The Lego Batman Movie (2017)

alt. titel: The LEGO Batman Movie

Det är synd om Jokern. Här är han omgiven av inkompetenta superskurkollegor som Calendar Man och Condiment King (vars superkraft består i att kunna spruta ned sina motståndare med en dosis senap och ketchup). Inte ens när de förenar sina krafter lyckas de genomföra en enda kupp utan att den evinnerlige Batman besegrar dem som vanligt.

Men Jokern kan åtminstone sova gott om natten i Arkhamfängelset (dit Batman i och för sig märkligt sällan lyckas förpassa honom), trygg i förvissningen att han är Batmans superskurk numero uno. Right? Right?!

Nej, Batman är en sådan loner att han inte ens behöver en äkta nemesis. Präktige Stålis har ju sin general Zod, men Batman intygar att han inte behöver en enda människa i sitt liv. Varför skulle han förresten behöva det? Han har ju sin superdator, sin Batcave, sitt Bat-trophyroom, sina Batfordon och sin microvärmda hummer thermidor? Trodde verkligen Jokern att de ha något särskilt tillsammans? Vilken total loser!

Men Batman ska komma att förstå att det inte finns något så farligt som en avfärdad superskurk (hell hath no fury… och allt det där). Understödd av Gothams nya kommissarie Barbara Gordon som vill se ett slut på vigilanteväldet slår Jokern totalt undan fötterna för Batmans hela existens. För vem är brottsbekämparen i sin snitsiga mantel när det inte längre finns några brott att bekämpa?

Med min synnerligen begränsa knarkerfarenhet (mängd inmundigat knark: 0) tänker jag mig att en tittning på The Lego Batman Movie ger en upplevelse liknande den att vara pårökt bortom allt förnuft och samtidigt försöka hänga med vardagen runtomkring en. Allt annat borde i detta pårökta tillstånd synas gå i kolibrihastighet och det är den speeden vi har i dagens legofilm. Jag sitter med en känsla av att jag hela tiden ligger cirkus en halv sekund efter alla skämt, referenser och andra humoristiska element. Ärligt talat är det rätt utmattande.

Samtidigt måste jag erkänna att det är i dessa delar som filmen är som bäst. Särskilt när den når en übermetanivå och inte bara kommenterar Batmanuniversat och superhjälten rent generellt utan också specifikt pratar om exempelvis de tidigare filmerna och att de beskriver något som verkligen hänt den Batman vi får träffa nu. Exempelvis omnämns Adam West-filmen som ”that weird episode from 1966”.

I ett slags parallellspår finns historien om en Batmanloner som måste lära sig den hårda vägen att det aldrig lönar sig att vara en loner. Ensam är inte stark och man kommer längre i samarbete med goda vänner än att försöka skydda både dem och sig själv från smärta. Tyvärr tycker jag inte att legofilmen lyckas få dessa två bitar att riktigt passa ihop med varandra.

Den första legofilmen överraskade mig positivt med att vara häpnadsväckande innovativ med själva konceptet som var legovärlden. Batmanfilmen rör sig förvisso i samma värld men antingen känns konceptet inte längre känns lika fräscht eller också är utförandet helt enkelt sämre. Kanske har det något med saken att göra att den förra filmens regissörer och manusförfattare nu har tagit ett steg tillbaka och endast agerat som producenter?

Visst finns det sämre filmer där ut än The Lego Batman Movie men den första filmen hade ändå gett mig vissa förväntningar som jag inte tyckte infriades. Filmen gör mig dessutom kapitalt osugen på nästa legoprodukt (Lego Ninjago) som redan är så klar att det fanns en trailer att visa innan dagens legobygge.

De andra filmspanarna var säkert inte så ålderstigna att de blev förvirrade av det hysteriska tempot. Only one way to find out!
Fiffis filmtajm
Har du inte sett den?
Jojjenito