Eftersom demonen/gudomen Bughuul verkade genom lilla Ashley Oswalt i första Sinister med känt resultat borde det väl inte finnas någon som kan föra historien vidare in i denna uppföljare? Jomenvisst finns det det! Vem minns inte Ellison Oswalts informant ”Deputy So and So” som tydligen satte tillräckligt med avtryck i publikens medvetande för att han skulle anses uppföljarvärdig.

Den unge vicesheriffen blev så påverkad av Oswaltfamiljens öde att han nu försöker stävja Bughuuls framfart varthelst ondskan riskerar att dyka upp. Redan här har man alltså utökat mytologin rejält genom att tillåta flera olika tids- eller familjelinjer, förutom den som avslutades med Oswalts. Ruggigt förvisso, men också ett tillägg som gör det hela något mer osannolikt. För visst skulle man kunna tänka sig att exempelvis FBI borde ha plockat upp kopplingen mellan så pass många vidriga familjeavrättningar där det dessutom alltid försvinner ett barn?

I denna mission stöter vår huvudperson på den ensamstående mamman Courtney, utrustad med tvillingsönerna Dylan och Zach. Särskilt Dylan har börjat få oroväckande mardrömmar ute i det avlägsna huset där han bor med sin mamma och bror. Lämpligt nog finns det också ett lagomt nedgånget och ruggigt kapell på gården där Courtney försöker restaurera möbler för någon slags inkomst. Just den detaljen är dock något som Sinister 2 valt att inte fördjupa sig något särskilt i.

Uppföljare till actionfilmer kan oftast komma undan med hedern i behåll genom att vräka på mer av allt inom ramen för en redan välbekant historia. I skräckfilmsgenren blir det betydligt svårare eftersom den typen av filmen inte sällan bygger på principen ”less is more”. Sinister 2 har tyvärr tappat både den ledstjärnan och spänningen från originalet när vi inte riktigt visste vad som var på gång.

De tidigare så suggestiva filmsnuttarna är nu utstuderade och explicita, värdiga vilken tortyrporrulle som helst. Filmen innehåller också en utdragen slutstrid istället för det resignerande inför ett oundvikligt faktum som var ett av originalets styrkor.

Eftersom originalet kanske heller inte lade särskilt mycket ansträngning på att få Bughuuls mytologi logisk eller sammanhängande tvingas Sinister 2 att bygga sin grund på lösan sand. Här försöker man exempelvis utöka Bughuuls makt till att (eventuellt) även gälla rena ljud och/eller musikslingor på ett rätt oklart sätt. Forskaren Dr. Jonas ska ha försvunnit (eller eventuellt flytt) men detta märkliga faktum presenteras bara helt snabbt för att vi ska acceptera den nye forskaren Dr. Stomberg istället.

Det stora problemet med Sinister 2 är att filmen inte lyckas ersätta den stämning som osäkerheten kring mysteriet med filmsnuttarna gav. När avsaknaden av den osäkerheten dessutom paras ihop med ett foto som inte alls arbetar med klaustrofobi och mörker på samma sätt som originalet blir resultatet en kapitalt oläskig film. Uppföljaren gör tappra försök att istället fokusera på Dylans relation med Bughuuls tidigare barnoffer i den tidslinje som hans familj nu är placerad i, men där är han som person tyvärr inte tillräckligt nyanserad.

Det känns ogenomtänkt att utan egentlig kommentar låta Deputy So and So strunta i den inledande prästens råd att låta ondskan vara ifred. På samma sätt känns det ogenomtänkt att be publiken utan frågor acceptera att Dylan kan stå emot filmsnuttarnas lockrop enbart med hänvisning till hans problematiska relation till fadern.

Sinister 2 är inte dåligt gjord rent hantverksmässigt men lyckas inte vare sig fylla ut originalkonceptet kring Bughuul på ett vettigt sätt eller dra iväg på en egen tangent. Den blir på detta sätt en typisk karbon-uppföljare: exakt samma ramar och grepp som originalet, bara lite svagare, tunnare och suddigare.

Demonstatus:
Inga ansträngningar görs för att detta ska bli tydligare än Bughuul var i originalet. Man verkar rätt nöjd med att hålla det hela lite flytande och inte minst långt från alla juedo-kristna kopplingar. Ska vi ändå föra in honom i den fållan är vi återigen i valet och kvalet mellan besatthet och tvångsföreställningar, plus hemsökelser.

***

Idag har Fiffi hängt lite med Stephen King och vad Filmitch har för sig måste ni klicka er fram till.

 

 

Annonser