Världen är ung, men hård och ogästvänlig. Att döda eller dödas är vad som gäller och människans enda övertag är hennes list. Fast så värst mycket list vet jag inte om man påstå finns hos den stam av tidiga hominider vi får möta. De kan visserligen lura ett vårtsvin att ramla ned i en grop, men den sociala strukturen bygger helt på att den starke tar vad han vill ha, må det sedan vara stekt gris eller kvinnor.
Resultatet är ständiga slagsmål mellan staminvånarna, åtföljda av de grymtningar som tycks utgöra hela deras kommunikationsbas. I ett sådant besegras Tumak av sin far och resultatet är att han söker sig bort från stammen. I flera dagar vandrar han genom den nyfödda och föga tillmötesgående världen, full som den är av enorma ödlor, spindlar och dinosaurier.
Det är nog tur att forskaren Gerald Deemer är mer inriktad på att försöka hitta på lösningar för världens populationsexplosion än att förutsäga den. Hans gissning att jordklotet skulle vara tättbefolkat med drygt 3,6 miljarder människor år 2000 kom nämligen på skam redan 1974 när vi nådde 4 miljarder. Nu tycks det inte vara långt kvar innan vi kan dubbla den summan.
Hur skulle 50-talets man kunna bekräfta för sig själv och sin omgivning att han fortfarande är en Man? I det ombonade amerikanska samhället återstod inte så mycket mer än att på arbetsmarknaden se till att man medelst intelligens och vassa armbågar tryggade tillvaron för fru och barn.
Ett, två, tre
Rörliga bilder och tryckta ord 