ArachnophobiaEtt, två, tre

Filmspanarteman kan vara riktiga självterapisessioner. Härom sistens fick vi lov (eller tvingades, beroende på hur man ser det) att utmana våra invanda ramar och försöka oss på en film utsedd av någon annan. Där kom jag ganska lätt undan med mycket trevliga Grizzly Man.

På det fjärde skall det ske.

Sist ut i november var temat ”Mardrömmar” och här gjorde bloggkollegan Fiffi storverk genom att sätta sig öga mot öga med sina värsta mentala fiender – de ilskna ormarna i Snakes on a Plane. Inom just temat tog jag the easy way out med Jacob’s Ladder men efter att ha konfronterats med Fiffis kraftansträngning kändes som att det inte längre fanns någon återvändo.

På det femte gäller det.

Jag fixar nämligen rätt mycket när det kommer till skräckfilm (eller film överhuvudtaget). Slaffs, galna yxmördare, kannibaler, krokodiler och ormar slinker ned lätt som en dans. Min akilleshäl är dock de åttbenta små krabaterna som ibland inte alls är särskilt små.

När jag var liten fick jag panikångest ifall det hade letat sig in en harkrank i rummet när det var dags att sova och det har alltid gått en liten ilning längs med ryggraden när löshanden Thing pilar över golvet i någon av familjen Addams-filmerna. Av den anledningen finns det alltså vissa filmer som jag medvetet undvikit och Arachnophobia var givetvis en av dem.

På det sjätte smäller det!

Spindelfobiske stadsläkaren Ross Jennings plockar med sig pick och pack och familj ut på Landet. Riktigt varför tycks varken han eller hustrun Molly vara klara över, men Luften är ju så Bra För Barnen. Väl framme i den perfekta småstaden Canaima kommer dock besvikelserna slag i slag. Den uråldrige doktor Metcalf som lovat att han skulle pensionera sig kommer plötsligt på att han vill fortsätta jobba. Konsekvens: inga patienter över till Ross utom grannen Margaret som tycker synd om honom. Dessutom tycks huset de köpt vara sönderätet av termiter.

Problem nummer ett blir dessutom etter värre när Margaret dör knall och fall. Ross är övertygad om att den är något skumt i görningen (vi tittare håller med och tänker lite på de där gigantiska spindelnäten som fanns i familjen Jennings lada) medan alla andra skyller på honom eftersom han rådde Margaret att sluta äta pillren som Metcalf ordinerat.

Arachnophobia är faktiskt en riktigt charmig liten rulle. Enkel i både skrämsel och humor men tar aldrig för sig mer än den klarar av. Filmen blev en debut för regissören Frank Marshall, men han hade å andra sidan gott om erfarenhet som producent för både Poltergeist och Empire of the Sun.

Och med Marshalls producentfilmer i bakhuvudet är det inte heller det minsta konstigt varken att kompisen Stevie Spielberg ställde upp som exekutiv producent eller att filmen i sin familjekänsla påminner lika mycket om en Spielberg-produkt som den tidigare nämnda Poltergeist.

Hotet från de krypande otäckingarna riktas nämligen först och främst mot Ross fru och barn och det är förstås han som i slutänden måste göra slag i saken och skydda både familj och hem (även om det i ärlighetens namn i vanlig ordning inte kvarstår särskilt mycket hem när slutstriden väl har timat).

Samtidigt väver historien in det mer klassiska femtiotalshotet mot Småstaden från Utsidan. Spindlarna är en naturvidrig hybrid som egentligen inte borde existera om det inte vore för människans osunda nyfikenhet.

Dessutom tycker jag att man kan gå ännu längre tillbaka och se klara kopplingar till Dracula i och med betoningen på att våra vam…spindeljägare måste förstöra ”the primary nest” och med spindelforskaren James Atherton i spetsen som en annan van Helsing.

Nå, hur gick det nu då för den spindelrädde tittaren? Jomen det klarade sig riktigt bra, jag kunde sitta kvar filmen ut, andades relativt normalt hela tiden och kunde intala mig att alla krypningarna på armar och ben var ren inbillning. Men jag fick tillhålla maken å det strängaste att han under resten av dagen inte under några omständigheter fick peta på mig utan att ha förvarnat skriftligt i tre exemplar först. Och vad var det för svart liten fläck som rörde sig på väggen…?