zombi-2alt.titel: Zombie Flesh Eaters, Island of the Living Dead, Zombie

Ni kanske minns att George A. Romeros Dawn… i viss mån klipptes om av Dario Argento och då också döptes om till Zombi när den släpptes i Europa? Därför är det förstås helt naturligt att Lucio Fulcis zombiefilm heter Zombi 2, trots att den inte har det minsta att göra med Romeros film. Ja, förutom zombiesarna då förstås…

En övergiven segelbåt flyter omkring utanför New York. Men det är inte vampyrmästaren greve Dracula som anländer till storstaden den här gången. Istället innehåller båten en ensam, märklig passagerare som faller i vattnet efter att ha anfallit och bitit en av kustvakterna som kommit för att undersöka det hela. Nej, jag svär — det är ingen vampyr!

Snart står det klart att båten tidigare tillhörde Ann Bowles far men vart han har tagit vägen har dottern ingen aning om. Då är det ju tur att hon stöter på journalisten Peter West som lyckats snoka reda på ett brev som fadern skrivit åt Ann där han berättar att han ådragit sig en mystisk sjukdom på den karibiska ön Matul.

Ann och Peter tar första bästa flyg till vita sandstränder och vajande palmer och lyckas övertala Brian och Susan att skjutsa dem till ön. Samtidigt försöker en av de få kvarlevande på Matul, Dr. Menard, in till det bittra slutet lösa gåtan med den underliga “sjukdom” som härjar på ön. Att den skulle ha sin grund i övernaturligheter och voodoo-ritualer är inget som hans vetenskapligt fostrade hjärna kan acceptera. Men snart finns det inte längre så många fler personer förutom han själv kvar att övertyga på Matul. Personer som lever, vill säga…

Åh, vilken trevlig överraskning det här var! Jag mindes att jag tyckte Zombi 2 var bra när jag såg filmen första gången men att den var så här bra mindes jag faktiskt inte. Eller också har det bara att göra med att jag såg den efter Bruno Matteis försök inom samma genre (you just wait…).

Men nej, det här är inte bara relativt bra, det här är fin zombieskit! Själva historien bygger som vanligt främst på att undkomma zombiehorderna, men med Anns fars försvinnande som grundläggande orsak blir den rättframma historien hyfsat fungerande och mindre krystad än vad som annars är risken.

Och taskig läppsynk aside, de huvudsakliga skådisarna med Richard Johnson som Menard i spetsen är faktiskt betydligt bättre än vad man är bortskämd med i den här typen av filmer. Eller ja, egentligen är det väl kanske bara han som är riktigt bra men Tisa Farrow, Ian McCulloch, Al Cliver och Auretta Gay som spelar Ann, Peter, Brian och Susan gör i alla fall inte bort sig.

Visst, Susan måste förstås flasha brösten när hon ska dyka trots att det ligger en fullt funktionsduglig våtdräkt precis bredvid men scenen utvecklar sig till att ändå bidra med något mer än bara T&A. Detsamma gäller duschscenen där Olga Karlatos först måste posera framför strategiskt placerade speglar (som av någon outgrundlig anledning inte immat igen…) men som i slutänden får bidra med mer gore än sex. De här smarta kontrasteringarna gör att i alla fall jag stör mig mindre på kvinnornas kroppsexponeringar eftersom de mynnar ut i något som är så långt från sex man kan komma (för de allra flesta i alla fall).

Den huvudsakliga styrkan i Zombi 2 ligger dock i den helhet som Fulci lyckas skapa med stämningen på ön, en måttfullhet i vad han väljer att visa (en hand med halvt ruttnande fingrar som kläms av i en dörröppning istället för full frontal zombie, ödsliga gator med en ensam hasande gestalt istället för galopperande horder), innovativa vinklar och perspektiv istället för enbart pang-på-rödbetan-bilder, Fabio Frizzis score, en i övrigt obehaglig ljudbild (surrande flugor, stönanden, krafsanden, vinande vindar och mullrande trummor) och ett fullkomligt fenomenalt smink- och effektarbete från bland andra Giannetto De Rossi. Tillsammans skapar allt detta zombies som får mig att tro på att det finns någon slags ondska i världen. Screw Romeros Frankenstein-wannabes, de här zombiesarna är rejects från helvetet självt.

star_full 2star_full 2star_full 2star_full 2

Zombietyp
De här zombiesarna har allt det som Romeros klassiska långsamma zombies har, bara bättre (eller värre, beroende på hur man ser det). Utseendet påminner mer om en krackelerad lermask och läskigheten i det gör att man kan bortse från sådana petitesser som exempelvis att zombies från en 400 år gammal kyrkogård inte reducerats till rena skelett.

Omfattning
Begränsad till Matul sade ni? Mja, ni minns väl den där båten vid New York…?

Vapen
Vad som finns till hands för att krossa zombieskalle. Dr. Menard försöker vara rationell så länge kulorna räcker, med välriktade skott i skallen, men i värsta fall kan man alltid ta ett stenkors och drämma till.

Fristad
Zombi 2 ger ett tydligt exempel på vad Max Brooks också påpekar — blotta tyngden av tiotals kroppar kan få den stadigaste av dörrar att ge vika. Och dörrarna till sjukhuskyrkan är inte särskilt stadiga…

Annonser