You are currently browsing the tag archive for the ‘Katastroffilm’ tag.

Tja, det var inte utan att man kände sig aningens besläktad med Dwayne Johnson och Neve Campbell flammande eskapader denna osannolikt heta juli. De är äkta paret Will och Sarah Sawyer som träffades när läkaren Sarah lappade ihop FBI-agenten Will. Sedan den där dagen när de såg varandra djupt i ögonen och ljuv musik uppstod på akuten har tio år hunnit gå och på plats finns numera också barnen Georgia och Henry.

Och platsen är för närvarande Hong Kong, dit Will har plockat med sig fru och kids för att slutföra ett säkerhetsuppdrag som genom en orimlig lyckträff landat i hans lilla enmansfirma. Men slemma krafter rycker i marionettrådarna och snart är Will separerad från sin familj samtidigt som en vild brand utbrutit i världens högsta skyskrapa The Pearl. Gissa vilka som befinner sig på typ hundrade våningen?

Sade jag att vår huvudperson Will Sawyer är familjefader? Nå, det är ett faktum som filmen Skyscraper inte kan hamra in med nog emfas i alla möjliga olika versioner och tonarter. Med en brinnande skyskrapa samt en allt mer blåslagen och sliten hjälte är det förstås inte så konstigt att Skyscraper anklagats för att vara en simpel mash-up mellan katastrofklassikern The Towering Inferno och belägringsditon Die Hard.

Och nej, inte känns det som om manusförfattaren och regissören Rawson Marshall Thurber gjort sig särskilt mycket mer besvär när han totade ihop sin historia, utan i allt väsentligt förlitat sig på Dwayne Johnson i huvudrollen. Jag vet väl inte om jag känner mig särdeles övertygad om Johnson i rollen som familjefader men hans otvetydiga charm räddar dock skyskrapsfilmen från totalt haveri. Kombinerat med det faktum att Neve Campbell som frugan Sarah får lov att sparka lite stjärt (även om minst ett av de slagsmålen är mer eller mindre omotiverat).

Själv blev jag mest fascinerad över filmens oförblommerade flörtande med den kinesiska marknaden. Historien utspelas som sagt i Hong Kong och det är alltså ingen ”vanlig” katastroffilm där kollapsen av det högteknologiska huset beror på misstag eller snåla entreprenörer som tagit genvägar i syfte att spara ett par Hong Kong-dollar. Nej, nej, här är det icke-kinesiska krafter som invaderar en till synes genomhederlig kinesisk affärsman och där till synes genomhederliga kinesiska poliser försöker få rätsida på fallet.

Men det är klart, det skulle ju inte bli mycket till film om det inte också hängde på att en kinesisk folkmassa med andlös spänning ska följa den amerikanske familjefaderns försök att Rädda Sin Familj på enorma TV-skärmar. För att sedan jubla omåttligt medan han vrålar namnen på de familjemedlemmar som han saknar för tillfället.

Den del av filmen som utspelas på en lyftkran var faktiskt av den kalibern att det sög till lite i magen. Men i allt övrigt blev Skyscraper tyvärr aldrig något mer än en totalt stereotyp och orealistisk (samt därmed en smula ointressant) popcornrulle. Inklusive hysteriska McGyver-moment baserade på benproteser och silvertejp samt planteringar så övertydliga att man spenderar större delen av titten begravd upp till halsen i kompost.

Annonser

Det är nästan så man skulle kunna tro att MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) hade planerat allt in i minsta detalj. Den blomstertid nu kommer är nämligen en perfekt pendang till den uppmärksammade broschyren ”Om krisen eller kriget kommer”. Även om våra huvudpersoner hamnar i en situation som går långt utöver vad som kan fixas medelst ett gäng burkar konserverade tomater samt ett spritkök.

Läs hela inlägget här »

Titten på mediokra Voyage of the Damned gjorde mig sugen på lite rejäl fartygsfilm – dags att se hur pass väl Titanic höll måttet efter 20 år. Jag såg filmen på bio när det begav sig och har sedan dess inte egentligen gett den en ordentligt uppmärksam tittning.

Läs hela inlägget här »

En bild av flyende människor på ett stort fartyg, en stjärnspäckad rollista, en speltid på över två timmar, en titel som Voyage of the Damned och lite lagomt bombastiskt spännande musik till förtexterna. Är det så konstigt att jag satt och förväntade mig en klassisk katastrofrulle?

Läs hela inlägget här »

Lite nu och då grips man (eller ja, jag då) av en obönhörlig längtan efter den dumroliga humorn från Wisconsin-trojkan vid namn ZAZ, mer kända som bröderna David och Jerry Zucker samt Jim Abrahams. De kände varandra sedan high school och försökte på 70-talet få Hollywood intresserad av en film som egentligen bara var en samling mer eller mindre roliga sketcher (inte helt olik exempelvis Movie 43 med andra ord).

Efter sju sorger , åtta bedrövelser och ett antal avhoppade finansiärer fick de ihop vad som blev Kentucky Fried Movie (som jag inte sett) i regi av ingen mindre än en nymornad John Landis. Efter det tycks det ha varit relativt raka rör med välkända titlar som Airplane!, Top Secret, The Naked Gun och Hot Shots!

Airplane Läs hela inlägget här »

FilmspanarnaAv historien lär vi att vi inget lär av historien (inte ens när den är miljontals år gammal). Av Jurassic World lär vi att man inget lärt av det som timade i de andra dinofilmerna.

Visst, framsteg har gjorts vad gäller genetik (fler nya arter, för det gick ju så smidigt med de man hade förut) och Isla Nublar har utvecklats till den underhållningens högborg som John Hammond en gång drömde om. Komplett med Samsungs Innovationscentrum (”Hi, I’m Mr. DNA!”), the IMAXexperience dino style, souvenirshoppar och Margaritaville. Men den grundläggande problematiken, missuppfattningen att det går att kontrollera naturen bara för att man ”äger” den i rent juridisk mening, har man naturligtvis inte fått bukt med.

Jurassic World Läs hela inlägget här »

Idag är det Mors dag. Bjussa gärna mamma på bio men för er egen (och mammas) skull: läs inlägget innan ni överväger San Andreas.

***

Tillåt mig att bli lite religiös för en stund.

Chief Ray Gaines som är i Los Angeles räddningstjänst,
Helgat varde ditt namn,
Tillkomme din kärnfamilj,
Ske din vilja, såsom i himmelens flygande fordon,
så ock i desamma som framförs på land och på vatten,
Vår dagliga action-underhållning, giv oss idag,
och förlåt din ex-fru hennes skulder,
såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro med repliker som ”Just doin’ my job, m’am”,
och inled oss icke i jämställdhetsdiskussioner,
utan fräls oss ifrån jordbävningar och opålitliga ex-fru-partners,
Ty familjen är din och sinnesfriden över en förlorad dotter och härligheten,
i evighet.
Amen.

San Andreas Läs hela inlägget här »

ConcordeNär människan väl hade börjat lyfta sig från jordytan, tack vare Montgolfierbrödernas ballonger, dröjde det inte länge innan nyheten hade förlorat något av sitt behag. Nu började det istället handla om att komma längre, högre upp, fortare. Läs hela inlägget här »

Förhoppningsvis ska avslutningen på det gamla året inte råka ut för en kraschlandning i stil med den som utspelas i filmen nedan. Du ska väl inte flyga någonstans för nyårshelgen? Bloggen håller sig på mattan men tar härmed ledigt fram till fredagen den 2 januari 2015. Vi ses på andra sidan!

***

Airport 1975Flygvärdinnan Nancy Prior och kapten Alan Murdock tar tillfället i akt för ett snabbt möte på Washingtons flygplats innan de med olika plan ska flyga till L.A. Hon vill prata om något som tynger henne, han försäkrar med suggestivt flaxande ögonbryn att han hinner prestera en hel del på 30 minuter, nudge, nudge. Det blir snart uppenbart för alla och en var utom Alan själv att det som tynger Nancy är deras förhållande. Hon vill ha stadga och trygghet, men den hon vill ha det av fortsätter bara att försäkra att 30 minuter är precis lagom för det han vill ha.

Läs hela inlägget här »

In Old ChicagoPatrick O’Leary kappkör med framtiden, vilket ska visa sig ödesdigert. Eller för att formulera det på ett annat sätt: den överdrivet optimistiske och genomirländske Patrick försöker till sina söners stora förtjusning få vagnshästarna att springa ifatt ett framrusande tåg. Bröderna Bob, Dion och Jack skrattar inte fullt lika förtjust när faderns tilltag gör att han kraschar vagnen och själv dör.

Tur då att hustru och moder Molly har skinn på näsan och råg i ryggen. Nyss ankommen till Chicago försörjer hon sin decimerade familj som tvätterska. Åren går, Jack utbildar sig till advokat medan Dion är tjenis med Chicagos skummare element. Bob är fullt nöjd med att hjälpa modern med tvättandet samt uppvakta tjänsteflickan Gretchen.

Läs hela inlägget här »

Translate this blog!

Translate this blog

Beware

Here be spoilers!

Läser just nu

Lee Child, Killing Florr
Neil Gaiman, Stardust
Margaret Atwood, The Year of the Flood

Varmt välkommen att stalka mig på Twitter

Kategorier

Recensioner och inlägg

Annonser