alt. titel: Their Finest Hour

Till sommaren kommer Christopher Nolans bombastiska krigsepos Dunkirk att ha premiär. Kan han månne ha blivit inspirerad av en oansenlig men upplyftande film med samma tema som producerades mitt under brinnande Londonblitz?

Nej, det kan han förstås inte ha blivit eftersom filmen som produceras genom sju sorger och åtta bedrövelser av teamet i Their Finest är rent hittepå, men det är banne mig ett riktigt underhållande hittepå.

Catrin Cole erbjuds jobb på Informationsministeriet. Givetvis kan hon inte drömma om att jobba för samma lön som ”the chaps” men ett jobb är ett jobb är ett jobb är ett jobb. Ett jobb som Catrin dessutom är rätt bra på. Pengar är dock lika mycket en bristvara för henne och maken Ellis som för många andra, så när chansen ges att få ett lite mer prestigefyllt uppdrag hugger hon den i svansen och håller sig fast för glatta livet. När det uppdagas att hon kanske inte berättat hela sanningen kring tvillingsystrarna som ska ha varit med i den hjältemodiga evakueringen av Dunkirk är det för sent att backa.

Danskan Lone Sherfig har i Their Finest dirigerat sina skådisar till en charmig film som sällan blir för sentimental eller sockersöt. Manuset (av TV-skribenten Gaby Chiappe) är flyhänt och osar av den där ultrabrittiska stiff upper lip-andan som säkerligen är lika falsk som cikoriakaffe men som ändå blir oemotståndlig när den förpackas så här pass smakligt och kompetent.

Beskrivningen av ett England som på alla upptänkliga vis försöker stå emot tredje rikets attacker är sympatiskt. Detsamma gäller beskrivningen av kvinnornas villkor i ett samhälle där kvinnors filmrepliker kallas för ”the slop” och där kvinnors tjänster efterfrågas men ändå aldrig värderas lika högt som en mans. Om det är historiskt korrekt? Sannolikt inte, men Their Finest är inte en film som jag upplever gör några större pretentioner på att vara det heller. Det sägs till och med rakt ut: ”Film is real life with the boring bits cut out”.

Istället handlar det om ett typiskt feel good-score signerat Rachel Portman, en milt underfundig dialog och skådisar som Gemma Arterton, Sam Claflin och Bill Nighy. Nighy har ju levererat under vitt skilda omständigheter men Arterton och Claflin ses kanske av många som uteslutande Snygg-Gemma och Snygg-Sam efter filmer som Prince of Persia och Catching Fire. Här ger de emellertid sina i krigstid nedtonade Catrin och Tom en skön relation, men som naturligtvis måste ta sig igenom en del vägspärrar under färden.

Their Finest levererar kanske ingen storartat minnesvärd filmupplevelse men är en historia med ett icke desto mindre viktigt budskap. Underskatta aldrig betydelsen av en bra film när det handlar om att få folk att glömma sin vardag, om så bara för några timmar i biomörkret.

Their Finest visades under Stockholm filmdagar men vi var inte så många som passade på att se den då. Their loss!
Fiffis filmtajm

Annonser