Dracula has risen from the gravealt. titel: Draculas vålnad

Tja, om inte annat är originaltiteln en beskrivning som inte lämnar mycket övrigt att önska vad gäller spekulation om själva innehållet. Dracula Has… utspelas ungefär ett år efter händelserna som timade i Dracula: Prince of Darkness. Men trots att mörkrets furste ligger i en permanent bottenfrusen bergsbäck vilar ändå hans onda skugga över den lilla centraleuropeiska byn.

Men nu ska det bli ändring på det! Monsignor Muller är en handlingskraftig man som knallar upp till slottet, fäster ett enormt guldkors vid porten och läser Herrans bön under åskmuller och blixtbelysning. Det är mer än den försupne byprästen lyckats åstadkomma. Vad han däremot lyckas med är att drulla ned för klipporna, spräcka isen som täcker vampyren grav och dessutom blöda rakt in i Draculas febrilt arbetande mun. And we have…vampire, ladies and gentlemen!

Med prästen i släptåg måste Dracula nu resa till Kleinenberg för att hämnas det där korset. Det slumpar sig så lyckligt att Monsignor Muller är utrustad med oskuldsfullt blondlockig brorsdotter som kan korrumperas för just det syftet. Kan den rakryggade och vältränade (men dessvärre ateistiske) bagarpojkvännen Paul göra något för att hindra greven?

Kanske fick jag lite väl höga förväntningar på Hammer-Dracula efter ’58-filmen för det här var ingen större höjdare. Visst innehåller Dracula Has… ett visst mått av Hammer-charm men på det hela taget är den tyvärr ganska trist med en alldeles för lång uppbyggnad av själva historien innan det börjar hända saker. Monsignor Muller och Paul lyckas inte alls få mig lika engagerad i deras vampyrjägarkamp som van Helsing och Arthur Holmwood i originalet.

Men beröm ska ges när det förtjänats och här vill jag särskilt lyfta skådespelarprestationerna från Barry Andrews som Paul, Barbara Ewing som den yppiga caféflickan Zena (sliskige kunden: ”Your dumplings are boiling over, Zena”) samt i viss mån Veronica Carlson (inte det minsta svenskättad, trots namnet) som brorsdottern Maria. Barry har i och för sig en liten Hugh Grant-thing going men på det hela taget levererar de alla tre betydligt mer naturliga rollfigurer än man är van att möta hos Hammer.

När filmen är slut undrar jag mest en enda sak: om Dracula nu är fången i permafrost, vem spetade upp den blodlösa ungmön i kyrkklockan i inledningen?

Effekter
Grevens ögon var förvisso rödkantade i Dracula men här är de så där sjukligt blodsprängda som jag minns dem från Hammer-temats Dracula-filmer. Känslan hos mig som publik är dock mer medkänsla för Christopher Lees ögon än skräck för Dracula.

Annars är det faktiskt inte så mycket effekter att tala om i Dracula Has… ”Blodet” rinner som vanligt alldeles klarrött och bettmärkena är så stora att det ser ut som om offrens halsar utrustats med ett extra par bröstvårtor (hur Zena kan dölja dem med ett litet band om halsen tycks obegripligt. Fast inte lika obegripligt som vem som dödade ungmön i början…). Däremot har man varit lite påhittig och tintat bilden i gulgrönt och rött i kanterna när fokus ligger på Dracula eller hans slott. Funkar halvbra, kan jag tycka.

Det är också en förlust att handlingen inte utspelas i Draculas slott. Kleinenbergs takåsar och kloaker är inte ens i närheten lika suggestiva. Särskilt inte som man har kompletterat dem med ett par riktigt avvikande arkivbilder som bland annat ska föreställa den lilla bergsbyn.

Coolhet
Oh Lee, my Lee, why hast thou forsaken me? Alltså jag vet inte, men det var något som inte klickade med Dracula Has… Inte ens Christopher Lee kommer till sin rätt, jag vet inte om det var det faktum att hans frisyr nästan nådde pompadourkaraktär som förstörde intrycket. Vi kan väl säga att det var det, för inte kan det väl vara fel på den ofelbare Lee?

Vampyrtyp
Monster, så klart.

Religion
Mycket viktig, av naturliga skäl. Inte bara i sitt krucifix-överflöd, utan också för det faktum att filmen hittat på att Dracula inte kan förgöras med mindre än att jägaren läser en bön samtidigt som han spetsar greven på sin dödliga påle. Och vilka är oförmögna att läsa böner? Ateister, förstås!

Penetration
Ok, här kommer det kanske ändå lite charm i all sin övertydlighet. Visst fattar vi att den rödhåriga och dekolleterade Zena kommer att bli en viljelös (tillika svartsjuk: ”What do you want her for, you’ve got me?!”) minion inför Draculas hypnotiska krafter. På samma sätt som att den blonda och prudentligt påklädda Maria inte kommer att bli det. Bara tillräckligt mycket för att lätta lite på nattlinnet inför den nattlige besökaren och knuffa ned barndomens docka från sängen när han gör henne till Kvinna genom sitt förföriska bett.

star_full 2star_half_full

Annonser