In Old ChicagoPatrick O’Leary kappkör med framtiden, vilket ska visa sig ödesdigert. Eller för att formulera det på ett annat sätt: den överdrivet optimistiske och genomirländske Patrick försöker till sina söners stora förtjusning få vagnshästarna att springa ifatt ett framrusande tåg. Bröderna Bob, Dion och Jack skrattar inte fullt lika förtjust när faderns tilltag gör att han kraschar vagnen och själv dör.

Tur då att hustru och moder Molly har skinn på näsan och råg i ryggen. Nyss ankommen till Chicago försörjer hon sin decimerade familj som tvätterska. Åren går, Jack utbildar sig till advokat medan Dion är tjenis med Chicagos skummare element. Bob är fullt nöjd med att hjälpa modern med tvättandet samt uppvakta tjänsteflickan Gretchen.

Jack bestämmer sig för att ställa upp i stadens borgmästarval eftersom han har många reformivriga idéer. Vad han inte vet är att Dion står bakom kandidaturen eftersom brodern gissar att det aldrig är helt fel med släktskap långt upp i de politiska sfärerna. Dion har dock inte räknat med Jacks idealism, vilken bland annat innebär att han vill röja upp i ”the Patch”. Just det område där Dions framgångrika saloon The Senate ligger.

Den 8 oktober 1871 gick nästan 10 kvadratkilometer Chicago upp i rök, en av artonhundratalets största katastrofer i USA. Till den klassiska historien hör att syndabocken inte alls var en bock, utan en kossa. En kossa som sparkade omkull en oljelampa och som tillhörde en viss mrs…O’Leary. Fast där slutar nog In Old Chicagos sanningsenlighet, för manusförfattarna Sonya Levien och Lamar Trotti verkar ha tagit sig rejäla friheter med familjen O’Leary.

I nuläget är filmen snarare något i stil med Pearl Harbor, där branden som tog kål på hundratals människor mest får utgöra en spännande fond till den problematiska brodersrelationen mellan Jack och Dion.

Men trots att själva branden utgör en förhållandevis liten del av speltiden och att filmen slutar innan branden gör det skulle man nog ändå kunna peta ned den i kategorin ”katastroffilmer”.

Dels är det inte helt osannolikt att 20th Century Fox ville matcha MGM’s omåttligt populära San Francisco som kommit året innan och som avhandlade den famösa jordbävningen anno 1906. Som förövrigt också innehåller en huvudperson som är spelare och saloonägare… Dels förhöjs själva brandscenerna med rikliga och riktigt fina specialeffekter, särskilt i form av kollapsande byggnader och diverse explosioner.

Alla de huvudsakliga skådespelarna gör bra ifrån sig, från Tyrone Power som Dion (en oväntat vacker uppenbarelse med om man betänker hans manhaftiga namn), Don Ameche som Jack och Alice Faye som Dions kärleksintresse Belle Fawcett till Alice Brady som den ölälskande Molly O’Leary (Irish, remember?). Personligen hade jag emellertid kunnat leva utan Andy Devines särpräglade och lätt igenkännliga målbrottsstämma.

Däremot kan man väl konstatera att det vad gäller syn på uppvaktning har gått ett par årtionden sedan tillblivelsen för In Old Chicago. Dion blir blixtförälskad första gången han ser sångerskan Belle på scenen. Han tar henne med storm genom att tränga sig på henne i hennes vagn, bryta sig in i hennes lägenhet, brotta ned henne och sedan förklara att han främst är intresserad av att kunna öppna en saloon i en byggnad som hon äger. Hon smälter givetvis som vax i hans fordrande händer.

Annonser