Jag har idag den stora äran att få haka på bloggkollegorna Fripps filmrevyer och Movies-Noir i deras projekt ”52 Directors”. Rubriken är egentligen ganska självförklarande – en gång i veckan under hela 2019 postas ett inlägg ägnat åt en specifik regissör. Fem (favorit)filmer listas för den aktuella regissören och hittills har herrarna hunnit avhandla exempelvis Ridley Scott, Ron Howard, David Lynch och Charlie Chaplin.

kurosawa pic

Denna vecka (no. 39 i ordningen) har turen kommit till Japans sannolikt mest välkända regissör utanför landets gränser för en lite bredare publik: Akira Kurosawa. Och eftersom jag ägnade hela mars månad år 2012 åt Kurosawas samlade produktion fick jag nu chansen att återkomma till och rekommendera en av mina absoluta favoritregissörer. Som dessutom uppvisar en grymt hög lägstanivå eftersom jag utan problem hittar fem filmer som alla fått toppbetyg. Däremot är det mer grannlaga att sortera dem sinsemellan och placeringarna kan ses som mer eller mindre utbytbara.

5. Yôjinbô (1961)

Även känd under titeln Yojimbo – Livvakten eller, kort och gott, Yojimbo. Dessutom ett av flera exempel på en filmisk rundgång som Kurosawa var en del av. Han inspirerades av westerns och hårdkokta noir-deckare och inspirerade i sin tur bland andra Sergio Leone när han skapade sina spagetti-westerns.

Yojimbo pic

4. Ran (1985)

Kurosawa fortsatte att göra film nästan ända fram till sin död 1998 men Ran är i mina ögon hans sista mästerverk. Lika ruggigt snygg som Blodets tron men på en mer episk skala och i färg. Kurosawa återvänder också här till Shakespeare i form av King Lear.

Ran pic

3. Ikiru (1952)

Fantatsiskt om de sista månaderna i en byråkrats liv. Takashi Shimura visar var skåpet ska stå, om än extremt nedonat och ödmjukt.

Ikiru pic

2. Shichinin no samurai (1954)

Fortfarande regissörens absolut mest kända film, gissar jag. Den långa speltiden flyger fram, oavsett hur många gånger jag hänger med de sju samurajerna.

Sju samurajer pic

1. Tengoku to jigoku (1963)

En film som lyckas vara många olika saker på en och samma gång, men bland annat ett tajt kammardrama där Kurosawas mångårige skådespelare Toshirô Mifune briljerer. Har du inte sett Himmel och helvete (High and Low på engelska), vad väntar du på?!

Himmel och helvete pic

Skulle du vara nyfiken på vad jag tyckte om alla Kurosawa-filmerna 2012, klicka här. Men innan jag helt lämnar Kurosawa kan jag inte låta bli att slå ett slag för både Blodets tron från 1957 och Rashômon från 1950, filmer som skulle ha platsat på vilken annan fem-i-topp-lista som helst.

Annars är det bara att hoppa vidare till Fripps filmrevyer och Movies-Noir för att se vilka av Kurosawas filmer som blev deras favoriter. Det finns ju så fantatsiskt många att välja mellan.

 

 

 

 

Annonser