What’s in a name?

Månadens filmspanartema utgjorde ett problem för en sådan som jag. Någon som gillar ordningochreda. Någon som har det svenska teckenspråkets tecken för ”ordentlig/ordning” (flata händerna, framåtriktade och vända mot varandra, förs upp och ner med distinkta rörelseslut åt höger) som sitt persontecken. Hell, let’s face it, någon som på popkultur-freudianska är ”anal”. Och med det i åtanke kan jag ju redan här passa på att varna likasinnade för spoilers i detta inlägg.

Vad ska jag göra med ett område som ”science fiction”? Inte så mycket ett tema, som en genre med oändliga möjligheter till utlöpare i både den ena och andra riktningen. Jag skulle kunna vara extremt lat och bara döpa om Manlighets-inlägget men lite högre måste man väl ändå sikta? Ett säkert sätt brukar vara att börja i definitionerna. I mitt något planlösa sökande surfade jag bland annat omkring på youtube för att se vad som fanns att tillgå och stötte då på den omtalade A Boy and His Dog från 1975. Låt oss se om en ung Don Johnson och bearded collien Tiger fixar de kriterier som Robert A. Heinlein lade fast knappt 30 år tidigare. Jag menar, kan inte Heinlein definiera sci-fi, vem ska man då tro på här i världen?

1. The conditions must be, in some respect, different from here-and-now
Ingen större tvekan om att det inte är ett nutida 1975 längre. Året är 2024 och världen har redan hunnit kämpa sig igenom två världskrig, varav det sista bara varade i fem dagar. Tack vare flitigt kärnvapenanvändande mellan de två stormakterna får man anta är världen som möter oss ökenödslig och naken.

2. The new conditions must be an essential part of the story
Check. Vic och hunden Blood delar ett telepatiskt band som kommer väl till pass när man måste överleva i en värld där altruism inte bara är ett bortglömt ord utan utraderat från det mänskliga beteendet.

3. The problem itself — the ”plot” — must be a human problem
Även om A Boy and His Dog innehåller ett par olika ”plottar” kan man lugnt konstatera att de bägge möter denna tredje punkt utan några större problem eftersom de på ett eller annat sätt alla handlar om överlevnad. För att Vic och Blood ska överleva rent fysiskt behöver de hitta mat i det öde landskapet. För att Vic ska överleva psykiskt måste han få ligga och det är Blood som sniffar upp kvinnor åt honom. För att det underjordiska samhället ska överleva måste man ha nytt genetiskt material och det är här Vics libido kommer in. Fast inte riktigt på det sätt han hade hoppats.

4. The human problem must be one which is created by, or indispensably affected by, the new conditions
Nobrainer. Kärnvapen=Apokalyps=Taskigt med resurser (må de sedan vara av livsmedels-, underhållnings- eller genetisk natur).

5. And lastly, no established fact shall be violated…
Inte vad jag kan se i alla fall. Till och med det manliga privilegiet att ta för sig när man känner för det tycks vara intakt. Vilken tur, jag blev lite orolig där ett tag…

Nå, det kanske säger sig självt att en kärnvapenapokalyps som tilldrar sig nästan 50 år framåt i tiden (fast nu är det bara tio år kvar…) givetvis kvalificerar sig som en science fiction. Men bara för att A Boy and His Dog svarar upp mot temat behöver det ju inte innebära att filmen per automatik är en bra science fiction.

Den ingrediens som känns ny i sammanhanget är den telepatiska kontakten mellan Vic och Blood, plus det faktum att Blood är en jycke förstås. I allt annat är collien den typiske äldre och rationelle mentorn till Don Johnsons unge hetsporre som med tanke på världens tillstånd ändå tycks märkligt fixerad vid sex. Visst, boys will be boys och allt det där, men det är som att placera American Pie-casten i post-apokalypsen. Minus äppelpajen.

Inte heller det på ytan perfekta men givetvis totalitära samhället som skapats under jordens yta spårar några radikalt nya vägar. Bilden av det klassiska small town America återskapat in i minsta detalj med knytkalas i parken, musikkår och alla män iförda rutiga skjortor och hängselbyxor är i och för sig rätt underhållande (men jag blir inte klok på varför alla måste vara clownsminkade). Särskilt eftersom man anammat det klassiska uttrycket att skicka någon till ”the farm” som eufemism för det dödsstraff som givetvis måste förekomma för att alla ska hålla sig på mattan.

Däremot får genus-o-metern en del att bita i, exempelvis när det gäller Vics inställning till vad som är viktigt här i livet och det faktum att problemet i underjordssamhället sägs vara att kvinnorna inte kan bli gravida. För om den gentiska knuten kan huggas itu med sperman från en enda man, är det väl knappast kvinnornas biologi som kommer till korta?

I rättvisans namn ska dock påpekas att filmen bygger på en novell av Harlan Ellison som åtminstone lät sitt slut vara något mer suggestivt än det resultat som L.Q. Jones manusförfattande och regi visar upp. Ett namn som kanske känns välbekant, vilket inte är så konstigt eftersom denne fattigmans-Sam Elliot presterat inte mindre än 160 olika roller sedan 1955, allt från The Naked and the Dead till The Wild Bunch till Casino.

Och så vill jag faktiskt avsluta med att dela ut en liten guldstjärna till vår pojke, Don Johnson. Nog för att jag gillar Miami Vice, men jag hade aldrig gissat att han hade den här typen av prestation i sig.

Jag vågar mig på en gissning att Jojjenito inte heller gjorde det enkelt för sig och postade om sin text om A Boy and His Dog. Vad kan han och de andra filmspanarna ha hittat i framtiden?

Except Fear
Fripps filmrevyer
Flmr
Jojjenito
Movies-Noir
Fiffis filmtajm
Filmitch