The SignalOm alla bara kunde se till att hålla sig på en och samma fläck och inte hatta runt så förbannat skulle filmindustrin ha betydligt mindre material att jobba med. Den här gången är det Hayley, Nic och Jonah som ska bila tvärs över Amerikas förenta stater eftersom Hayley har bestämt sig för att överge ärevärdiga MIT för det soliga Caltech.

Det här gör förstås att Nic börjar fundera på sitt och Hayleys förhållande, särskilt som han blivit sjuk på ett sätt som bara kan gå i en riktning (hint: det är inte mot en friskare och starkare kropp). Den föredetta löparen som nu är beroende av sina kryckor behöver alltså något att distrahera sig med och det kommer som ett brev på posten. Eller för att ta det mer bokstavligt: som ett mess i mobilen: ”r u agitated”.

Han och Jonah har tidigare stött ihop med en hacker som kallar sig Nomad och nu tror de sig kunna spåra den undflyende karaktären. Som av en ren händelse skulle de inte ens behöva köra någon särskild omväg för att dyka upp på tröskeln hos en finnig 14-åring (som de antar att Nomad är) och därmed bevisa att de är överlägsna i datanörderiet.

Men Nomads signal leder dem till ett ödsligt skjul som påminner om The Blair Witch Project snarare än The Social Network. Eller kanske något ännu mer främmande? Efter att Hayley har blivit kastad i luften som av en osynlig kraft blir allt svart innan Nic vaknar upp i ett kliniskt vitt sjukhus där han omhändertas av tysta vårdare iförda hazmat-dräkter.

Den ende som kommunicerar med honom är läkaren Wallace Damon som berättar att trion råkat ut för ett möte med en tvättäkta E.B.E. – Extraterrestrial Biological Entity. Innan man hunnit göra hundra miljoners tester för att klargöra i vilken utsträckning Nic och hans kompisar blivit kontaminerade i det mötet är det dräkt på som gäller.

The Signal börjar lovande, inte minst eftersom jag inte har en aning om vad jag ska förvänta mig (men eftersom det är min kära livskamrat som propagerat för titten ligger antingen skräck eller sci-fi nära till hands). Det hela är grymt snyggt filmat, vilket antyder att det inte är någon dununge som hållit i regissörsspakarna. Jag gillar de korta flashbacksen till Nics meditativa löprundor i slowmotion och att manuset inte känt ett obönhörligt behov att förklara exakt varför han går på kryckor.

I det övergivna skjulet bjuds vi på lite found footage i och med att exkursionen prompt måste filmas men eftersom inslaget hålls föredömligt kort, är i sammanhanget relevant och dessutom levererar en riktigt rolig Blair Witch-referens är det bara att applådera lekfullheten. De tre huvudrollsinnehavarna: Brenton Thwaites, Olivia Cooke och Beau Knapp levererar fullt godkända prestationer där snygge Brenton med sina markerade ögonbryn och mörka ögon får dra tyngsta lasset.

Men The Signal har problem på manusnivån. Eller snarare får, allt eftersom berättelsen framskrider. I början är det som sagt spännande och lite mystiskt. Vem är Nomad? Vad betyder ”signalen” som Nic och Jonah spårar? Vad är det för institution där de tre hålls fångna? Befinner de sig i en avlägsen framtid? Fångna av aliens? En vilt forsande flod i Nics löpar-flashback öppnar upp för möjligheten att det hela faktiskt bara är en dödshallucination.

Problemet är att det inte verkar som om manusbröderna William och Carlyle Eubank (Willam är den som också hållit i regissörsspakarna och även om The Signal ”bara” är hans andra långfilm får dess omsorgsfulla utseende snart sitt svar: han har en bakgrund som fotograf) samt David Frigerio själva riktigt vetat i vilken riktning de velat ta sin film. De slänger in suggestiva antydningar och händelser hej vilt och i slutänden får de inte det hela att hänga ihop. Oavsett vilket alternativ man väljer är det delar av filmen som blir hängande utan lösning. Dessutom blir ”lösningen” fånig eftersom Nic borde ha plockat upp den efter fem minuter och inte en dryg timme som nu var fallet.

De från början fina flashbacksen till löpning och ett nöjesfältsbesök blir efter ett tag mest repetitiva när det visar sig att de egentligen inte leder någonvart. Detsamma gäller närbilderna på Nics ögon och hans upprepade flyktförsök. The Signal är bara 97 minuter lång men kändes betydligt längre. I intervjuer har manustrion menat att filmen ska handla om konflikten mellan logik och känsla samt en människas drivkraft. Jag kan se de delarna i efterhand men det var inget som blev tydligt vid själva titten.

Men The Signal var helt klart tillräckligt genomarbetad och fylld med tillräcklig ambition för att det ska bli spännande att se vart herrarna Eubank tar sig härnäst, kanske med lite erfaren manushjälp? Den här gången snubblades det lite när ungefär halva loppet var sprunget men det kommer fler tävlingar och då vill jag befinna mig vid målgången.

star_full 2star_full 2

Annonser