Mustang (2015)

Mormor och morbror har till slut fått nog av de turkiska föräldralösa systrarna Lale, Nur, Ece, Selma och Sonays oregerliga beteende. Här ska inte längre lekas med pojkar och pallas äpplen i grannarnas fruktträdgårdar. Sakta men säkert utrustas huset de bor i med galler efter galler. Samtidigt förvandlas vardagen till en veritabel hustrufabrik eftersom mormor satt sig före att respektabelt gifta bort alla sina dotterdöttrar innan hon själv trillar av pinn. Istället för att lära sig läsa och räkna i skolan ockuperas nu systrarna av en kader av mostrar som låter dem träna på matlagning, bakning och allt annat en riktigt kvinna måste veta för att kunna sköta ett hushåll.

Mustang är en film som inleder starkt men som i slutänden blir lite för tyngd av sitt eget Budskap. Det är som om regissören Deniz Gamze Ergüven efter ett tag glömmer bort sin historia om de fem systrarna och reducerar dem till representanter för ett förkastligt system som går ut på att deras liv enbart är familjens handelsvara och deras syfte enbart hustru och mor.

För visst finns det mycket att uppröras över i Mustang. Hur flickorna paraderas på stadens torg som vore det en boskapsmarknad. Hur giftermål och tvåsamhet är en ren affärsuppgörelse mellan två familjer – blir en syster otillgänglig är det bara att plocka in nästa på tur. Hur affäruppgörelsen på något sett motiveras med att den avslutas med en hänvisning till Guds vilja.

Hur bröllopsnatten avslutas på sjukhus eftersom den obligatoriska lakansvisningen (how’s that for romance?) inte uppbådat några blodfläckar. Hur flickor känner sig drivna till självdestruktivitet eftersom de inte ser något utväg ur sin situation. Hur analt samlag blir till något ”säkert” eftersom det vare sig resulterar i barn eller spräckta mödomshinnor. (Förekomsten av en ”mödomshinna” är dessutom  en föreställning som tyvärr fortfarande är i allra högsta grad levande, inte bara i Turkiet. Kan vi inte bara en gång för alla komma överens om att allt handlar om att kontrollera kvinnors sexualitet?)

Motorn (och berättarrösten) i Mustang är den yngsta flickan Lale, en frimodig liten tjej som vägrar inordna sig i den regim som tycks statueras för alla byns flickor. Hon älskar fotboll och scenerna där hon tillsammans med systrarna smugit sig iväg för att vara med på en fotbollsmatch är filmens absolut bäst, elektriska i sina pulserande livfullhet.

Annars får jag känslan av att Deniz Gamze Ergüven har sneglat en hel del på Sofia Coppolas The Virgin Suicides som ju också handlade om en skara systrar som blir inspärrade av sina föräldrar. Även om innehållet i Mustang är avsevärt mer realistiskt finns det en viss drömsk kvalitet i hur kameran betraktar flickorna, särskilt när de i en enda hög på golvet pratar i mun på varandra och skrattar tillsammans.

Mustang är förstås en Viktig och Angelägen film men jag förstår ärligt talat inte riktigt varför man valt att i så hög grad smutskasta systrarnas fångvaktare. Det skapar förvisso en nödvändig stegring i händelseutvecklingen som annars tenderar att bli lite upprepande (det är ju trots allt fem flickor som ska giftas bort) men gör också det hela mindre trovärdigt. Efter ungefär halva filmen och två bortgifta systrar tappar Mustang fart och lyckas sedan aldrig få upp tempot igen. Filmen slutar med sina försök att få tittarna att bry sig om systrarna för att de är människor och ber oss istället bara bli upprörda för att de är offer.

Mustang är nominerande till priset för bästa utländska film vid den kommande Oscarsgalan och visades dessutom under Stockholm filmdagar. Svensk biopremiär får den 4 mars.
Movies-Noir
Fiffis filmtajm