Spring BreakersDen amerikanska drömmen handlade länge om att se framåt. Det var övertygelsen om att man kunde komma längre, få det bättre, bli rikare. Och drömmen kunde bara nås genom hårt arbete.

Den amerikanska drömmen handlar fortfarande i hög utsträckning om att vilja få det bättre, att aldrig vara riktigt nöjd. Däremot ses sannolikt de som fortfarande tror att den kan nås genom hårt arbete som lättlurade idioter. Vägen till den amerikanska drömmen går numera genom vapen och knarkaffärer. Bara genom illegal verksamhet kan man skaffa sig allt det man vill ha och lite till.

En annan dröm som också skulle kunna kallas för amerikansk är den om ett perfekt spring break (det svenskt oskyldiga ”vårlov” klarar liksom inte riktigt av att förmedla vad det handlar om). Ett där Floridasolen steker oräkneliga mängder unga kroppar till en mogen honungsnyans och spriten intas via tratt och slang. Fullkomligt tygellös hedonism utan en tanke på morgondagen.

Fast det sista är inte riktigt sant. De fyra tjejerna Faith, Brit, Candy och Cotty tänker mest hela tiden på hur de inte vill att morgondagen ska komma. Det är ”spring break forever” som gäller. Florida är ett magiskt Never-land, långt bort från den trista vardagen, bort från ansvar och plikter.

Men drömmen är inte verklighet och snart knackar den sistnämnda på dörren. Som genom ett under får tjejerna emellertid en chans att fortsätta i sin dröm och det är bara Faith som full av onda aningar väljer att avsluta det hela innan det går riktigt illa.

Jag tog mig an Spring Breakers i en sinnesstämning liknande den jag hade inför A Serbian Film. Vad var det egentligen jag skulle få se? Det enda jag egentligen mindes från de hetsiga diskussionerna en tid tillbaka var att filmen skapade stora känslor, det handlade bara om de skulle vara för eller emot.

Hade Harmony Korine gjort en film där kvinnor porträtterades som ambivalenta antihjältar vilka försöker frigöra sig genom att anta alla patriarkatets sämsta attribut? Eller blev de och deras spänstiga kroppar istället viljelösa och patetiska offer för en snaskigt närgången kamera som inte kunde få nog av skakande rumpor och gungande bröst? Utforskande eller exploaterande?

Jag vet inte om jag tycker att Spring Breakers gör varken det ena eller det andra. Det handlar nog om att jag inte är riktigt säker på vilken poäng Korine egentligen har med filmen men också att oavsett vilken poängen är så är filmen i sig varken fördömande eller glorifierande. I högre utsträckning än kön upplever jag som synes ovan att Spring Breakers handlar om drömmar och illusioner.

För mig som åskådare är det i alla fall helt självklart att tjejernas mantra om hur de vill att spring break ska vara för alltid, att de aldrig vill tillbaka till den dödstrista vardagen är just ett mantra varmed de försöker besvärja tillvaron.

Jag har svårt att tänka mig att Korine begränsar sig till att försöka säga något om fenomenet spring break, utan att dess hypnotiskt berusande stämning ska tjäna som budskap för något annat. Till den aningen lägger jag också det faktum att vi inte får veta i princip någonting om någon av tjejerna, de är helt renons på alla former av individualitet och personlighet. De är inte karaktärer så mycket som prismor, genom vilka vi ska se vad Korine egentligen vill säga med sin film.

Men jag är som sagt inte helt med på vad det skulle vara. Sorgen över en generation vars främsta ledstjärna är en popidol som blev känd genom att pedofilflörta i kortkort och rosaluddiga hårband? Den amerikanska drömmens förfall där den nu bara gäller en kille med stanniolpapper i käften som står och skriker som en femåring: ”Look at all ma’ stuff!”? Att ett liv i kriminalitet är lika mycket en chimär som spring break är? Eller också handlade det helt enkelt om att Korine försöker låta lite djupsinnig för att kunna filma vad som motsvarar minst en trekvartslång ”Girls Gone Wild”.

Jag tycker det fanns en del av intresse i Spring Breakers men blev samtidigt varken särskilt upprörd eller berörd av den. Möjligen tydligare än vanligt drabbad av insikten att jag är gammal, eftersom min reaktion till de sedeslösa utsvävningarna inte var avundsjuk längtan utan ren och skär tacksamhet över att jag aldrig skulle behöva uppleva ett spring break.

star_full 2star_full 2star_full 2

Bland de som tyckte till om Spring Breakers fanns exempelvis:
Fiffis filmtajm
Movies-Noir
The Velvet Cafe
Filmitch
Flmr
Jojjenito
Fripps filmrevyer
Har du inte sett den? (podd)
Absurd Cinema

Annonser