvandlats till en korrupt och egenmäktig Djävul. Staten exproprierar i slutänden såväl en mans mark som hans familj. För invånarna är det inte på väg att gå åt helvete, de lever redan i ett inferno av ryggkliande, korruption, obstruerande byråkrati och vodka. Allt medan Putin tryggt överblickar det hela från väggen på borgmästarens kontor.

Man kan se det som att Leviatan-staten (Levistaten?) slitit sig från det sociala kontraktet och nu härjar fritt efter eget skön, alternativt att upplösningen av det sociala kontraktet inneburit en total återgång till det brutala naturtillståndet. Levistaten är död, länge leve Levistaten!

Inte heller den ställföreträdande Guden, kyrkan, upprätthåller sin del av kontraktet utan kopulerar friskt i samma säng med borgmästaren samt polis- och rättsväsende. Den må proklamera att den kristna sanningen gör att man kan skilja mellan godhet och ondska men det är ett åtskiljande som egentligen är meningslöst eftersom godheten inte står att finna någonstans.

Zvjagintsev har gjort en film som osar av ilska och svämmar över av sorg. Den är en förtvivlad valsång över ett samhälle, en nation och ett land som är så stadigt nedkört i helvetet att någon annan utväg än total självutrotning tycks omöjlig. Kolja och hans medbröder är alla en Job, men utan hopp om någon form av slutgiltig frälsning, det är bara att böja rygg och resignera. Att tala om utveckling eller evolution i det här sammanhanget är ett hån.

Leviatan fick faktiskt statligt stöd men föga förvånande talas det nu om att upprätta vissa riktlinjer för innehåll i filmer som ska erhålla sådant i fortsättningen. Det går ju inte an att visa upp en sådan här bild av det ryska samhället där kyrka och stat håller varandra om ryggen och det enda nöje som tycks existera för den vanlige mannen är att befinna sig i ett konstant tillstånd av berusning eller bakfylla samt i detta tillstånd ägna sig åt ”prick”skytte med avlagda militärvapen. Någon ordning och reda måste det väl ändå vara i Levistaten!

star_full 2star_full 2star_full 2star_full 2

Vilka infernon har nu de andra filmspanarna utforskat?
Har du inte sett den? (blogg)
The Nerd Bird
Flmr
Jojjenito
Filmitch
Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm
Filmparadiset

Annonser