Helvetet flödar av vodka och te

FilmspanarnaArbogas sista Bio Kontrast-film för säsongen var den ryska Левиафан (Leviatan, Leviathan) från 2014. Som av en lycklig slump passade den som ett välfyllt magasin i kalashnikoven för filmspanarnas maj-tema – ”det går åt helvete”.

LeviathanVid kusten vid Barents hav har Koljas familj bott och fiskat i generationer, i ett hus som han nu bor i tillsammans med sonen Roma och hustrun Lilja. Men nu verkar det vara slut med det. Inte bara för att Kolja själv gått över till att vara traktens bilmekaniker istället för att fiska utan för att kommunen, med borgmästaren Vadim i spetsen, beslutat sig för att expropriera Koljas mark för att kunna bygga ett kommunikationscenter. En anledning som den desillusionerade Kolja inte ger ett ruttet lingon för, han är övertygad om att den genomkorrumperade folkvalde ska bygga ett palats till sig själv.

Den ende som kan hjälpa Kolja är kamraten (och stridsbrodern?) Dimitrij som i vanliga fall är advokat i Moskva. Han kommer för sent för att hejda själva domen från att falla – istället för rimliga 3 miljoner rubel för Koljas mark behöver kommunen bara betala knappa 700 000 – men han har å andra sidan grävt upp en hel del skit om den gode borgmästaren som han räknar med att kunna använda för att få till någon slags deal för sin vän.

Leviatan är från början ett gammaltestamentligt havsvidunder som har fått stå symbol för såväl Gud som Djävulen och säkerligen allt däremellan. I Andrej Zvjagintsevs film liknar den lokale prästen uttryckligen Gud vid Leviatan – en varelse som varken kan kontrolleras eller tämjas och som dessutom högaktningsfullt skiter i alla maktlösa människor som försöker. Annars har det varit populärt att i de bibliska beskrivningarna av Leviatan helt enkelt se en val och även här finns det resonansbottnar i filmen. Rent visuellt speglas bland annat ett strandat valskelett av de ruttnande och sönderfallande båtskroven som kantar kustlinjen.

Men jag undrar om inte Zvjagintsev i än högre grad har velat återkalla den brittiske 1600-talsfilosofen Thomas Hobbes berömda bok med samma titel som filmen. Här formuleras den klassiska frasen om hur livet i sitt naturliga stadium är ”solitary, poor, nasty, brutish and short”. För att komma ifrån ett evigt och anarkistiskt allas krig mot alla måste samhällen upprätta sociala kontrakt som mot vissa skyldigheter lämnar över styret till en stark och enväldig statsapparat.

För den stat som likt en allsmäktig men rättrådig och rättvis Gud skulle skydda Kolja och de andra invånarna i den lilla staden enligt det sociala kontraktet har förvandlats till en korrupt och egenmäktig Djävul. Staten exproprierar i slutänden såväl en mans mark som hans familj. För invånarna är det inte på väg att gå åt helvete, de lever redan i ett inferno av ryggkliande, korruption, obstruerande byråkrati och vodka. Allt medan Putin tryggt överblickar det hela från väggen på borgmästarens kontor.

Man kan se det som att Leviatan-staten (Levistaten?) slitit sig från det sociala kontraktet och nu härjar fritt efter eget skön, alternativt att upplösningen av det sociala kontraktet inneburit en total återgång till det brutala naturtillståndet. Levistaten är död, länge leve Levistaten!

Inte heller den ställföreträdande Guden, kyrkan, upprätthåller sin del av kontraktet utan kopulerar friskt i samma säng med borgmästaren samt polis- och rättsväsende. Den må proklamera att den kristna sanningen gör att man kan skilja mellan godhet och ondska men det är ett åtskiljande som egentligen är meningslöst eftersom godheten inte står att finna någonstans.

Zvjagintsev har gjort en film som osar av ilska och svämmar över av sorg. Den är en förtvivlad valsång över ett samhälle, en nation och ett land som är så stadigt nedkört i helvetet att någon annan utväg än total självutrotning tycks omöjlig. Kolja och hans medbröder är alla en Job, men utan hopp om någon form av slutgiltig frälsning, det är bara att böja rygg och resignera. Att tala om utveckling eller evolution i det här sammanhanget är ett hån.

Leviatan fick faktiskt statligt stöd men föga förvånande talas det nu om att upprätta vissa riktlinjer för innehåll i filmer som ska erhålla sådant i fortsättningen. Det går ju inte an att visa upp en sådan här bild av det ryska samhället där kyrka och stat håller varandra om ryggen och det enda nöje som tycks existera för den vanlige mannen är att befinna sig i ett konstant tillstånd av berusning eller bakfylla samt i detta tillstånd ägna sig åt ”prick”skytte med avlagda militärvapen. Någon ordning och reda måste det väl ändå vara i Levistaten!

star_full 2star_full 2star_full 2star_full 2

Vilka infernon har nu de andra filmspanarna utforskat?
Har du inte sett den? (blogg)
The Nerd Bird
Flmr
Jojjenito
Filmitch
Fripps filmrevyer
Fiffis filmtajm
Filmparadiset

15 reaktioner till “Helvetet flödar av vodka och te”

  1. Efter att ha läst din text kan jag knappt komma på en mer passande film för temat. Jag får banne mig ont i magen, den känns helt helvetisk kolsvart. Och jag blir ännu mer säker på att jag vill se filmen.

  2. Absolut, jag satt och bara mös över att jag hade hittat min temafilm även om den inte var något hejsan-svejsan-äventyr. Men den var jäkligt bra trots allt det svarta. Och den gjorde mig väldigt tacksam över (1) att jag inte bor i norra Ryssland och (2) att jag inte lever med någon som är begiven på vodka.

  3. Ojoj. Här har du verkligen dykt ned i glåmigheten och dysterhet.
    Jag måste erkänna att trots din välformulerade text om besvärligheterna vid Barents Hav…känner jag ingen större lockelse att besöka denna historia.

    Och man får vara glad att man bor i Svedala….typ. Eller?

  4. @Steffo: Det är ju alltid svårigheten med att försöka beskriva bra feel-bad-filmer på ett sätt att det lockar till att se dem. Jag var totalt opepp inför filmen måste jag erkänna, men den övertygade när jag väl satt där. Som sagt, det finns nog många ställen man kan vara tacksam över att bo på så länge det inte är där. I alla fall inte om man ska tro Leviatan. Kanske lite som de där Winter’s Bone-ställena i USA…

  5. Jag skummade bara din text eftersom jag är pepp på filmen. Yes, pepp, det här är ju härlig feel-bad. 😉 Nej, men faktum är att jag älskade hans Återkomsten men sen har jag liksom inte kommit till skott med hans andra filmer. De har känts så rackarns mörka. Men nån gång kommer jag beta av dem, åtminstone denna.

    PS. Jag gillar att du kör med den svenska fonetiska stavningen på regissörens namn, och inte den bland (svenska) bloggare mer vanliga engelska.

  6. @Jojjenito: Det här var den första av hans filmer jag har sett, men skulle definitivt kunna tänka mig att se fler. En väl berättad historia.

    When in Sweden, old sport 🙂

  7. Tungt, vilken bra recension. Den här måste ses. Jag har kommit in i någon ”mode” där jag vill se tunga, dystra filmer. Håller på att plöja Underworld-serien och är bara hur positivt överraskad som helst. Fast jag är en enkel man. 🙂

  8. Klockren recension och jag föll hårt för filmen. Att väva in både religiösa övertoner och Hobbes-filosofi genom titeln är intellektuellt njutbart, lite som Kim Ki-duk gjorde med Pietá.

    Också perfekt helveteskoppling. Den där känslan av hopplöshet är väl vad helvetet är. Allt är fel och det finns ingen utväg.

  9. Intressant läsning! Enkom frasen ”solitary, poor, nasty, brutish and short” får mig att vilja omfamna filmen, som jag tänkt att se men inte kommit mig för.

  10. Har sedan en tid legat på min att se lista. Just det här med samhällskontraktet är det inte många politiker som talar om längre (även i vårt land). Frågan är om de ens känner till det – hemska tanke.

  11. @Magnus: Tack, kul att du gillade den. Vad gäller Underworld har jag nog bara sett den första. Tror jag. De flyter ihop lite… Tja, det här är aningens mer realistiskt än vampyrer och varulvar men ibland är det också bra.

    @Carl: Tack, det var roligt att höra. Gillade också hur filmen kombinerade en väl berättad historia med dessa övertoner. Ja, jämfört med detta Ryssland känns ett eldfängt inferno med smådjävlar rätt trivsamt.

    @Cecilia: Tack — intresse är alltid bra. Det är en bra fras och filmer som utgår från den blir oftast om inte annat feel-bad.

    @Filmitch: Vadå samhällskontrakt, deras position är väl bara en förbannad rättighet? 😉

  12. ”solitary, poor, nasty, brutish and short”. Sant. Tyvärr.

    Knappast ett lyckopiller. Förhåller mig ganska avvaktande inför denna. Någon gång… Kanske… Eller kanske inte.

    Har du sett Leviathan som handlar om fiskerinäringen då?

  13. Och nu har jag sett den, recensionen skrevs igår men publiceras först senare idag. Gav samma betyg som du, dysterheten var maximal.

  14. @Magnus: Ja, det är ingen film man skrattar av hela vägen från biografen (eller var man nu såg den). Men ändå väldigt bra, inte alltid man stöter på sådana. Ska bli spännande att läsa din text.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: