FilmspanarnaMånadens filmspanartema är specialeffekter och det krävdes en hel del grunnande innan jag och min medskrivare kom på och kunde enas om vad vi skulle fokusera på. Men när valet väl var gjort var det så självklart att vi inte riktigt förstod hur vi någonsin kunde ha övervägt något annat.

Star Wars pic 3

Ponera att konstnären Robert Rauschenberg helt plötsligt knallar in på Moderna museet (ok, han skulle behöva återuppstå först) och börjar ändra sitt verk Monogram (jamen, ni vet… Geten, alltså). Han gör det med hänvisning till att han hela tiden tänkt sig att det fyrfota djuren skulle vara omgärdat av ett Scorpion Zero SUV-däck från Pirelli med symmetriskt slitbanemönster, det var bara att ett sådant inte ännu var uppfunnet på 50-talet.

Vilken rätt har en konstnär till sitt eget verk? Oantastlig och absolut, är väl första reaktionen. Skapar man något äger man också rättigheten att göra vad man vill med denna skapelse. Men finns det en punkt när detta tankegods tas över av en konsumerande allmänhet, av fansen? George Lucas inställning i frågan torde det i alla fall inte råda någon större tveksamhet om.

Star WarsLucas fick 1977 chans att skapa sin rymdopera Star Wars efter de kommersiella framgångarna med American Graffiti. Han hade redan försökt sig på den lite mer filosofiskt svårmodiga och estetiskt avskalade sci-fi-genren genom den kapitalt floppande THX 1138, men nu skulle det bli andra bullar!

Inspirationen till själva storyn kom så väl från Buck Rogers och Flash Gordon som Akira Kurosawa och The Dam Busters. Tempot från dogfights i gamla krigsfilmer och de visuella effekterna från det nygrundade Industrial Light and Magic. I mångt och mycket byggde de på miniatyrer som filmades långsamt för att ge en känsla av storlek. Problemet var bara att ILM i slutänden fick extremt tajt om tid för de effekter som Lucas var ute efter, vilket ledde till att man klippte filmen så att den höll ett ännu högre tempo. Publiken skulle i alla fall inte hinna se mer än ett par sekunder av allt det som Lucas kände sig missnöjd över.

Därmed har vi alltså en regissör som under tjugo år möjligen går och grämer sig över allt det som han inte lyckades med i första försöket. Att publiken (om än inte en enad kritiker- och hardcore-sci-fi-kår) i princip omedelbart tar filmen till sina hjärtan tycks inte ha spelat någon roll. Redan till nyreleasen 1981 sker en hel del förändringar, mest ljudmässiga. Men det är 1997 som Lucas fått tillräckligt med inspiration och mod (främst från kompisen Spielbergs Jurassic Park) och bestämt sig för att CGI kan skapa precis de filmer han såg framför sig i Tunisien på 70-talet.

Star Wars 1997Vid en tittning back to back av 1981 och 1997 års versioner (bägge på Widescreen VHS) är givetvis inte alla förändringar lika uppenbara. Den nya kvällshimlen över Tatooine är inget vi reagerar över, trots att vi vet att den ska finnas där. Skuggan som kastas av Lukes landspeeder är förvisso aningens mindre fyrkantig, men var å andra sidan inte ett ”fel” som man retade sig på i den gamla versionen.

Märkbar är emellertid förvandlingen av rymdhamnen Mos Eisley. Nu är gatorna så fullsmockade av robotar och utomjordingar att de känns överfulla i jämförelse. Lucas har också valt att lägga in en scen där Han Solo möter Jabba som inte användes i originalet eftersom ”Jabba” då aldrig kunde bli något mer än en tjockis i vad som ser ut att vara en raggig wookieväst. 1997 är Jabba däremot en slimmad version av den gastropodlike maffiaboss we all know and love.

Star Wars picVi är bägge tillräckligt gamla (och tillräckligt nördiga) för att ha förvärvat en stor portion tillgivenhet för pre-1997 Star Wars. Självklart ska man inte förneka nostalgins kraft, men vid denna omtitt står det än en gång klart hur remarkabelt väl den ”gamla” Star Wars står sig. Det är en enkel men väl berättad historia som inte är rädd för en skälmsk blinkning åt publikens håll lite nu och då. Och miniatyrmodeller skapar förvånansvärt hållbara effekter. Inte ens när vi som sagt ser filmen med effekter som fokuserande prisma hittar vi särskilt mycket att klaga på.

Han shot first picOch det är väl kanske det som blir vår starkaste gubb- och gumtjuriga invändning mot 90-talets specialversioner: de är så onödiga. Att George Lucas var missnöjd med Star Wars innebär inte att tusentals fans också är det. För att det ska svida ännu lite värre i den urinvägsinfektion som är Star Wars anno ’97 blir det dessutom, så här ytterligare sexton år senare, pinsamt uppenbart hur dåligt de datorgenererade 90-talseffekterna har klarat sig i förhållande till de miniatyrgenererade 70-talsditona.

Star Wars pic 4Lucas har själv sagt att originalen (bioversionerna och även de som producerades 1981 får man anta) snart kommer falla i glömska. De finns idag enbart tillgängliga på VHS och i vilka hem är videobandspelare stapelvara nu för tiden? De går inte att köpa. De enda versioner av Star Wars som finns i handeln är de versioner som Lucas godkänt och om någon generation kommer dessa vara Star Wars. Ingen kommer kunna jämföra de förbättrade versionerna med originalen och Lucas står som, i brist på bättre ord, vinnare. Många filmentusiaster betraktar dock både sig själva och Lucas som förlorare.

Som vanligt ska det bli mycket spännande att upptäcka vad de andra filmspanarna ser i specialeffekternas kristallkula:
Fiffis filmtajm
Jojjenito
Fripps filmrevyer
The Velvet Café
Mode + Film
Except Fear
AddePladdes filmblogg
Filmitch

Annonser