alt. titel: På djupt vatten

SubmergedSteven Segal har aldrig varit någon fantastisk skådespelare men gjorde i sin glans dagar ett par riktigt underhållande filmer tack vare sin förmåga att sparka skurkstjärt. Numera fungerar han fortfarande riktigt bra när poängen är att han på något sätt ska driva lite med sin tidigare image, som exempelvis i Machete. Men när han på fullaste allvar ska prestera samma typ av roll som gjorde honom känd minus det rent fysiska fajtingelementet, då börjar vi närma oss vad som bara kan kallas för filmtortyr.

Den onde dr. Adrian Lehder har utvecklat ett sätt att ”bränna” in bilder i människors hjärnor. Han får dem att tro att nära och kära står på en klippkant och när som helst är på väg att knuffas ned från den. Knuffandet sköts av den person som offret för tillfället ska döda. Vanlig, hederlig hjärntvätt med andra ord. Fast mindre effektiv än vanlig, hederlig hjärntvätt eftersom det bara fungerar för att få någon att döda en annan människa.

USA kommer Lehder på spåren när obduktionerna efter en ambassadskjutning i Uruguay visar vad han är på väg att uppnå. Hur en obduktion kan visa spår efter psykisk påverkan av hjärnan gör Submerged inte ens några försök till att förklara. Däremot blir det snabbt fullkomligt tydligt att den ende som kan stoppa Lehder (och dessutom rädda de soldater som först skickades in för att ta hand om den djävulske läkaren men som nu är i hans våld) är Chris Cody.

Enda haken är att han och hans team sitter i fängelse efter att ha sprängt ett fartyg. Den lilla fritidssysselsättningen bröt förvisso mot order, men alla riktiga militärer vet att om fartyget nått sitt mål hade det inneburit en ”11 september på havet”. Det är bara mesiga FN som inte fattat galoppen och på grund av det har Cody och teamet blivit offer på den globala politikens altare.

Men hotet från Dr. Lehder är så överhängande att det inte bara motiverar benådning av minst 7 pers utan också monetära belöningar i form av 100 000 per skalle. När uppdraget är slutfört, vill säga.

Teamet börjar med en gång att bryta mot alla regler (men det är ju därför de är bäst!) genom att strandsätta en agent som de är övertygade om spelar dubbelspel. Därefter kapas en ubåt (någonstans utmed Uruguyas kust får man anta) eftersom Lehder har sin hjärntvättarhåla i en uruguyansk kraftverksdamm.

Om det här låter sammanhängande, om än aningens ologiskt, är vi väldigt långt från sanningen. Upplevelsen av Submerged är att den inget sammanhang har. Överhuvudtaget. Det största mysteriet av dem alla (förutom kanske det faktum att detta är regissör Anthony Hickox femtonde filmprojekt) är titeln.

Det är som om man börjat med ordet ”submerged” och på något sätt lyckats plöja ned en massa pengar och engagemang i det. Så när manusförfattarna Anthony Hickox (nä, det finns alltså inga ursäkter) och Paul de Souza helt plötsligt skrivit ett manus som inte tilldrar sig på de sju haven utan primärt i djungeln och laboratorier är man ändå helt tvungen att klämma in ett par ubåtsscener. Skit samma att de blir nästan plågsamt krystade, en av karaktärerna får ju i alla fall chansen att vid dykning uttala de förlösande orden: ”We’re…submerged”.

Skådespelarmässigt är det kanske inte sämre än vad man förväntar sig av en actionrulle som tagit absolut genaste vägen till DVD-hyllan. Segal låter konstant rätt ointresserad av vad som pågår medan Vinnie Jones och veteranen Nick Brimble (mycket TV-serier i den CV:n) cashar in karriärens kanske mest lättförtjänta lönecheck.

Men inte mycket annat ligger ens på en basal fungerande nivå. Många av de explosioner (och tro mig, det är ett par stycken) som förekommer är patetiskt dåligt pålagda i efterhand. Manuset är rörigt för att uttrycka det milt (på Wikipedia nämns dessutom någon slags sci-fi-subplot som vi i alla fall inte såg röken av) och upplevelsen av en röd tråd blir definitivt inte hjälpt av att klippningen är undermålig på ett i det närmaste magnifikt sätt. Konstiga beteenden uppvisas av i princip alla karaktärerna (exempelvis får vi se en operaskådespelerska stå och röka fem sekunder innan hon ska in på scen) men det vanligaste tycks vara en lika olycklig som obegriplig faiblesse för att lägga ifrån sig ett skjutvapen och istället ta sig an skurksen handgripligen.

Hickox vet dessutom hur man ska dra en actionslipsten: här har vi inte bara inledande kramanden av ett barnfotografi två sekunder innan pappa ska ut i djungeln och fajtas, Codys team introduceras dessutom av frysta närbilder och inåkande text som förklarar deras respektive specialiteter (oh yes, they did!).

Det är så man önskar att det gick att ta titeln på orden och sänka samtliga exemplar av Submerged i havens djup. Vad kallar man 100 000 kopior av Submerged på havet botten? En bra start…