Jaha, här sitter jag alltså, möjligen ett levande bevis på att det går att klämma sig igenom sex street racingfilmer på tre dagar med sin psykiska hälsa intakt. You’ll be the judge of that… Det första tecknet på att min mentala status ändå kanske kan ifrågasättas är att föreliggande inlägg blev så ohemult långt (the movies made me do it…) att jag måst dela upp det i tre delar. Även här kommer det att förekomma en hel del spoilers.

Följande förkortningar kommer att användas:
The Fast and the Furious (1955): Cormanfilmen
The Fast and the Furious (2001): TFatF
2 Fast 2 Furious: 2 Fast
The Fast and the Furious: Tokyo Drift: Tokyo Drift
Fast & Furious: F&F
Fast Five: FF

Ungefär som med Death Wish är jag ändå lite förvånad över hur mycket det ändå går att klämma ur den här till synes lättviktiga (ok då, den är lättviktig) filmserien och jag har valt att fokusera på ett par specifika områden. Till att börja med måste ju filmerna kategoriseras.

Genre
Alla filmerna är naturligtvis i grunden actionfilmer, men även actionfilmer har sina nyanser (även om det ibland är svårt att tro det).

Cormanfilmen
Egentligen borde den vara utom tävlan eftersom den faktiskt inte har någon officiell koppling med den senare serien men filmen innehåller tillräckligt många gemensamma element för ändå kvala in. Den torde väl närmast kunna karakteriseras som en flyktfilm med vidhängande kidnappning – Frank Webster försöker in i det absolut sista komma undan lagens långa arm. Inte för att han egentligen är en förhärdad brottsling, utan för att han är övertygad om att en rättvis rättegång är en omöjlighet.

TFatF
Lojalitets- och undercoverfilm – det sedvanliga moraliska dilemmat med många undercoverfilmer, framförallt de som innehåller en kärlekshistoria med ”andra sidan”. Att tjalla eller inte tjalla, det är frågan?

2 Fast
Buddy- och undercoverfilm – även här är den bärande historien en undercoveroperation men eftersom det den här gången inte finns någon lojalitetskonflikt hamnar allt fokus på Brian och Rome. Det är så fint när de blir sams…

Tokyo Drift
Tonårs- eller high school-film där alla inblandade leker att de är vuxna (vilket majoriteten av skådisarna också är). Vuxenheten kommer sig av att alla är involverade i en aktivitet (street racing) som till skillnad från dans eller att överlista en sur rektor faktiskt är direkt livsfarlig.

F&F
Hämnd-, undercover- och buddyfilm – de två trådarna med Doms hämnd för Lettys död samt framväxandet av Brian och Doms relation upplever jag som någorlunda likvärdiga. Den övergripande historien är undercover men liksom i tvåan finns det ingen lojalitetskonflikt i detta.

FF
Heist- och familjefilm – mitt i allt kuppandet kommer det konstant hänvisningar till hur viktig familjen är. I detta finns en hel del gemensamt med både ettan och fyran.

***

Titeln
The Fast and the Furious
Titeln på Cormanfilmen låter ju cool men hur välfunnen är den? Egentligen? Snabbt kör man förvisso, men bara i själva racingsituationen, och särskilt mycket ursinne märker man inte av. Frank är snarare totalt desillusionerad, den lille mannen som är krossad av det stora företaget och som inte litar på att samhället ska tro på hans version. Den enda som står på hans sida är Kvinnan, vilken i och för sig är rätt snabb när det kommer till att tro på hans ömhetsbetygelser, oavsett i vilken form de kommer.

The Fast and the Furious
Andra gången gillt. Samma problem här egentligen, det går snabbt men särskilt furiöst blir det aldrig. Snarare smart, om man ska se till kupperna som man som sagt aldrig får någon tydlig förklaring till varför Dom och hans team genomför.

2 Fast 2 Furious
Snabbheten finns även här men var inte själva poängen att man ska köra fort? I själva verket så fort att det rent definitionsmässigt inte borde finnas något 2 Fast? Och 2 Furious?! Om man nu inte ska räkna den lilla pisstävling som Brian och Rome ägnar sig åt både innan och efter de har Talat Ut. Buddyfilmer är sällan särskilt ursinniga.

The Fast and the Furious: Tokyo Drift
Mer välfunnen eftersom det är kurvtagning det hela handlar om. Vilket å andra sidan gör att det inte går så snabbt och något riktigt ursinne ser vi inte röken av. Elake Takashi gör i och för sig sitt bästa med kisande ögon och neddragna mungipor, men ser mest av allt ut som en femåring som inte får glassen han pekat på (å andra sidan ska man inte ta alltför lätt på femåringsutbrotten).

Fast & Furious
Nu börjar vi snacka! Dom visar upp lite hederligt ursinne när hans Letty inte finns mer (eller gör hon?) och ska döda alla som står i hans väg. Fast han mjuknar rejält mot slutet. Men rätt snabbt går det också. Bilarna alltså.

Fast Five
Äntligen har vi droppat ursinnet i titeln och fokuserat på det hela serien egentligen har handlat om: snabbheten (ur flera perspektiv).

***

Fortsättning följer…

Annonser