Månadens filmspanartema är specialeffekter och det krävdes en hel del grunnande innan jag och min medskrivare kom på och kunde enas om vad vi skulle fokusera på. Men när valet väl var gjort var det så självklart att vi inte riktigt förstod hur vi någonsin kunde ha övervägt något annat.
Ponera att konstnären Robert Rauschenberg helt plötsligt knallar in på Moderna museet (ok, han skulle behöva återuppstå först) och börjar ändra sitt verk Monogram (jamen, ni vet… Geten, alltså). Han gör det med hänvisning till att han hela tiden tänkt sig att det fyrfota djuren skulle vara omgärdat av ett Scorpion Zero SUV-däck från Pirelli med symmetriskt slitbanemönster, det var bara att ett sådant inte ännu var uppfunnet på 50-talet.
Vilken rätt har en konstnär till sitt eget verk? Oantastlig och absolut, är väl första reaktionen. Skapar man något äger man också rättigheten att göra vad man vill med denna skapelse. Men finns det en punkt när detta tankegods tas över av en konsumerande allmänhet, av fansen? George Lucas inställning i frågan torde det i alla fall inte råda någon större tveksamhet om.
Lucas fick 1977 chans att skapa sin rymdopera Star Wars efter de kommersiella framgångarna med American Graffiti. Han hade redan försökt sig på den lite mer filosofiskt svårmodiga och estetiskt avskalade sci-fi-genren genom den kapitalt floppande THX 1138, men nu skulle det bli andra bullar!
Inspirationen till själva storyn kom så väl från Buck Rogers och Flash Gordon som Akira Kurosawa och The Dam Busters. Tempot från dogfights i gamla krigsfilmer och de visuella effekterna från det nygrundade Industrial Light and Magic. I mångt och mycket byggde de på miniatyrer som filmades långsamt för att ge en känsla av storlek. Problemet var bara att ILM i slutänden fick extremt tajt om tid för de effekter som Lucas var ute efter, vilket ledde till att man klippte filmen så att den höll ett ännu högre tempo. Publiken skulle i alla fall inte hinna se mer än ett par sekunder av allt det som Lucas kände sig missnöjd över.
Därmed har vi alltså en regissör som under tjugo år möjligen går och grämer sig över allt det som han inte lyckades med i första försöket. Att publiken (om än inte en enad kritiker- och hardcore-sci-fi-kår) i princip omedelbart tar filmen till sina hjärtan tycks inte ha spelat någon roll. Redan till nyreleasen 1981 sker en hel del förändringar, mest ljudmässiga. Men det är 1997 som Lucas fått tillräckligt med inspiration och mod (främst från kompisen Spielbergs Jurassic Park) och bestämt sig för att CGI kan skapa precis de filmer han såg framför sig i Tunisien på 70-talet.
Vid en tittning back to back av 1981 och 1997 års versioner (bägge på Widescreen VHS) är givetvis inte alla förändringar lika uppenbara. Den nya kvällshimlen över Tatooine är inget vi reagerar över, trots att vi vet att den ska finnas där. Skuggan som kastas av Lukes landspeeder är förvisso aningens mindre fyrkantig, men var å andra sidan inte ett ”fel” som man retade sig på i den gamla versionen.
Märkbar är emellertid förvandlingen av rymdhamnen Mos Eisley. Nu är gatorna så fullsmockade av robotar och utomjordingar att de känns överfulla i jämförelse. Lucas har också valt att lägga in en scen där Han Solo möter Jabba som inte användes i originalet eftersom ”Jabba” då aldrig kunde bli något mer än en tjockis i vad som ser ut att vara en raggig wookieväst. 1997 är Jabba däremot en slimmad version av den gastropodlike maffiaboss we all know and love.
Vi är bägge tillräckligt gamla (och tillräckligt nördiga) för att ha förvärvat en stor portion tillgivenhet för pre-1997 Star Wars. Självklart ska man inte förneka nostalgins kraft, men vid denna omtitt står det än en gång klart hur remarkabelt väl den ”gamla” Star Wars står sig. Det är en enkel men väl berättad historia som inte är rädd för en skälmsk blinkning åt publikens håll lite nu och då. Och miniatyrmodeller skapar förvånansvärt hållbara effekter. Inte ens när vi som sagt ser filmen med effekter som fokuserande prisma hittar vi särskilt mycket att klaga på.
Och det är väl kanske det som blir vår starkaste gubb- och gumtjuriga invändning mot 90-talets specialversioner: de är så onödiga. Att George Lucas var missnöjd med Star Wars innebär inte att tusentals fans också är det. För att det ska svida ännu lite värre i den urinvägsinfektion som är Star Wars anno ’97 blir det dessutom, så här ytterligare sexton år senare, pinsamt uppenbart hur dåligt de datorgenererade 90-talseffekterna har klarat sig i förhållande till de miniatyrgenererade 70-talsditona.
Lucas har själv sagt att originalen (bioversionerna och även de som producerades 1981 får man anta) snart kommer falla i glömska. De finns idag enbart tillgängliga på VHS och i vilka hem är videobandspelare stapelvara nu för tiden? De går inte att köpa. De enda versioner av Star Wars som finns i handeln är de versioner som Lucas godkänt och om någon generation kommer dessa vara Star Wars. Ingen kommer kunna jämföra de förbättrade versionerna med originalen och Lucas står som, i brist på bättre ord, vinnare. Många filmentusiaster betraktar dock både sig själva och Lucas som förlorare.
Som vanligt ska det bli mycket spännande att upptäcka vad de andra filmspanarna ser i specialeffekternas kristallkula:
Fiffis filmtajm
Jojjenito
Fripps filmrevyer
The Velvet Café
Mode + Film
Except Fear
AddePladdes filmblogg
Filmitch
Rörliga bilder och tryckta ord 
Vilken skön läsning till frukost! Specialeffekternas specialeffektsfilmer 🙂
Han Solo shot first! Jag kanske inte hatar Lucas re-makes på riktigt, men jag hatar dem! Jag kan rycka på axlarna att han lägger till i bakgrundsbilder (eller skapar ett fönster med utsikt över stan i ep 5) men att ändra på karaktärer och handling!!! God damn it!
Du ställer verkligen en relevant fråga i början. Ska konstnären ha rätt att ändra i ett verk? Ska någon ha det? Ska Tintin i Kongo få stå kvar på biblioteket? Ska Han Solo göras snällare för att filmen ska bli ännu mer barntillåten? Ska Neil Young stämmas i Florida för att han har en låt som heter F****n’ up?
Sen har jag hittat dvdr-versioner på originalfilmerna i sjön, De har rippats från laserdiskar, men jag vet inte om det är 1977 eller 1981 versionerna.
Som du vet är jag inte speciellt förtjust Star wars överlag och har inte sett den gamla filmerna i s.k nya versioner men när jag hörde talas om påfundet kändes det bara kort och gott korkat men Lucas drog säkerligen in ett par miljarder och om nga år släpps säker Star wars vintage och Lucas/Sisney tjänar en slant till så det är nog konsumenterna som är mest korkade för visst hade jag stått först i kön om jag var ett fan.
@Fiffi: Åtminstone en av dem, men vi ser ju goda konkurrenter hos de andra filmspanarna också…
@Henke: Det som ju också blir problematiskt med Lucas pillande är ju att det bara är den första filmen (dvs del IV) som är hans helt egna. De andra två är det ju faktiskt andra regissörer som fått påverka. Och sedan kan man ju diskutera om den tjugo år äldre Lucas verkligen ”vet bättre”, skulle han göra samma val om han hade haft alla möjligheter redan ’77? Som historiker tycker jag naturligtvis att alla former av historierevisionism är bäääääd.
@Filmitch: Som situationen är nu skulle jag nästan välkomna en ”nygammal” utgivning men visst kan man bli lite irriterad när det blir allt för tydligt att syftet enbart är att pungslå mer eller mindre begåvade entusiaster.
Jag tycker som många andra att den där klåfingrigheten är idiotisk. Han borde veta bättre. Men om han nu inte kan låta bli borde han åtminstone tillåta utgivning av den gamla versionen parallellt. Låt konsumenterna välja!
Ang Henkes inlägg där han tar upp Tintin så har Herge faktiskt tecknat om många av sina album b.la just Tintin i Kongo – dels för att färglägga men även dels för att han inte var riktigt nöjd. Herge serievärldens svar på Lucas? 😉
@Jessica: Japp. Det jag möjligen kan tycka är positivt i sammanhanget är arbetet man gjorde ’97 med att också restaurera filmerna som tydligen var i ganska dåligt skick. Men att restaurera är inte att göra om!
@Filmitch: Åh, fasen! Är det fler serietecknare som jobbat så?
Säkerligen men tror att Herge är den mest välkända. Mer info kommer så småningom på en blogg nära dig….
@Filmitch: Du gillar allt att vara lite hemlig av dig, du… 😉
Originalversionerna fanns ett kort tag på DVD, inte direkt remastrade för DVD, men ändå. Har faktiskt inte sett dem i sin helhet slår det mig nu, trots att jag köpte dem direkt de kom 2006, men av de nedslag jag gjort ser allt ut att vara absolut original, ex heter inte ”A New Hope” just det och även texten ”Episode IV” saknas. Får nog ta och se igenom dem.
@BRC: Ojojoj, det låter som du sitter på en riktig guldgruva i så fall!
Kanske Disney inser att det vi alla vill ha är originalfilmerna utan massa trix och efterpill. Så ja, lär komma lagom till julhandeln 2013. Var så säkra. 🙂
Jag har en videobandspelare.
Håller med de flesta. Inget fel att göra ”bättre” (eller sämre) versioner av äldre filmer men låt originalet vara tillgängligt. Det som är tur för mig är att jag inte är nåt speciellt fan av Star Wars. Har väldigt svårt att förstå hysterin kring dessa filmer.
@Plox: Då vet tomten vad han ska komma med i alla fall 😉
@Jojjenito: Vi kanske skulle starta en VHS-underavdelning till Filmspanarna 😉 Tror att ”hysterin” i mångt och mycket beror på attityden som fansen upplever från Lucas, att deras kärlek liksom inte räcker till. Jag tror också reaktionerna vid det här laget hade kunna inskränka sig till ett par tjurskallar om revisioner och prequel-trilogin hade varit _bra_.
Sofia, hystering kring Lucas och hans ”skändning” av filmerna, den förstår jag. Om man känner mycket för filmerna och älskar dem och sen kommer Lucas och förstör dem, klart man blir hysterisk. Det jag inte riktigt förstår är att man tokälskar filmer från första början som man gör. 😉
@Jojjenito: DÄR kan jag hålla med dig. Intar du samma nyktra inställning när det gäller sport också?
För det första; väldigt njutsamt inlägg att läsa! Satt och myste mig igenom det då min star wars-temp har börjat stiga på senare tid (den gör ju det i vågor kan man säga).
För det andra; George Lucas älskar sina Star Wars-filmer och fansen älskar dem också, men kärlek kan ju ta olika uttryck beroende på vilken position man har, givetvis. 🙂
Jag är själv i den positionen att jag gillar det Lucas gjorde överlag med 90-talsrestaureringen och putsandet, men det är som du säger en viktig poäng att ta upp hur pass fort CGI-putsningen föråldrats jämfört med grundhantverket från originalversionerna har gjort. Jag vill ha tillgång till originalversionerna lika mycket som de restaurerade och omgjorda dock då jag numera hellre återvänder till de tidigaste versionerna.
Den putsning som de i sin tur gjort på blu-ray-släppen är jag däremot helt emot och tycker att det räcker att pilla en gång på originaltrilogin, men att lägga till animerade ögon och grejer på dockkaraktärerna blev en gång för mycket.
Angående Filmitchs seriespår; Jag vet iaf att det kan vara beklämmande när nytryckta utgåvor av gamla seriealbum genomgår ny färgläggning (ibland digitalt) och exempelvis Spindelmannen, Kalle Anka och alla andra serier man läst får en ny nyans eller tätare färgläggning.
Det blir liksom en annan känsla om man jämför med exempelvis originaltrycken från de första tidningsutgåvorna och har man vant sig vid den ena så kan omställningen till den uppdaterade versionen bli ungefär som med Star Wars-filmerna.
Pappersformen som serier trycks och återtrycks på spelar också en väldigt stor roll i hur känslan blir och det har jag framför allt märkt i de olika Batman-seriealbumen. Vissa serier ska avnjutas på blankt papper och vissa på matt och tunnare papper, medan andra på matt och grövre papper. 🙂
Ska bli kul att läsa vad som kan komma på den här linjen från dig, Filmitch!
En sak till! Har man avnjutit film eller TV-serier i VHS-kvalitet så finns det ju en särskild känsla i själva VHS-spraket – det vet vi alla som kommer från den ”kulturen”.
Exempelvis med TV-serien Twin Peaks såg jag den första gången i en inspelad, ganska sliten TV-kvalitet och trots att serien nu finns underbart restaurerad så är det en högre kvalitet att få se serien i den mer ”sprakiga” kvaliteten jag först avnjöt den i.
Det icke-perfekta skall aldrig underskattas som sämre, om det så gäller Star Wars, Twin Peaks, tecknade serier eller egentligen precis vad som helst 🙂
@Except Fear: Fylliga kommentarer som alltid och tack för berömmet 😀 Du verkar betydligt mer insatt i alla ändringar och restaureringar som har gjorts men man kanske kan säga att Lucas älskar sin vision mer än det slutgiltiga resultatet? Och självklart spelar själva första ”intrycks”-kvaliteten roll (eller vad man nu ska kalla det) oavsett om det gäller film, musik (knastrig vinyl) eller serier.