Jag har idag den stora äran att få haka på bloggkollegorna Fripps filmrevyer och Movies-Noir i deras projekt ”52 Directors”. Rubriken är egentligen ganska självförklarande – en gång i veckan under hela 2019 postas ett inlägg ägnat åt en specifik regissör. Fem (favorit)filmer listas för den aktuella regissören och hittills har herrarna hunnit avhandla exempelvis Ridley Scott, Ron Howard, David Lynch och Charlie Chaplin.
Denna vecka (no. 39 i ordningen) har turen kommit till Japans sannolikt mest välkända regissör utanför landets gränser för en lite bredare publik: Akira Kurosawa. Och eftersom jag ägnade hela mars månad år 2012 åt Kurosawas samlade produktion fick jag nu chansen att återkomma till och rekommendera en av mina absoluta favoritregissörer. Som dessutom uppvisar en grymt hög lägstanivå eftersom jag utan problem hittar fem filmer som alla fått toppbetyg. Däremot är det mer grannlaga att sortera dem sinsemellan och placeringarna kan ses som mer eller mindre utbytbara.
5. Yôjinbô (1961)
Även känd under titeln Yojimbo – Livvakten eller, kort och gott, Yojimbo. Dessutom ett av flera exempel på en filmisk rundgång som Kurosawa var en del av. Han inspirerades av westerns och hårdkokta noir-deckare och inspirerade i sin tur bland andra Sergio Leone när han skapade sina spagetti-westerns.
4. Ran (1985)
Kurosawa fortsatte att göra film nästan ända fram till sin död 1998 men Ran är i mina ögon hans sista mästerverk. Lika ruggigt snygg som Blodets tron men på en mer episk skala och i färg. Kurosawa återvänder också här till Shakespeare i form av King Lear.
3. Ikiru (1952)
Fantatsiskt om de sista månaderna i en byråkrats liv. Takashi Shimura visar var skåpet ska stå, om än extremt nedonat och ödmjukt.
2. Shichinin no samurai (1954)
Fortfarande regissörens absolut mest kända film, gissar jag. Den långa speltiden flyger fram, oavsett hur många gånger jag hänger med de sju samurajerna.
1. Tengoku to jigoku (1963)
En film som lyckas vara många olika saker på en och samma gång, men bland annat ett tajt kammardrama där Kurosawas mångårige skådespelare Toshirô Mifune briljerer. Har du inte sett Himmel och helvete (High and Low på engelska), vad väntar du på?!
Skulle du vara nyfiken på vad jag tyckte om alla Kurosawa-filmerna 2012, klicka här. Men innan jag helt lämnar Kurosawa kan jag inte låta bli att slå ett slag för både Blodets tron från 1957 och Rashômon från 1950, filmer som skulle ha platsat på vilken annan fem-i-topp-lista som helst.
Annars är det bara att hoppa vidare till Fripps filmrevyer och Movies-Noir för att se vilka av Kurosawas filmer som blev deras favoriter. Det finns ju så fantatsiskt många att välja mellan.
Rörliga bilder och tryckta ord 
Vad kul att du ville vara med och lista dina Kurosawa-favoriter!
Det är svårt att inte respektera AK som precis som du skrev inspirerat andra regissörer, som i flera fall gjorde/gör remakes och nyversioner på hans filmer.
Yojimbo och Ran såg jag för väldigt länge sen, precis som Rashomon. Eftersom ingen av dessa föll mig i smaken när de sågs, har jag inte känt för att se om dem. Inte dåliga, bara inte lockad av att se om. Men en vacker dag kanske det sker 🙂
Dina topp två har jag inga invändningar mot. Båda återfinns på min topp fem-lista. Bland hans absolut bästa, ingen tvekan om saken.
Tack för att jag fick vara med! Det känns som om du dras mer till realism-Kurosawa än samuraj-Kurosawa? För när det gäller tex berättande och utseende upplever jag annars Ran, Rashomon och Yojimbo som väldigt olika filmer
Tack till dig Sofia. Det var jättekul att få allas vår egen Kurosawa-expert med denna vecka! Det blev som kryddan som lyfte anrättningen till perfektion!
Trots att du sett allt och jag bara de få har vi ändå tre överlapp. Dina övriga två lägger jag upp på listan. 🙂
@Henke: Smickrare där 🙂 Nå, det fina är ju att jag tror det finns en Kurosawa för alla
Tror jag kommenterat på de flesta Akira filmer du skrev om när det begav sig. Har inte sett lika många och då nästan bara hans Samurajfilmer en fem i topp skulle nog se ut så här
1 Ran
2 Blodets tron
3 Rashmon
4 7 samurajerna
5 Drömmar
men jag behöver se fler filmer för att inte darra på manschetten när jag presenterar listan.
@Filmitch: Ja, har du Yume på femte plats skulle jag säga att det finns en del övrigt att provsmaka 😉
Jag vet att många finner den filmen svag men den har en atmosfär som jag gillar och första berättelsen om spökrävarna som dansar är av någon dunkel anledning bland det ruggigare jag sett
@Filmitch: You can’t argue with atmosphere