För ett tag sedan publicerade Trash is King! en föredömligt trevlig topp-fem-lista med de bästa Lovecraft-filmatiseringarna. Det fascinerande är att även om författarens inflytande på skräckgenren i stort knappast kan undervärderas tycks det vara väldigt svårt för hans alster att på ett vettigt sätt lända sig till ett visuellt återberättande. En av nedanstående filmer fanns med listan, gissa vilken…

***

The Last Lovecraft: Relic of Cthulhu (2009)
Jeff har lite svårt att tro den gamle mannen som brutit sig in i lägenheten. Inte nog med att främlingen olovligen tagit sig in i någon annans bostad, han hävdar dessutom att Jeff är arvtagare till den eminente skräckförfattaren Howard Philips Lovecraft. Arvegodset består dock inte av en vördad reservoarpenna eller ens ett hittills okänt manuskript, här snackar vi tuffare grejor. Jeff måste se till att skydda en relik från horderna som tillber The Old Ones – i fel händer innebär den nämligen frigörelsen av Cthulhu själv från sitt fängelse på havets botten.

Lyckligtvis har Jeff två kompisar, Charlie och Paul, vilka är väl förtrogna med den Lovecraftska mytologin. Men det ska krävas mer än bara hjärnkraft för att se till att Starspawn inte lägger vantarna på reliken.

För att visa alla tecken på ett glatt amatörprojekt håller The Last Lovecraft vad gäller manus och foto ett förvånansvärt högt produktionsvärde. Inte minst inblandningen av serienarrativ är riktigt snyggt gjord (missa för allt i världen inte Cthulhu vs T-Rex!). Tittar man däremot på vissa skådespelarinsatser och de allra flesta effekter är vi raskt tillbaka på amatörprojektsnivån igen. Manus och stil har lånat frisk från både Office och Bad Taste och det torde inte råda någon större tvekan om att hela filmteamets största idol heter Edgar Wright.

Men det gör faktiskt inte så mycket, för The Last Lovecraft lyckas förmedla att alla inblandade har haft fruktansvärt roligt på ett sådant sätt att man som tittare också har det. Det är fula latexmasker och ett glatt humör samt ett manus som innehåller en hel del riktigt bra humor, framförallt från ultranörden Paul. Scenen där han ska ”träna” Charlie i strid mot fienden genom att ha på sig en pappmask och gröna sådana där simhjälps”korvar” under armarna som hjälplöst flappar fram och tillbaka är fullkomligt obetalbar.

Och ja tack, jag vill hemskt gärna ha en T-shirt med texten ”My other pet is a Shoggoth”.

The Call of Cthulhu (2005)
Tro det eller ej, men detta är faktiskt den första mer eller mindre bokstavstrogna filmatiseringen av den famösa novellen. Även här har vi ett glatt amatörprojekt, men ett som siktar bra mycket högre än The Last Lovecraft. Det värmer i film- och Lovecraftnördshjärtat att kunna konstatera att The Call of Cthulhu faktiskt når stjärnhöjder (and it’s the good kind of stars).

Anledningen till att jag uttrycker en viss förvåning över att novellen inte skulle ha filmatiserats tidigare är naturligtvis att den är så klassisk. Både vad gäller format (dokumentnarrativ) och den betydelse den hade för Cthulhu-mytologin. Det är nämligen den enda novell där Lovecrafts tentakelförsedda gudalika alienmonstrum (inspirerad av nordiska Kraken-berättelser) framträder i egen hög person.

Snilledraget med filmprojektet, förutom att mycket bra ha adapterat novellen till ett knappt 50 minuter långt manus, är att ha filmat det hela i svart-vitt. Och inte bara det, man har strävat efter en stil (inklusive frånvaro av dialog, förstås) som gör att filmen skulle kunna ha varit från 1926, då novellen skrevs (publicerad i Weird Tales 1928). Dels underlättas en hel del av scenografi- och kostymarbete eftersom det räcker att färger och material bara får rätt nyans i filmen (exempelvis glider en brun fleecemössa elegant under radarn), dels gör det underverk för själva stämningen (bara DVD-omslaget är ett litet retro-konstverk i sig). Effekterna behöver inte vara supersnygga och sömlösa (vilket de dessutom väldigt sällan blir, framförallt inte i ett projekt med den här sortens budget), det blir snarare en utmaning att göra dem tillräckligt stop motion-ryckiga och styltiga.

Förutom en synnerligen trevlig film bjuder dessutom DVD:n på behind the scenes-material som naturligtvis är extra roligt i sådana här fall eftersom man verkligen har en möjlighet att får se hela processen ”från ax till limpa”.

Annonser