Dags för ännu en härlig Halloween! Eller ja, månaden som leder fram till Halloween (alternativt Allhelgona om man vill kämpa mot kulturimperialismen), det vill säga oktober. Och en bra bit in i november också, skulle det slumpa sig.

Dracula 1931I år blir det något av ett återbesök till både bloggens allra första Halloween-tema och det som kom två år efter det. Så en slags vartannatårscykel kan kanske börja skönjas? För er som inte har bloggens historia på sina fem fingrar (jag anar en kommande quizz…) handlade det första Halloween-temat om klassiska monster: vampyrer, varulvar och fantomer som hemsöker musikaliska byggnader.

Dracula Prince of DarknessTvå år senare besöktes produktionsbolaget Hammer och där förekom också en del klassiska (samt även några mindre klassiska) monster. Inte minst är ju Hammer kända för sina Draculafilmatiseringar, filmer som i princip redan där och då odödliggjorde den nyligen bortgångne Christopher Lee.

Och i år är det alltså dags att syna de huggtandsförsedda lite närmare i jakt på plack och tandtroll. Beroende på hur vid definition man vill anlägga på vampyrmyten kan man hitta historier om levande döda (som eventuellt också kräver blod) i de allra flesta delar av världen. Närmare in på knuten var det framförallt i sydöstra Europa som sägner om vampyren sprattlade runt i folksagohavet. Under 1600- och 1700-talen börjar de sakta men säkert vandra västerut för att så småningom också fastna i litteraturens nät.

Redan här fanns en känsla för vampyrmytens tragiska element, inte minst eftersom vissa sägner betonade att de levande döda reste sig ur sina gravar om nätterna för att hemsöka eller besöka sina nära och kära. Vampyren identifieras alltså tidigt som en fördömd varelse, vilken det ibland kan finnas anledning att tycka synd om.

Men så icke den blodtörstige förföraren Lord Ruthven i John Polidoris The Vampyre som publicerades 1819. Berättelsen anses generellt vara det första litterära verk där den klassiske vampyren framträder för första gången. Ruthven är en farlig man av till synes hög börd men med låg moral. Hans lockelse ligger både i en upprorisk natur och ett fagert utseende (blekt ansikte, röda läppar). Han är en hänsynslös och känslokall kvinnoförförare med en stark sexuell dragningskraft på sina offer.

DraculaEfter Polidoris berättelse blir vampyren ett litterärt monster som egentligen håller en rätt jämn popularitetsnivå, särskilt i den anglosaxiska världen, ända fram tills dess att irländaren Bram Stoker skriver sin Dracula 1897. Exakt vad Stoker gjorde ”rätt” är svårt att sätta fingret på men han lyckades uppenbarligen gjuta samman en hos britterna stark invasionsrädsla med många av de element som tidigare vampyrförfattare tagit fasta på. Dracula är det primitiva Öst som hotar det civiliserade Väst. Det i vampyrmyten allestädes närvarande blodet kopplas hos författaren dessutom inte enbart till föda, utan till Draculas hela kulturella identitet, vem han är och var han kommer från.

I Dracula hittar man flera av de element som förknippas med den klassiske vampyren: han syns inte i speglar, fruktar krucifix och vitlök, besitter övernaturlig styrka och får röda ögon när han blir arg. Dracula begränsas av solen och kan bara med svårighet röra sig ute dagtid. Han föredrar därför att under dagen vila i en kista fylld med sitt hemlands jord. Han dominerar primitivare varelser samt lägre stående djurarter och kan dessutom skapa en slags mental kontakt med särskilt fladdermöss och vargar. Stoker kan eventuellt också vara den förste som lämnar en möjlighet öppen till frälsning eller frigörelse från vampyrens förbannelse även efter ett litet kärleksbett. Om den självutnämnde vampyrjägaren lyckas döda vampyren som bet offret kan hen också rädda den vampyrbitnes själ.

En massa godsaker för alla vampyrbitna med andra ord. Huruvida en eventuell frälsning döljer sig i slutet eller inte låter jag vara osagt. Lite senare under dagen återkommer jag med mer information om hur träpålarna ska täljas och silverkulorna gjutas.

Under tiden kan man med fördel surfa in hos Absurd Cinema som också kör Halloweenkavalkad. Eller titta på alstren hos Dogday Design som skapat den eminenta headern.

Annonser