Två till priset av en! Eftersom jag orkade läsa långtifrån hela boken, blir det liksom ärligare med en sammanvägd recension.
The Life and Opinions of Tristram Shandy, Gentleman (1759-1767)
Ok, det här gick bara inte… En knapp femtedel in i volym ett av tre inser jag att det helt enkelt inte är värt en hjärnblödning orsakad av total uttråkning att slå pannbenet blodigt mot boken bara för att sanningsenligt kunna hävda att jag har läst den. Jag förstår mycket väl att det är en av bokens poänger att Tristram själv, när han egentligen ska berätta om sitt eget liv, far iväg i så många utvikningar att det egna livet är vad som avhandlas minst av allt. Det gör den inte intressantare.
Man förstår liksom på håll att boken ska vara både skabrös och humoristisk (tydliga paralleller kan dras till både Rabelais och Cervantes) men alla dessa antydningar, för att inte tala om en eventuell handling, dränks i en fullkomlig eruption av ord. Man skulle kunna tro att Laurence Sterne fick betalt per spaltmeter.
Librivoxkvalitet: Det är svårt att säga något om denna, det jag tog mig igenom var helt ok med avseende på både tal och ljud, bortsett från uppläsaren ”Varra Unreal”, vilken lät som en South Park-karaktär.
Tristram Shandy: A Cock and Bull Story (2005)
Sannolikt är det på grund av de ovanstående som Shandy uppenbarligen ska anses ofilmbar. Det är i alla fall vad man försöker hävda i denna film som i alla fall en bemärkelse ändå är ett försök att filmiskt återge denna ofilmbara bok. I det avseendet var det sannolikt smart att göra en metafilm – huvudsaken är ändå inte boken i sig utan försöken att få den att fastna på film.
Filmen om filmen lägger dessutom på ytterligare ett metalager genom att vara upplagd som en ”mocumentary”, alltså en fejkad dokumentär. Om bokens och därmed, får man väl anta, filmens handling får tittarna inte veta så mycket. Steve Coogan drar uppriktlinjerna inledningsvis, vilket primärt handlar om att presentera huvudkaraktärerna: Tristram själv, fadern Walter (även han spelad av Coogan) som försöker styra sitt barns liv in i minsta detalj, farbrodern Toby som mest pratar om när han blev sårad i strid och modern Elizabeth (som karakteristiskt nog inte har några personlighetsdrag att tala om).
Vilket kanske antyds av titeln, vinnlägger sig Tristram Shandy särskilt om att få med de skabrösa inslagen från boken – det är ofrivilliga omskärelser och coitus interruptus högt och lågt. Man väver också ihop sådant som händer, ska hända eller föreslås hända i den film man spelar in med sådant som händer ”i verkligheten”, alltså i mockumentärens verklighet.
Jag brukar falla som en sten för mocumentärer men tyvärr inte så denna gång. Det finns lite småroliga och lätt absurda inslag men på det hela taget känns det som ett överambitiöst DVD-extramaterial.
Sammanvägt betyg:
Rörliga bilder och tryckta ord 
Haha, ja, jag den där boken verkar ju vara en omöjlighet att komma igenom. 😉 Fast jag trodde det är lättare att lyckas när det handlar om ljudbok, man behöver ju inte läsa så aktivt då. Undrar om bokupplevelsen spelade inte lite när det gäller hur du uppfattade filmen. Jag tyckte ändå filmen hade sina poänger, framförallt var den rolig. Men jag håller med, när jag såg den hade jag svårt att få grepp om den. Den vrider till det här med meta ett steg för mycket. Man tappar nästan bort sig i alla metainslag. Men jag hade ganska kul när jag såg den. Tror det är viktigt att man gillar Coogan för att den ska gå hem helt.
http://jojjenito.wordpress.com/2012/01/08/tristram-shandy
Nä, inte ens som ljudbok gick det, men jag av den 1700-talslitteratur jag har testat (inte jättemycket, det ska erkännas) är det en väldigt speciell narrativ stil som blir lite tradig. Det här kan ju ha påverkat hur jag såg på filmen, men den hade ju egentligen bara lånat själva ramen. Däremot kanske jag skulle tycka bättre om filmen ifall jag såg om den, för nu vet jag ju vad jag ska förvänta mig.