De rouille et d’os (2012)

alt. titel: Rust and Bone

Av rost märkte jag inte så mycket av i De rouille et d’os, men desto mer ben. Både närvarande och icke-närvarande.

Beautiful Boxer (2004)

Kontraster. Hårda muskler mot mjukt hull. Svettig susp mot skira nätstrumpor. Hårt lindade boxningshänder mot långa naglar med rött nagellack. Alla ryms de en och samma person.

Beautiful Boxer är en bio-pic om den thailändske Muay Thai-boxaren Nong Thoom. Det som gör Nong till en något ovanlig fajter är att han är en kathoey eller, i engelsk översättning, en lady boy. I tidig ålder lekte han hellre med smink än slogs, tittade hellre på nätta thai-danserskor än nästan lika nätta, men betydligt mer muskulösa, thai-boxare. För västerländska ögon, där pojkars rätt att ens ha rosa kläder fortfarande är kontroversiellt, är Nongs omgivning förvånansvärt accepterande av grabbens val. Det beror sannolikt på just förekomsten av kathoey, som närmast kan översättas med ”en annan sorts kvinna” och tros ha förmodernt ursprung.

Ong-bak (2003)

En värdig thailändsk efterföljare till klassiker som exempelvis Enter the Dragon. I Ong-bak får vi stifta bekantskap med nationalsporten Muay Thai eller, som det uppenbarligen kan kallas, ”The Science of Eight Limbs” (fast på thailändska då, får man väl anta…).

Som sig bör i den här typen av film är handlingen knappast komplicerad, det är hederlighet mot lurendrejeri, stad mot land, tradition mot modern desillusionering och andlighet mot droger. Den unge Ting kommer på uppdrag från sin by att hämta tillbaka det Buddhastenhuvud som stulits av elaka skurkar. Trots att han lovat sin mästare att inte kickboxas dröjer det inte länge förrän han blir mer eller mindre tvungen att försvara sig. Något han klarar ganska bra, får man väl säga.