FilmspanarnaDet är tydligen på modet att plocka ned superhjältar i den krassa verkligheten nu för tiden. Stålmannen. Captain America. Mäktiga Örnen.

Ja, den där siste snubben är kanske inte allmänt känd i Marvel- eller DC-världen. Men på fågelön (som för fågelinvånarna verkligen är hela världen, kolla bara på deras kartor om ni inte tror mig) är Mäktiga Örnen den där sortens superhjälte som ungarna slutar tro på när de når en viss ålder (så tuff att hans sexpack har varsitt sexpack). Alla ungar som har en mamma och en pappa som kan berätta hur saker och ting ligger till, vill säga.

Angry BirdsFör Red, vars ägg på något sätt fastnade på hittegodsavdelningen, är läget ett annat och han har aldrig riktigt slutat tro på Mäktiga Örnens superkrafter. Fast under de senaste åren har hans krafter mest gått åt till att vara förbannad eller försöka se till att inte bli förbannad. På andra fåglar. På korkade fågelföräldrar som inte uppskattar hans födelsedagsclown. På mimande fåglar. På fåglar som nyser på hans film popcorn. På det faktum att han har vare sig kompisar eller familj.

I det fredliga och konfliktlösa samhället på ön är Red i sanning en udda fågel men hans drivande ilska (vilken tidigare skytts som ett ovälkommet ogräs i den prydliga fågelrabatten) ska visa sig komma till nytta dagen då de gröna grisarna anländer.

Ibland blir man glatt överraskad. Ibland får man exakt vad man förväntar sig och det blev tyvärr fallet med Angry Birds. I likhet med Battleships känns det rätt givet att en film som ska ”basera” sig på ett spel vilket egentligen inte har någon som helst handling är ett chansartat äventyr. Särskilt som filmen fortfarande ligger så pass nära mobilspelet att själva huvudpoängen blir att det förr eller senare ska börja skjutas fåglar med en gigantisk slangbella mot ilskna gröna grisar.

Det faktum att grisarna framställs som nyrika och vulgära, att de är typ sämst på resurshushållning och kör avgasspyende bilar eller att fåglarna inledningsvis blir som förhäxade av de meningslösa ”förbättringar” som grisarna tillhandahåller blir aldrig några bärande element i berättelsen. Den hålls istället hela tiden på nivån farsartad dratta-på-ändan-buskis. Ni vet, tårtningar och ständigt snoriga fåglar som nyser grönt slem på alla omkring sig. Dialogen låter som om den är körd genom Google Translate (yes, det var en dubbad visning) eller också är problemet att hela sammanhanget och framställningen är så ultraamerikansk att dialogen låter märklig även om den rent idiomatiskt är oantastlig.

Det enda man lyckas åstadkomma är det uråldriga hitta-dig-själv-och din plats-och få kompisar-budskapet som, när det presenteras så här pass fantasilöst, börjar anta en än tydligare mögeldoft. Manusförfattaren Jon Vitti har jobbat med bland annat The Simpsons vilket får mig att misstänka att han hittat ett smart sätt att lyfta lön utan att lyfta ens ett motsvarande författarlillfinger. Eller också är det någon som hatar Vitti och satt hans namn på den här produktionen bara för att jävlas.

Dessutom känns Angry Birds inte särskilt tonsäker. Historien och dess humor är som sagt i huvudsak till för den yngre delen av publiken (som, på åtminstone den här visningen, trots det inte verkade särskilt uppskattande) samtidigt som filmen lite nu och då (när filmmakarna kommit ihåg det känns det som) slänger in ett par kycklingklubbor till de medföljande vuxna.

De godbitarna bygger främst på smådetaljer vid sidan av, som att grisarnas favoritskådis förstås är Kevin Bacon eller att Red tvinga delta i aggressionsworkshops med namn som ”Paint Your Pain”. Alternativt klassiska låtar som Rock You Like A Hurricane eller I Will Survive. Samtidigt finns det i fågelbyn en ”Hug Trader” vilken utstrålar klara farbror Bosse-vibbar och vem hen ska tilltala är högst oklart.

Det jag däremot kanske inte riktigt hade förväntat mig var den höga nivån på själva animeringen som för mina ögon är obegripligt bra. Ambitionsnivån i manus och humor signalerar snarare bottenskrap-på-Barnkanalen-animering. Men en välanimerad pippi gör som bekant inte en film. För att rädda Angry Birds räcker det inte ens med ett gäng välanimerade pippisar.

star_full 2

Var de andra filmspanarna månne bättre på att inte få sina barndomssinnen sönderhackade av de arga fåglarna?
Fiffis filmtajm
Har du inte sett den?
The Nerd Bird

Advertisements