1941 går det till slut upp för de välbärgade britterna i Shanghai att det kanske kan vara dags att röra på sig för att undvika japanerna. I det allmänna tumultet kommer tolvårige Jamie ifrån sina föräldrar. Till en början försöker han vänta på mamma och pappa i familjens hus och har då vissa likheter med en annan grabb som var ensam hemma – han passar exempelvis på att cykla inomhus. När han väl ger sig iväg från huset dröjer det inte länge innan han blir internerad i fånglägret Longhua, en plats som Jamie inte har så mycket emot eftersom det ligger precis vid ett flygfält och hans hetaste önskan är att bli pilot.

Jag är medveten om att Empire of the Sun är en klassiker men ska jag vara helt ärlig satt jag mest och undrade när den skulle ta slut. Christian Bale gör givetvis en fantastisk skådespelarinsats men när handlingen väl har etablerat Jamie som en hyvens grabb och en smart överlevare kommer man liksom inte så mycket längre. Han…överlever. Kanske är det för att livet i fångläger inte skiljer så värst mycket åt oavsett var och när de befinner sig – just den företagsamma grabben känner vi igen från böcker som exempelvis What Is the What (Sudan) eller A Lucky Child (förintelsen).

Stephen Spielberg sätter ihop en massa bilder, vissa av dem bedövande vackra det ska medges, och de hänger ihop till en fullt begriplig historia men den berör mig inte för fem öre. Filmens absoluta höjdpunkt för min del var istället när jag insåg att jag faktiskt kände igen den då blott 22-årige Ben Stiller.