The Shipping News (2001)

Kevin Spacey med låg självkänsla träffar manipulativ och utnyttjande Cate Blanchett. Kevin och Cate får dotter. Cate omkommer å det våldsammaste. Kevin följer med smått excentrisk Judi Dench till fäderneslandet (Newfoundland). En massa saker händer i det lilla formatet och Kevin träffar Mycket Snällare Julianne Moore.

På något sätt kan man i The Shipping News skymta boken som antagligen är helt fantastisk (fantastisk nog att vinna en Pulitzer i alla fall) men den slår liksom aldrig igenom. I Lasse Hallströms händer blir historiens lätt övernaturliga stråk till axelryckningar och det rika persongalleriet till ganska reguljära knepiga prickar på landsbygden. Det finns inget tydligt fokus och allt känns allmänt oengagerat.

Efter den här filmen är jag benägen att hålla med eminenta filmbloggaren Fiffi som träffande beskriver känslan: ”ÅÅÅÅÅÅÅÅ-en-ny-film-med-Kevin-Spacey men efteråt blir det oftast ett Jaha-ännu-en-halvrutten-film-med-Kevin-Spacey”. Det blir bara bekräftat att det var ett tag sedan The Usual Suspects, även om det kanske inte direkt är K-Pax-nivå på det hela. Här är både han och Julianne Moore två trasiga människospillror men man undrar ändå hela tiden om inte Moores karaktär Wavey mest fastnar för Spaceys Quoyle för att är den enda mannen i krokarna i rätt ålder som inte redan är upptagen och/eller ute på sjön.

The Shipping News är ett habilt hantverk med skådespelare som var för sig vanligen presterar bättre, men när den är färdig inordnar den sig snabbt och utan att protestera i raden av filmer man efter ett tag blir osäker på om man sett eller inte.

3 reaktioner till “The Shipping News (2001)”

  1. Jag levde i den förutfattade meningen att denna film skulle vara en ren
    och skär kalkon innan jag såg den. En riktigt spetälsk kalkon. Så illa tycker jag inte det var.

    Den var lite pluttinuttgullig som alla Hallströms filmer, okej underhållning för stunden men ingen film som gör att jag beställer filmaffischen, ramar in den och sätter på väggen ovanför sängen.

    Jag hade nog gett den samma betyg som du.
    Ett….jaså. 🙂

  2. Jag håller med fullständigt, jag ville gilla filmen men den blev aldrig särskilt engagerande. Annars tycker jag mycket om Hallström.

  3. @RJ: Primärt de tidigare då, eller? Har inte sett särskilt mycket Hallström måste jag erkänna, men han verkar lite ojämn. Än så länge står Gilbert Grape i en klass för sig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: