Dracula picSom sagt, ett vampyrtema (hoppas ni inte känner er allt för svaga och blodlösa mot slutet). Jag ska inte fara med osanning och påstå att jag är Sveriges mest vampyrfrälsta person men om inte annat är jag redan inkörd i de vampyriska hjulspåren efter att ha deltagit i den mycket underhållande kursen Vampyrfiktion som ges på heldistans vid Linnéuniversitetet.

Jag drar mig heller inte för lite recycling, varför årets Halloween-inlägg kommer att vara en blandning av (främst) filmrecensioner och mer resonerande texter som producerades i samband med sagda kurs. Både när det gäller recensioner och texter finns STOR risk för spoilers. You are hereby informed!

Eftersom jag upplever att jag redan betat av en hel del mer eller mindre klassiska vampyrberättelser (exempelvis Dracula, Twilight, Interview With the Vampire, I Am Legend, Låt den rätte komma in. Sorry, 30 Days of Night och Abraham Lincoln: Vampire Hunter, ni platsar inte i det här gänget) har filmurvalet har blivit relativt slumpartat. Helt i enlighet med Kajsa Wargs devis (eller Malacos om man föredrar det), men recensionerna kommer åtminstone att publiceras kronologiskt. Nästan. Undantaget kommer redan imorgon dag.

Texterna kommer däremot enbart att utgå från Bram Stokers Dracula, Charlaine Harris hjältinna Sookie Stackhouse och Stephanie Meyers Twilight-serie med en viss tyngdpunkt på Meyers.

Filmrecensionerna kommer alltid att innehålla tre fasta kategorier som jag tycker är av stor betydelse för vampyrfilmer: (1) hur bra är effekterna (2) hur coola är vampyrerna och (3) är blodsugarna klassiska monster eller av den mer modernt humana varianten? Särskilt den sista kategorin är oftast avgörande för huruvida historien ens har en chans att upplevas som läskig eller inte (vi snackar ju ändå Halloween-tema här). Den här uppdelningen mellan monster- och humanvampyrer har jag fått med mig från Anna Höglunds bok Vampyrer från 2011*.

Dessutom kommer recensionerna att, när så är motiverat, innehålla kortare omdömen inom en eller flera av nedanstående kategorier:

  • Offret
    En person som tidigt i historien blir biten eller åtminstone anfallen och sedan får tjäna som introduktion för oss okunniga tittare, någon som helt enkelt behöver få det här med vampyrer förklarat för sig.
  • Förövaren
    Typ, vampyren, duh…
  • Jägaren
    Särskilt när det gäller monstervampyrer är det inte sällan historien innehåller hängivna jägare. Alltså inte bara personer som råkat trängas in i ett hörn av aktuell vampyr där och då utan som aktivt söker upp vampyrer i akt och mening att se till att de sugit sin sista blodsdroppe. Grundtypen utgår förstås från the one and only Abraham Van Helsing.
  • Familjen
    Familjer kan tjäna flera funktioner i vampyrberättelser. Rent relationsmässigt är det inte sällan familjeenheten som är utsatt för vampyrattacken – offrar du din egen hals för att rädda dina barns? Men även vampyrer kan bilda familjer (eller i alla fall grupper) och i vissa fall ses den som bitit ett offer och därmed så att säga introducerat honom eller henne i vampyrskap som den nyblivna vampyrens förälder eller mentor.
  • Mytologin/Historiken
    Vissa vampyrberättelser lägger mycket ansträngning på att skapa en backstory till hela vampyrskapet och inte bara till en enskild vampyr. Var kommer de ifrån, vilka trosfundament reglerar deras existens och vilka krafter samt svagheter har de?
  • Hierarkin
    Kan gälla skillnader i status både mellan människor och vampyrer samt mellan olika vampyrer. Ser vampyren mänskligheten som en tillgång eller bara boskap som knallar runt i väntan på slakt? I det senare fallet utnyttjar de dessutom gärna korkad vampyrwannabeboskap för sina egna illvilliga syften. I mer moderna vampyrberättelser har det också blivit populärt med olika släkter eller ätter bland vampyrerna själva, vilka kan ha olika status. Ofta går skiljelinjen mellan vampyrer som ser sig som renrasiga och det övriga packet.
  • Vetenskapen
    Hur stor roll får vetenskapen spela? Stoker lät exempelvis sin Van Helsing vara en högt utbildad vampyrjägare och Richard Mathesons Robert Neville försökte forska fram ett botemedel utgående från sin egen immunitet. På samma sätt som med zombies har det knappast blivit mindre populärt eller aktuellt att likna vampyrism med pandemismittor. Det kan också hänga på om ogillande av exempelvis vitlök förklaras med övernaturliga orsaker eller som en ”allergi”.
  • Religionen
    Är vetenskapen viktig för vampyrberättelsen är det naturligtvis ett intet jämfört med religionens betydelse. Allt som oftast är religionen inte bara ett folkets opium utan dessutom ett regelrätt gift för vampyren.
  • Penetrationen
    Ok, kom igen… Redan Stoker lät ju Lucy Westenra frälsas av att hennes älskade Lord Godalming stack sin vassa påle i hennes kött. Detta är en kategori som kan inkludera allt från pålar till huggtänder, huvudsaken är att något sticks in i en annan kropp.

Vlad Tepes picSå vad säger ni, hänger ni med på lite blodsugande och pålstötande? Förhoppningsvis kommer jag också att kunna ge tips om framförallt bra filmer. Men det vet man ju aldrig förrän sista inlägget är postat. Friskt suget, hälften vunnet!

*Anna Höglunds Vampyrer (2011) ger en bra introduktion till vampyrgenren., inte minst eftersom vi inte är allt för bortskämda med böcker i ämnet på svenska. Gotikveteranen Mattias Fyhr skrev en recension av avhandlingen som boken bygger på i Tidskrift för litteraturvetenskap 2011, vol 41, nr 3-4.

Annonser