Ong-bak (2003)

En värdig thailändsk efterföljare till klassiker som exempelvis Enter the Dragon. I Ong-bak får vi stifta bekantskap med nationalsporten Muay Thai eller, som det uppenbarligen kan kallas, ”The Science of Eight Limbs” (fast på thailändska då, får man väl anta…).

Som sig bör i den här typen av film är handlingen knappast komplicerad, det är hederlighet mot lurendrejeri, stad mot land, tradition mot modern desillusionering och andlighet mot droger. Den unge Ting kommer på uppdrag från sin by att hämta tillbaka det Buddhastenhuvud som stulits av elaka skurkar. Trots att han lovat sin mästare att inte kickboxas dröjer det inte länge förrän han blir mer eller mindre tvungen att försvara sig. Något han klarar ganska bra, får man väl säga.

Det är bara att kapitulera, det här är underhållning! Tony Jaa är inte lika sjukt deffad som Bruce Lee var när det begav sig men har en helt fenomenal kroppskontroll. Slagsmålen är kanske inte alltid estetiska pärlor men för mitt otränade öga ser det hyfsat realistiskt och framförallt ruggigt effektivt ut. Det saknas inte ens lite halvdana klaffel här och var och riktigt snygga scener får vi äran att återuppleva två eller ibland till och med tre gånger. Vid ett par tillfällen lyckas regissören Pinkaew dessutom få till ett par visuellt mycket tilltalande scener som faktiskt inte bygger på snygga sparkar.

Ong-bak känns som en frisk fläkt bland evinnerliga Transporteruppföljare och med en skurk som är så elak att han har både ett gudskomplex och en röstegenerator/voicebox kan det inte bli fel.

4 reaktioner till “Ong-bak (2003)”

  1. Ja, det är väl inga höjdpunkter av cineastisk ekvilibrism men, som du säger,…underhållande. Angående ditt tips: allt som innehåller ordet Shaolin i titeln brukar vara pålitligt 🙂

  2. Visst är det lustigt att de alltid lovar att inte använda sina utmärkta skills i den kampart som de är mästare i… och sen går det en liten stund och så hamnar de i en fajt direkt. Stenåldersbrutal och underhållande film det här. Haha, visst var det lite lustigt med de där repriserna, inte bara en utan t.o.m. två repriser i slo-mo. Ah, just det, den där skurken med röstgenerator hade jag nästan glömt bort. Känns nästan som tagen ur en Bondfilm. Här hittas min recension. Jag vet inte om vi tycker lika om allt men våra betyg är exakt lika.

    https://jojjenito.wordpress.com/2012/01/02/ong-bak/

  3. @Jojjenito: Men de har ju alltid de bästa intentioner — det är bara en grym omvärld som gör att de måste använda sina skills. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: