Musikalisk demonfemma

Ska man nu vara med på en skräckfilmsvecka är det lika bra att gå all in. Därför bjuder jag nu på en musikalisk fredagsfemma för att följa upp med ytterligare en demonfilm senare under dagen.

***

Ujujuj, det här var verkligen inte det lättaste. En fredagsfemma med skräckfilmsmusik grupperad enligt några slags kriterier. Musik från bra filmer, oavsett musikalisk kvalitet? Nej, här skulle ju fokus ligga på det rent musikaliska så då är det ju bara att bita ihop och försöka hitta bra musik från likaledes bra filmer. Prio ett var naturligtvis att plocka musik från årets demontemafilmer men på det hela taget häll de tyvärr inte måttet i detta avseende. Sedan var jag inne på om jag skulle fokusera på det lite melankoliska, med Johan Söderqvists score till Låt den rätte komma in som the crowning jewel.

The Changeling (1980)

alt. titel: Hämnd ur det förflutna

Changeling översätts på svenska närmast till en ”bortbyting”, en trollunge som lags i vaggan för att göra livet surt för sina stackars mänskliga föräldrar. De flesta har väl någon gång läst (frivilligt eller inte) Selma Lagerlöfs sedelärande novell om hur det är viktigt att vara snäll till och med mot en trollunge eftersom man aldrig vet vem som får betala priset för den behandlingen.

1980 års tio bästa filmer

Flera händelser på det politisk-samhälleliga planet. Prinsessan Viktoria blir efter en förändring i Sveriges successionsordningen kronprinsessa. Lite högre smäller kanske Islands val av Vigdís Finnbogadóttir, världens första demokratiskt valda kvinnliga statsöverhuvud. Åter på den svenska spelplanen utnämns den förste JämO och sommartid återinförs efter att ha varit förvisad till avbytarbänken sedan 1916.

Paura nella città dei morti viventi (1980)

alt. titel: Staden med levande döda, City of the Living Dead, The Gates of Hell

Lucio Fulci följde upp utmärkta Zombi 2 med sin löst sammanhängande Gates of Hell-trilogi. Först kom denna City… och raskt därpå följde The Beyond samt The House by the Cemetary. Min minnesbild var att första filmen ut också var den starkaste, skulle det visa sig stämma? Spänningen var olidlig!

Non si sevizia un paperino (1972)

alt. titel: Don’t Torture a Duckling

I en tid när ingen ifrågasatte katolska prästers intresse för unga gossar försöker fader Alberto hålla pojkarna i byn Accendura sysselsatta med fotboll och bön. Han ansträngningar tycks dock vara förgäves, i alla fall när det gäller rackarungarna Bruno, Michele och Tonino. I likhet med byidioten Guiseppe gillar de till exempel att försöka smygkika på de lokala männen när de välkomnar sina ditresande prostituerade. Micheles föräldrar hushållar dessutom åt den unga och vackra Patrizia som är på flykt från Milano efter en drogskandal. En arbetsgivare som inte ser någon som helst anledning att skyla sin solbadande kropp när Michele kommer med hennes apelsinjuice.

…E tu vivrai nel terrore! L’aldilà (1981)

Idag är det midsommarafton och visst firar vi hellre med en rejäl sågning än gemensakpsfascism runt lövade pålar? Själv ska jag ha det utmärkt trevligt med min bror och eftersom det är han som varit min primära Fulci-distributör tyckte jag att The Beyond (icke att förväxla med fem år yngre Lovecraft-rullen From Beyond) kunde vara passande.

***

alt. titel: The Beyond, Seven Doors of Death

Liza Merril har ärvt ett gammalt hotell i det innersta av Louisiana. Eftersom hon är en tuff New York-böna är hon övertygad om att vad landsbygden än kan erbjuda är hon fullt rustad att ta itu med det. Men då har hon inte räknat med Seven Doors Hotel självt. Hotellet är nämligen byggt på en av helvetets sju portar och snart blir det uppenbart för alla inblandade att det är på egen risk man närmar sig huset.

Quella villa accanto al cimitero (1981)

alt. titel: Huset vid kyrkogården, The House by the Cemetery

Nå, ingen ska anklaga Lucio Fulci för falsk marknadsföring. The House by the Cemetery  börjar nämligen helt följdriktigt med ett stort och tjusigt hus som ligger vid…en kyrkogård – kan man tänka sig! I bakgrunden hörs för säkerhets skull lite vargyl också. Hur många vargar som finns i New England kan kanske diskuteras, men vad som är viktigare just nu är att det övergivna huset uppenbarligen används av de lokala ungdomarna som hångelställe.

ALIMo: 1980-1981

Det börjar bli lite filmer varje år och det går inte att skriva om alla. Därför införs härmed ”Nostalgifria listan” när så krävs eftersom mina årsbästa ibland är långtifrån nostalgifria, vilket kanske redan visat sig på 70-talet. Max fem-sex filmer får plats på denna lista och den består främst av filmer som är odiskutabelt bra (enligt min mening i alla fall och det här är min lista), men som jag av olika anledningar inte lyfter i texterna.