Atlantic Rim (2013)

Ännu en så kallad ”mockbuster” från kvalitetsbolaget The Asylum (man vet alltid vilken kvalitet man får – usel…) och med en titel som i alla fall är lite mindre lurig i förhållande till sin ”tvilling” Pacific Rim jämfört med (American) Battleships som snabbt följde på sänka skepp-filmen Battleship (den tycks numera ha fått lov att ändra titeln till American Warships).

En hel oljerigg är spårlöst försvunnen och det är tillräckligt mystiskt för att man ska bestämma sig för att testa det nypåfunna robotprojektet Armada i fält. Skit samma att de tre piloter som ska styra de tre robotarna är oansvariga barnungar (he’s the best damn pilot we have!). Skit samma att robotarna ska ned på djup som de aldrig testats för förut. Skit samma att det i kommandocentralen (vilken tycks märkvärdigt lik ett hotellkonferensrum) sitter en militär med både ögonlapp och grus i den ansträngda basrösten som har ett synnerligen kliande kärnvapenavtryckarfinger.

Väl nere på havets botten hittar våra tre piloter mycket riktigt resterna av riggen (som tydligen då inte syntes på några instrument) men också ett monster (Alien? Urtidsdjur? Skitsamma!) som de raskt börjar slåss med. Hetsporren Red bevisar strax vilken duktig soldat han är genom att tvärtemot en direkt order från amiralen i hotellkonf… kommandocentralen förfölja monstret och därmed jaga upp det på land där det finns en massa mumsiga människor (det bara förutsätts att monstret skulle vara farligt för människor. Är inte alla filmmonster det?).

Red fortsätter sedan sin vinnarserie genom att hoppa upp som gubben i lådan vid en av New Orleans stränder (enda sättet han borde kunna lyckas med det är om han kröp på havsbottnen de sista kilometerna) och via en enorm robot dåna ut ”Get off the beach!”. För att sedan toppa dagens prestationer med att rasera halva staden i sina försök att ta livet av monstret.

Men vänta! Det fanns visst ytterligare ett monster som gonat till sig under bältet av råolja och som nu är på väg mot New York. Samtidigt har robotarna blivit utrustade med ett helt oprövat system som gör att piloterna känner smärta när de slåss mot monstren (how smart wasn’t THAT idea?!) och den kärnvapengalne militären med ögonlappen litar av någon outgrundlig anledning inte alls på Armadaprojektets eventuella framgångar och vill helst av allt spränga Manhattan till kingdom come och söte Jesus, jag ooooorkar inte mer.

För all del, om man nu ska vara extremt välvilligt inställd (en känslostämning som det krävs en avsevärd mängd alkohol för att nå. Alternativt en rejäl smäll i skallen) är Atlantic Rim inte den sämsta The Asylum-film jag har sett. Det finns trots allt någon form av historia och de små utrymmen där våra tre tappra piloter styr robotarna ser inte ut att bara vara gjorda av plywood och gummisnoddar (det gör däremot den lilla neuralkontaktmojängen som gör att de kan bli skadade samtidigt med robotarna. Som sagt: Best. Idea. Ever.) Rent storymässigt har man däremot slängt in en helt obegriplig del som handlar om något slags triangeldrama mellan de tre piloterna (två män och en kvinna) som heller aldrig följs upp (kanske det är därför den känns obegriplig?).

Ibland blir det hela till och med lite roligt, särskilt eftersom produktionen haft råd att pröjsa typ 10 statister som får vara allt från anfallande soldat”horder” till vilt flyende evakueringsoffer vilket exempelvis får till följd att baren där piloterna ska fira sin triumf mest av allt känns ödslig. Eller när evakueringen har gått i stå eftersom ”the bridges are choked” varpå vi får ett arkivklipp på vad som ser ut att vara fullt normal och högst ordnad vardagstrafik.

Med dessa arkivklipp kan jag dock tycka att produktionen biter sig lite i monstersvansen. Visst är det mumma att kunna använda bilder av ett sönderslaget New Orleans som sannolikt kommer från efterverkningarna av Katrina men det känns ärligt talat ganska snaskigt. Detsamma gäller New York där man dock valde att vara något mer försiktig med 9-11-bilderna.

Slutsatsen blir ändå som den brukar efter en The Asylum-rulle: hade Atlantic Rim varit ett entusiastiskt amatörprojekt istället för en del av en genomtänkt affärsstrategi hade man känt sig mindre smutsig efter en titt.