Musikalisk demonfemma

Ska man nu vara med på en skräckfilmsvecka är det lika bra att gå all in. Därför bjuder jag nu på en musikalisk fredagsfemma för att följa upp med ytterligare en demonfilm senare under dagen.

***

Ujujuj, det här var verkligen inte det lättaste. En fredagsfemma med skräckfilmsmusik grupperad enligt några slags kriterier. Musik från bra filmer, oavsett musikalisk kvalitet? Nej, här skulle ju fokus ligga på det rent musikaliska så då är det ju bara att bita ihop och försöka hitta bra musik från likaledes bra filmer. Prio ett var naturligtvis att plocka musik från årets demontemafilmer men på det hela taget häll de tyvärr inte måttet i detta avseende. Sedan var jag inne på om jag skulle fokusera på det lite melankoliska, med Johan Söderqvists score till Låt den rätte komma in som the crowning jewel.

Men efter lite tankemöda kändes det roligare att fokusera på fem musikstycken som jag menar utmärks av sin repetivitet och obeveklighet. Vilket på sitt sätt kan vara ganska läskigt.
Håll till godo!

Lucio Fulci är en regissör som jag är rätt svag för och en stor del av stämningen i hans filmer utgörs av kompositören Fabio Frizzi. Med kniven mot strupen valde jag den dunkande rytmen från Mystery’s Apotheosis i Paura nella città dei morti viventi eller City of the Living Dead. Vilken dock är mycket lik det han skapade åt Fulci i Zombi 2.

Under hösten påmindes jag hur mycket jag tyckte om 2016 års bästa zombiefilm alla kategorier, The Girl With All the Gifts. Som också kom utrustad med ett föredömligt bra soundtrack signerat Cristobal Tapia de Veer. Här har jag valt ut den mumlande Gifted.

 

Mer italienskt! Snackar vi skräckfilmsmusik är det svårt att ignorera bandet Goblin.De gjorde inte bara musik åt Dario Argento utan pitchade också in sina icke föraktliga förmågor till George A. Romero och hans Dawn of the Dead eller Zombi som den kallades när Dario marknadsförde den. Här har jag valt ut ödesdigra L’alba dei morti viventi.

 

Jag blev kanske inte lika förtjust i It Follows som ”alla” andra men det är otvetydigt att filmen ståtar med ett säreget score från Richard Vreeland eller Disasterpeace som den unge amerikanen föredrar att kalla sig i musikaliska sammanhang. Titelspåret från den famösa filmen duger gott för den här listan.

 

Och så vill jag ändå avsluta med en liten godbit från årets demontema. Jag gillade Let Us Prey på flera plan men en faktor i gillandet var utan tvekan det pulserande scoret från Steve Lynch, som inte alls verkar vara samme Steve Lynch som är känd som The Two-Handed Guitarist. Här bjuder jag på öppningsspåret, lyssna och njut. Och se sedan filmen om du inte redan gjort det, för tusan!

***

Då återstår bara att klicka sig vidare för att se vad kollegorna Fiffis filmtajm och Filmitch hittat för musik till sina listor.