Gook (2017)

Att ”gook” är ett nedsättande ord på personer med asiatiskt ursprung som användes med förkärlek av amerikanska soldater under Vietnamkriget (men ursprunget verkar ha kommit tidigare än så) visste jag redan och kunde därmed ha vissa förväntningar på en film med samma namn. Däremot hade jag ingen aning om att det kan tolkas som det koreanska ordet för ”land”. Alltså tycks det inte helt osannolikt att skällsordet kan ha kommit från att personer som sagt ”USA” (miguk) på koreanska vilket missuppfattats som att vederbörande istället sagt ”Me gook”.

Skyscraper (2018)

Tja, det var inte utan att man kände sig aningens besläktad med Dwayne Johnson och Neve Campbell flammande eskapader denna osannolikt heta juli. De är äkta paret Will och Sarah Sawyer som träffades när läkaren Sarah lappade ihop FBI-agenten Will. Sedan den där dagen när de såg varandra djupt i ögonen och ljuv musik uppstod på akuten har tio år hunnit gå och på plats finns numera också barnen Georgia och Henry.

Jane Eyre (1943)

Hell yes, äntligen en Riktig Film! Smockad med dimma, massiva takbjälkar och slottsruiner nog för att göra vilken greve Dracula som helst tårögd av lycka och förvandla sig till en liten läderlapp av ren förtjusning.

Jane Eyre (1847)

Då har vi kommit till Charlottes mest kända roman. Jag har ju redan skrivit om en av dess adaptioner, men hur är egentligen förlagan?

***

Den föräldralösa (again with the orphans?!) flickan Jane lever ett miserabelt liv hos sin faster och elaka kusiner som missunnar henne varenda tugga och klädtrasa som de måste bekosta. Vilken lycka när fastern inser att hon kan packa iväg den misshagliga flickungen till skolan Lowood Insitution.

In Old Chicago (1937)

Patrick O’Leary kappkör med framtiden, vilket ska visa sig ödesdigert. Eller för att formulera det på ett annat sätt: den överdrivet optimistiske och genomirländske Patrick försöker till sina söners stora förtjusning få vagnshästarna att springa ifatt ett framrusande tåg. Bröderna Bob, Dion och Jack skrattar inte fullt lika förtjust när faderns tilltag gör att han kraschar vagnen och själv dör.

Tur då att hustru och moder Molly har skinn på näsan och råg i ryggen. Nyss ankommen till Chicago försörjer hon sin decimerade familj som tvätterska. Åren går, Jack utbildar sig till advokat medan Dion är tjenis med Chicagos skummare element. Bob är fullt nöjd med att hjälpa modern med tvättandet samt uppvakta tjänsteflickan Gretchen.

Mirrors (2008)

När jag i Mirrors snygga förtexter blir påmind om att jag skaffade filmen på grund av Alexandre Aja får jag ändå erkänna att förväntningarna kom igång en aning. Mirrors har i och för sig inte låtit tala om sig särskilt mycket, men Haute Tension var riktigt bra och Piranha 3D om inte annat underhållande.

Ben Carson är en slätt sliten man som vaknar på soffan i sin systers lägenhet och inleder morgonen med lite pillerknaprande. Det leder oss till att anta att jobbet som nattvakt på det utbrända Mayflower-varuhuset inte är något förstahandsval. Det och tidningsurklippen som antyder att Ben är en före detta polis som varit inblandad i en olycklig skottlossning. För alla säkerhets- och nattvakter är antingen avdankade poliser eller polis-wannabes.

The Given Day (2008)

alt. titel: Ett land i gryningen

Första världskriget är äntligen över och tillbaka till USA strömmar krigströtta soldater. Ett USA som för vissa är det förlovade landet men för andra inte stort mer än förtryck och diskriminering.

För Danny Caughlin borde Boston vara det förlovade landet. Han är irländare och polis i en stad där irländarna tagit sig långt bort från hemlandet i öster. Dannys egen far, Thomas Caughlin, är poliskapten med ett flådigt hus på en fin gata och den unge polismannens väg mot ett eget kaptensskap tycks vara lika rak som vissa av hans landsmäns siktlinje på närmsta glas irländsk whiskey.

The Burning (1981)

Vad vore väl 80-talets skräckfilmer utan den amerikanska camp-kulturen? En gäng ungar utslängda in the middle of nowhere, ofta ”övervakade” av ungdomar marginellt äldre än de själva. Det är inte bara lätt att befinna sig helt ensam, redo att plockas som en övermogen fallfrukt av vilka galningar som än stryker omkring, det är även en miljö som tycks perfekt för att skapa sådana galningar genom oaktsamhet eller rent jävelskap.

Vid “Camp Stonewater” är det business as usual. Killarna kan inte tänka på så mycket annat än tjejer och tjejerna är rätt upptagna av sina kärleksproblem de också, samtidigt som de springer BH-lösa i slowmotion. Däremot är frågan om inte ”Camp Bullying” skulle vara ett bättre namn med tanke på hur den stackars Alfred blir trakasserad av biffige Glazer. Ungdomsledarna Todd och Michelle är inte till mycket hjälp i det här läget, ofta är det istället Alfreds jämnåriga som får säga ifrån.