X2: Ögongodis i korthet (2017 & 2022)

Paperbacks from Hell: The Twisted History of ‘70s and ‘80s Horror Fiction (2017)

Läsningen av amerikanska journalisten och författaren Grady Hendrix romaner The Final Girl Support Group och How to Sell a Haunted House var sparken i baken jag behövde för att ta itu med Paperbacks from Hell som stått i bokhyllan ett bra tag.

Mest av allt är praktverket en visuell produkt, med alla dessa mer eller mindre (oftast mer) fantastiska pocketomslag. Skriftligt ligger tyngdpunkten på Hendrix förmåga att återge alla dessa mer eller mindre (oftast väldigt mycket mer) bisarra plotter. Möjligen kan jag tycka att det blir ett snedsteg att börja med den mest bisarra av dem alla: The Little People från 1966 av John Christopher. En historia om hur synska nazistpysslingar med S&M-böjelser hemsöker ett irländskt slott. Ni ser ju själva, det är inte mycket av det som kommer efter som kan toppa en sådan historia.

Men inte för att bokförlagen inte försökte under framförallt 70- och 80-talen. Hendrix har grävt fram orimliga mängder skräp, men förbannat underhållande skräp. Hela framställningen rör sig på en nivå som generellt sett låg under populära och välkända författare som Stephen King.

Trots de orimliga mängderna skräp har Hendrix ändå lyckats med att skapa grova innehållskategorier, som “Gothic and romantic” eller “Inhumanoids”, samtidigt som här finns en kronologisk progression. När Paperbacks from Hell når sitt sista kapitel, har också de största förlagen börjat packa ihop.

Paperbacks from Hell funkar både som “blädderbok” när det gäller grafiska och fantasifulla bokomslag och att skrocka över Hendrix otvetydigt humoristiska handlingsbeskrivningar. En sympatisk del av boken är att Hendrix också lyfter flera av illustratörerna som utan tvekan bidrog till pocketromanernas framgång med sina eggande omslag. Läs den och låt dig bli inspirerad!

Once and Future (2022)

Duncan är på en rätt misslyckad dejt med historieprofessorn Rose när han får ett samtal från vårdhemmet där hans farmor bor. Duncan är inte direkt tacksam över denna möjlighet till flykt undan Rose, utan ser samtalet snarare som ytterligare en spik i dejtingkistan. Den kistan sänks definitivt ned i marken när farmodern själv också ringer upp och kräver att Duncan kommer och hämtar henne mitt ute i ingenstans.

Detta är upprinnelsen till ett fantasieggande äventyr som, likt titeln, anspelar på Arthursagan med allt vad det innebär av svärd, drakar, graler och riddare. De senare dock av det odöda slaget, vilket är bara en av alla uppdateringar som författaren Kieron Gillen hittat på.

Jag fick tips om Once and Future från min seriementor Filmitch. Direkt när jag såg illustratören Dan Moras bilder, i kombination med ett löfte om Arthursagan, hade jag en känsla av att detta skulle kunna vara något som katten själv skulle välja. Och till min stora glädje var det helt rätt gissat. Dan Moras bilder är distinkta, noggranna och detaljerade. Dessutom grymt snygga.

Mora jobbar oftast med någon form av rutsystem, men högst varierande vad gäller storlek och placering. Det finns ett par paneler som täcker nästan en hel sida, vilka får mig att dra efter andan när jag vänder blad. Imponerande både för att de är snygga, beskriver en avgörande händelseutveckling (inte sällan både överraskande och våldsam) samt förmedlar ett fantastiskt intryck av rörelse och dynamik.

Persongalleriet på den goda sidan bjuder däremot kanske inte på några större överraskningar typmässigt i denna första volym. Duncan är den fumlige och osäkre chosen one som själv behöver upptäcka att han är ödesbestämd för stordåd. Hans “Gran” är hård som flinta men samtidigt en mentor som är till åren kommen och trött på att än en gång behöva dra ut i försvar mot ondskan. Och Rose (japp, dejten var inte sista gången vi får träffa henne) är en pigg och smart sidekick till Duncans hjälte.

Jag vill definitivt läsa mer av Once and Future. Både för att se vart Gillen tar sin berättelse och för att kunna njuta av Moras bilder.