Submerged (2005)

alt. titel: På djupt vatten

Steven Segal har aldrig varit någon fantastisk skådespelare men gjorde i sin glans dagar ett par riktigt underhållande filmer tack vare sin förmåga att sparka skurkstjärt. Numera fungerar han fortfarande riktigt bra när poängen är att han på något sätt ska driva lite med sin tidigare image, som exempelvis i Machete. Men när han på fullaste allvar ska prestera samma typ av roll som gjorde honom känd minus det rent fysiska fajtingelementet, då börjar vi närma oss vad som bara kan kallas för filmtortyr.

ALIMo: 2010-2012

Det här blir ett långt inlägg, men det känns angeläget att sätta punkt här och nu istället för att dra ut på det men ett litet tarm-inlägg efter morgondagens gemenskapseffort (you’ll see what I mean). Jättetack till alla som följt med på resan, läst och kommenterat. Lika roligt som det var att skriva inläggen, lika roligt har det varit att läsa era olika reaktioner.

***

2010
Nu kan jag snart räkna filmerna jag ens har sett på fingrar och tår. Den nostalgifria listan kan skrotas eftersom långtifrån alla är kvalitetsrullar. Årets bästafilm har med största sannolikhet en hel massa konkurrenter som jag bara inte hunnit se ännu.